Utebloggen

Nu är jag åter i civilisationen. Bestigningen gick bra, riktigt bra. Vi kom ut på glaciären 13 juni och stod på toppen av Denali 23 juni 13.00. Två dagar senare var vi utflugna och åter i Talkeetna. Bestigningen gick riktigt bra, men mycket av det kan vi tacka vädret för. Jag kommer att skriva en utförligare redogörelse framöver, men kanske blir det lite annat innan dess, eftersom jag ska semestra tillsammans med Kristina här i USA först.

Apropå det, så vill jag tacka Kristina för att hon har skrivit jättefina inlägg ;)

Till topps (och mot nya höjder)! /Joel

Jag får, några gånger per dag, ett meddelande från expeditionens spot till min mejladress. Det är ett "Check-in/OK message", som skickas till i förväg inlagda e-postadresser, och jag antar att det är någon knapp de trycker på, eftersom de där meddelandena kommer med oregelbundna intervaller. Ibland är det en halvtimme mellan meddelandena, ibland tjugotvå timmar, men oftast någonting däremellan.

De säger i alla fall samma sak varje gång: "När ni får detta meddelande betyder det att allt är toppen med oss och att vi njuter av tilllvaron. Ta hand om er/gänget". Alltid skönt att läsa, men jag undrar ju lite över det där njutandet av tillvaron. Hur njutbart är det - egentligen? En av de kallaste platser man kan befinna sig på, tunn luft, strapatser och umbäranden och tråkig mat och ingen kontakt med omvärlden mer än just det där meddelandet som upprepas om och om igen. Som representant för den del av mänskligheten som rätt sällan bestiger några berg, kan jag säkert , om jag funderar lite, räkna upp ett hundratal företeelser som är mer njutbara. Kanske är det så att alpinister har en större kapacitet för att njuta av tillvaron än vad andra har tillgång till? Eller handlar det om någon form av självsuggestion?

Kontrasten där uppe i närheten av Denalis topp, till den sommar de lämnade här i Sverige, kunde knappast vara större. Bilden är från kvällen innan Joel åkte, och vi hade klättrat i en helt klart njutbar uppförsbacke... (265 m ö h) Kom inte och säg att inte jag har hjälpt till med höghöjdsträningen! ;)



Mot nya höjder!/Kristina

På begäran kommer ett preliminärt upplägg. Givetvis kan planerna komma att ändras pga. väder och andra oförutsedda händelser.

13/6 Flyg ut till BC (2200 moh)
14/6 BC till Camp 1, Ski Hill (9km vandring, 2400 moh)
15/6 Camp 1 till Camp 2 (4km, 3000moh)
16/6 Camp 2 till Camp 3, Motorcycle Hill (2km, 3400 moh)
17/6 Cache till Camp 4, Basin Camp (4km, 4300 moh)
18/6 Upp till Camp 4
19/6 Vilodag
20/6 Vilodag + acklimatisering
21/6 Cache till High Camp (3km, 5200 moh)
22/6 Upp till High Camp
23/6 Vilodag, lättare acklimatisering
24/6 Toppdagen, övernattning i HC
25/6 Vandring till BC och utflygning

Som sagt, detta upplägg är i sig inte orealistiskt, men det innebär att vädret är perfekt och att inga missöden inträffar.

Till topps! /Joel

Jag misstänker att många föreställer sig alpinism som en form av hobby, en fritidssysselsättning. Ja, det är ju ingen OS-gren, så därför kan det ju inte röra sig om någon sport. Just denna bild av alpinism gör att folk inte riktigt förstår hur mycket arbete det innebär att bestiga berg. Det handlar inte bara om att kunna tekniken av att klättra, med allt vad det innebär att erfarenhet och utrustningshandhavande, utan man måste vara förberedd både fysiskt och mentalt. Det senare i form av att vara ordentligt insatt i berget och alla detaljer som man bör känna till. Vi pratar om miljarders med grejer. Inget får lämnas åt slumpen. Resor och boende ska ordnas. Utrustningen inhandlas och testas. Träningen ska genomföras. Rutten studeras och planeras. Kontakter ska tas. Frågor och svar ska utbytas. Sedan återstår bara själva bestigningen vilket egentligen bara är toppen av isberget.

Jag tror folk inte förstår vilken hängivethet som krävs för att genomföra en lyckad bestigning av lite högre berg. Hur många timmar det krävs av vandrande upp- och nedför hopptornsbacken med både packning och timmerstock i släptåg. Och då får man inte glömma att man också blir betraktad som ett UFO när man går där. Nåja, jag hoppas i alla fall att denna blogg på något litet vis lyckas förmedla vilket arbete som ligger bakom den där kvarten på toppen :)

Till topps! /Joel

Det är nu dags att börja presentera utrustningslistan. Bortsett från att det säkert kommer att bli några smärre justeringar är den klar. Här kommer listan på de kläder jag har packat med mig: