Utebloggen

Så där ja, nu kan jag summera kostnaderna för mitt Elbrus-projekt. Faktum är att det blev billigare än väntat. Nåväl, här kommer posterna:

Mat och förbrukningsvaror inför resan - 802
Visum, inkl. resa till Sthlm - 906
Pilgrim Lite Package - 1890
Tåg till Arlanda, ToR - 647
Flyg Sthlm-Moskva ToR - 1776
Flyg Moskva-MinVody ToR - 2528
Kontanter (täckte 4 hotellnätter+allt annat) - 3000
Totalt: 11549

I en första anblick, kan det kanske tyckas vara en del pengar, men med tanke på att vi var borta i nio dagar, så är det inte så farligt. Elbrus blev klart mycket billigare än Aconcagua, men det är kanske inte så konstigt. Att det kommer att kosta en hel del att bestiga Denali är jag införstådd med, men däremot trodde jag inte att bestiga Kilimanjaro var så dyrt. Jag har kollat lite på priser och man lär inte komma under 20 000. Det är mycket pengar för ett berg på "bara" 5895 meter. För samma pengar skulle man kunna klippa ett par-tre toppar över 7000 meter på annat håll. Anledningen till att det blir så dyrt är att man måste avlöna guide, bärare och kock. Kilimanjaro är en bra inkomstkälla för många i Tanzania, så jag hamnar i ett litet dilemma eftersom jag vill komma undan så billigt som möjligt, samtidigt som jag absolut vill bidra till deras ekonomi. Det är inte alltid lätt att veta vad som är rätt... 

Till topps! /Joel

Toppdagen, alarmet gick 01.00 på natten. Det var bara att snabbt ta sig ur sovsäcken för ju längre man drar sig, desto mer motstånd bygger man upp mot att vilja ta sig an mörkret och kylan. Eftersom det mesta redan var förberett, så kunde vi lämna lägret vid 02.15. Mörkret var kompakt, men det var inga problem med att hitta vägen, dels hade vi rekognoscerat tidigare, dels var leden välmarkerad med pinnar. Vi höll ett sakta men stadigt tempo uppför ett ganska långt uppförslut. Det var faktiskt lite av en fördel att vi inte kunde se så långt framför oss, för då var det bara att trampa på. Vi visste att leden skulle vika av till ett långt traverserande slag till vänster på ca. 5000 meters höjd. Att se hela vägen hade inneburit en helt annan psykologisk utmaning. Tiden gick och vi med den. Framåt morgontimmarna nådde vi upp till slaget och vi kunde nu börja skönja sadeln som skilde öst- och västtoppen.

Halvvägs på traversen, och med drygt 400 höjdmeter kvar, ställdes vår grupp inför en knivig situation. Maer hade det ganska tungt på vägen upp, i efterhand visade det sig att hon hade något konstigt i kroppen för dagen efter fick hon en rejäl feber. Givetvis inverkade detta negativt, då hennes kropp inte svarade på acklimatiseringen. Huvudvärk och lättare illamående hade kantat hela bestigningen, och inte blev det bättre av att vi övriga tre gärna höll ett högre tempo på toppdagen. Efter en smärtsam diskussion, och givetvis med en stor besvikelse, valde hon att vända om. Faktum är att jag tycker det var en bedrift att bara komma så pass högt som hon gjorde. Jag anser mig själv som en envis person, men det är nog ingenting jämfört med det Maer visade upp. Dock kände vi alla ett behov av att ventilera det som hade hänt när vi väl var nere i Azau igen, för det var många tankar och känslor i omlopp hos oss alla.  

Jag, Dawe och Elbe fortsatte senare mot toppen, och ganska snart nådde vi sadeln. Leden planar ut en stund för att sedan bli ganska brant när man ska ta sig uppför de sista hundratals metrarna. Det hade redan varit en ganska lång dag, men nu fick vi pulsa oss fram i sockersnö. Där det var som brantast kunde man ibland finna sig själv nedanför den punkt som man stod på när man hade påbörjat steget. En annan försvårande omständighet var att det från början stjärnklara vädret hade bytts mot vindpinande molnighet. Men nu var vi nära, mindre än ett par hundra höjdmeter från toppen. Dock hade vi några nervkittlande partier kvar, då det var tämligen brant och fotfästet var lite skralt. Trots detta så satte vi aldrig på oss våra stegjärn under hela uppvägen. Stavar och en bestämd tåspark räckte, men på nedvägen bar vi stegjärn för säkerhetens skull. Hur som helst kom vi efter idogt stretande upp på platån av den västra höjden. Fastän vi var riktigt nära nu, så kändes det som om vi aldrig kom fram till toppen. En bidragande orsak därtill var nog att vi inte såg den förrän vi bara var ett stenkast från den. Men när den väl var synlig var det bara att trycka ifrån, och strax så stod vi där på Europas tak.

Vi hade klarat det, 08.30 stod vi där, 5642 meter över havet! Till vår glädje så uppstod det en lucka i molntäcket precis när vi hade nått toppen, så osannolikt nog, fick vi en riktigt fin stund där uppe. Efter de obligatoriska toppbilderna, så var det bara att bege oss ned. Vi hade nått toppen som några av de första denna dag, vilket var skönt, för medan vi gick så mötte vi ett veritabelt lämmeltåg av folk som var på väg upp. Det är alltid skönt att vara den som är på väg ned när man möts sådär på berget. Till lägret kom vi efter ett par timmar och då var vi ganska utpumpade. Vi fyllde på våra vätske- och energidepåer innan vi packade ihop lägret och begav oss ned till Azau. Till middag nere i byn blev det givetvis en rejäl pizza och därtill det lokala ölet Terek.

Trots att vi hade två hela dagar kvar av vår vistelse, så kan man säga att äventyret slutade där. Den sista tiden fylldes bara med "vanligt" turistande, dvs. bukstinnande måltider, souvenirjakt och vodkadimma. Hemresan gick helt enligt planerna, och så här i efterhand kan jag konstatera att allt med logistik och byråkrati gick överraskande bra. Mycket av det får vi tacka Pilgrim för. De 1900 kr de kostade sparade oss nog en hel del möda. Ett resultat av våra lata dagar var att vi började prata om att bestiga Kilimanjaro och Denali ganska snart. Det är inte osannolikt att jag väljer att försöka bestiga dessa berg nästa år, och därför skjuta upp min Grönlandsresa.

Avslutningsvis vill jag bara tacka mina sputnikar (ry. reskamrater); Maer, Elbe och Dawe. Jag har fått skratta mycket under resans gång, speciellt uppskattar jag våra kortspelsomgångar med plump, fyrmanswhist och vänd-åtta :)

Till topps! /Joel

Jag och Dawe vaknade denna måndagmorgon och tog det lite lugnt. Vi hade inte bråttom, speciellt när vi bara skulle gå dryga 400 höjdmeter upp till Pastuchova skali (4600). Vi packade ihop vårt läger i maklig takt och snart var vi på väg. Vägen upp till Pastuchova går mellan två ryggar av klippstenar. Snön är fortfarande slush-liknande, men den blir vitare och vitare ju högre upp man kommer. Jag ville gärna föreställa mig att det hade något att göra med att pistmaskinerna inte körde längre än till Pastuchova. Efter en fyra timmar lång stigning med fulla packningar nådde vi vårt mål. Nu hade vi kommit upp riktigt högt, och det började ta ut sin tribut. Vi reste tälten så fort vi bara kunde för det enda vi ville var att vila och få somna bort från huvudvärken en stund. Personligen kände jag mig ganska pigg och eftersom jag var acklimatiserad sedan Alperna hade jag ingen huvudvärk, varken förr eller senare.

Efter ett par timmars vila började jag förbereda för en liten "fest" som jag hade planerat redan hemma i Sverige. Tanken var att jag skulle hålla denna fest vid Pastuchova kvällen innan toppdagen. Utöver att det bara är trevligt i sig, så är det aldrig fel med en motivations- och moralhöjare, plus att man samtidigt kan ladda energidepåerna inför den sista "pushen". Jag dukade fram godisnappar, en påse Gott&Blandat, twix, ballerinakex, jordnötter och till dryck bjöds det på varm te. Dessutom hade jag förberett en spellista med låtar med Rysslandstema på mobilen. Så där satt vi på 4600 meters höjd, med ett lättare snöoväder utanför, och mumsade i oss godsaker medan vi lyssnade till bl.a. Tingeling och Vladimir Vysotskij.

Men snart tog alpinistvardagen över igen, och det innebar förberedelser av våra toppryggsäckar och snösmältning. Det tog oss några timmar att smälta de 10 liter vatten vi behövde. Det blev en ganska omständlig procedur pga. att det blåste in snö hela tiden i absiden. Vi var inte klara med alla förberedelser förrän vid tiotiden, vilket innebar att vi nu bara hade tre timmar på oss att sova innan alarmen skulle gå vid ett på natten. Somliga kanske skulle uppleva detta som lite tröstlöst, men faktum är att man är ganska taggad och fokuserad pga. att man är så pass nära toppen så att ganska lite bekommer en.

Och trots att vi sov där blott en gång, blev inte den "nattens" sömn trygg, och inte heller drömmen full av sång...

Till topps! /Joel

Idag skulle vi etablera läger vid Pruit 11 (4150), vilket innebar att vi skulle lämna de snöfria ytorna bakom oss. Vid Garabashi botchki stannade vi för att fylla på våra vätskedepåer. Det fanns rinnande glaciärvatten, så vi behövde inte smälta snö. Dock hade vi blivit rekommenderade att koka vattnet. Visst är det en bra försiktighetsåtgärd, men jag kunde inte låta bli att tänka på alla tungmetaller som säkert fanns i vattnet. Pistmaskinerna körde precis förbi vattenhålet, och de bokstavligen spydde ut svartrök. Jag och Dawe kunde konstatera att om vi drack för mycket, så skulle vi dö av ryskt bly, men kanske inte på ett sätt som vi hade föreställt oss.

När vattendepåerna var fyllda påbörjade vi vår vandring upp till Pruit 11. Eftersom det var ganska varmt var snön för det mesta ganska blöt. Till konsistensen påminde den om "slush", dvs. en blandning mellan finfördelade iskristaller och vatten. Redan här fick jag en förvarning om det som jag visste väntade på mig högre upp: sockersnön. Sockersnö kan väl enklast beskrivas som massa små, små snökorn, ungefär som socker. Saken är att kornen inte binds samman, utan när man går i snön så vill man bara glida ned igen, då det inte finns någon bärighet. Nåväl, på denna höjd hade sockersnön omvandlats till "slush", vilket var helt okej att gå i. Det dröjde inte länge förrän vi nådde vårt mål och kunde slå upp våra tält, och inte långt efter drog det in ett snöfall. Faktiskt var det ganska angenämt att sitta ute och låta dessa små hagelkorn strila över en, samtidigt som man kunde njuta av den värme som solen gav bakom molnen. I den stunden tänkte jag att det inte fanns någonstans jag hellre skulle vilja vara än just där.

Den kvällen spelade vi kort i tältet, och vi hade det verkligen trevligt, för jag har inte skrattat så mycket på länge :)

Till topps! /Joel

Detta var den första dagen som vi skulle vara på själva berget. Det är alltid lite spännande första dagen, då man börjar skapa sig en känsla för berget. Vi hade tänkt ta liftarna upp till Garabashi botchki (3800) för acklimatisering, men eftersom de inte fungerade, vilket de annars "alltid" gör så beslutade vi oss för att gå hela vägen. Visserligen bar vi inte särkskilt tungt denna dag, men det blev ganska ansträngande, då vi gick från Azau (2200) till en bit ovanför tunnorna (botchki). Totalt sett blev det en stigning på 1600 höjdmeter den första dagen. Det kan dock sägas att det inte är någon naturupplevelse att gå mellan dessa stationer. Dels håller de på med en massa konstruktionsarbete, dels är ryssarna helt otroliga på att skräpa ned. Har man inte varit i Ryssland är det nog svårt att förstå. Vi pratar inte bara om vanligt skräp som flaskor och papper, utan överallt ligger det rostbrunt förvridet metallskräp. Inte ens när man kommer upp på snön blir det bättre, då den är brunaktig. Förvisso är det väl sand som har blåst in, men när man ser alla pistmaskiner som spyr ut svart rök, så kan man inte låta bli att koppla ihop det med hur snön ser ut.

Hur som helst, så passade vi på att träna lite med reparbete, och då i huvudsak kamraträddning ur glaciärspricka. Vi placerade en deadman och riggade en z-hiss. Därefter gick jag och Dawe en bit till för att rekognoscera vägen upp till Pruit 11 (4150). Strax började vi vår nedstigning och när vi kom till Mir (3500) fick vi lift med en lastbil som skulle ned till Azau. Tjejerna fick så klart plats inne i förarhytten, medan jag och Dawe fick åka på flaket med de ryska byggarbetarna som hade slutat för dagen. Nu kanske ni tror att jag hade velat byta plats med tjejerna, men det är helt fel. Det var ju en otrolig erfarenhet att få åka där bak på flaket, något som jag absolut inte hade velat vara förutan. Väl nere i byn var det bara att äta och vila inför morgondagen, då vi skulle börja etablera oss på berget.

Till topps! /Joel

Jag har redan skrivit en hel del om våra förberedelser inför resan, men en kort sammanfattning kan ju vara på sin plats. Dessutom tänkte jag dela med mig av några tankar och erfarenheter till andra som kan vara intresserade av att bestiga berget.

Vi valde att anlita en välkänd arrangör för att sköta allt pappersarbete och byråkrati. Visst hade vi kunnat göra det själva, men jag garanterar att det hade kostat på både i kraft som ekonomiskt. Genom att vi anlitade Pilgrim och tog deras Lite Package (ca. 1900kr), så slapp vi allt byråkratiskt krångel. De är välinarbetade på berget, vilket gav oss fördelar vid flera tillfällen, bl.a. uppgav vi bara att vi hörde till dem när det verkade som om olika liftoperatörer skulle börja krångla. När de hörde Pilgrim släppte de förbi oss utan något vidare tjafs. Det är bara att inse att Pilgrim är en väldigt viktig aktör på berget. En annan fördel med att anlita företaget är att alla transporter till och från flygplatsen är ordnade och de hjälper en på plats med registrering osv. Dock var vi fortfarande en självständig grupp. Alltså, det bästa av två världar.

Äventyrer började med att vi flög till Sheremetyevo, Moskva. Eftersom vi inte skulle ta anslutningsflyget förrän morgonen därpå hade vi möjlighet att leka turister i Moskva över dagen. Det blev så klart ett besök på Röda torget med Kreml och Vasilij-katedralen. Bara det att åka tåg och tunnelbana i Moskva är en upplevelse :)

Morgonen därpå flög vi inrikesflyg med Aeroflot. Det var första gången för min del, och jag kan bara säga att vi inte upplevde något som påminde om alla skräckhistorier man har hört om detta flygbolag. Det gick helt utan problem. Väl framme i Mineralnye Vody möttes vi av en chaufför från Pilgrim som körde oss till Azau (en resa på 4h). Vi fick sova över på Pilgrims hotell första natten (hotellnatt, middag och frukost ingår i priset). Nu var vi i stort sett redo för att ge oss i kast med berget.

Några upplysningar och tips
* Om man väljer att anlita Pilgrim är det en god idé att lusläsa instruktionerna så att man inte missar något till t.ex. visumansökan. Visum måste man ansöka om personligen och på plats i Stockholm eller Göteborg, och det kostade 420kr.
* Ryssarna älskar papper och stämplar, se till att hålla ordning på dessa, både inför och under tiden man är där.
* De flesta talar inte engelska, trots att de möter turister dagligen i arbetet. Dock löser det sig väl alltid ändå (nu talar jag lite ryska, så för vår del gick det ganska smärtfritt).
* Cash is king! Vi hade växlat ca. 3000 kr var inför resan, och de räckte faktiskt till att turista i Moskva, bo på Pilgrims hotell i ytterligare fyra nätter (ca. 250 kr per natt) samt en hel del souvenirer. Det går bra att betala Pilgrim med rubel, euro och dollar. Det finns bankomater i Terskol och de fungerade utan problem. Däremot ska man inte räkna med att kunna betala med kort.
* All typ av utrustning man behöver för att bestiga Elbrus finns att köpa på plats, t.ex. gas. Dock tog vi frystorkad mat med oss, och det är högst tveksamt om det går att få tag på där nere.
* Går man normalleden, dvs. via Mir, Garabashi botchki och Pastuchova skali, så kan man inte gå vilse. Det är väl upptrampat och dessutom markerat med pinnar. Det finns heller inga direkta risker för glaciärsprickor, då dessa är markerade. De objektiva faror som man bör se upp med är höjden och vädret. Man bör väl ligga lågt när åskan går ;)
* Man kan ta sig ända upp till Garabashi botchki (3800 m.ö.h.) med hjälp av liftar för 300 rubel (100 rubel per delsträcka). För de som vill finns det sedan möjligheten att ta pistmaskiner ända upp till Pastuchova skali (4600 m.ö.h.). Vilka kostnaderna för detta är vet jag inte. Dock ingår detta som ett alternativ i de av Pilgrim arrangerade expeditionerna. 
* Mobilnätet är riktigt bra utbyggt här, så du har täckning på telefonen ända upp till toppen (åtminstone utmed normalleden). Ryska eluttag och voltantalet är desamma som i Sverige, så det är inga problem att ladda batteriet.

Till topps! /Joel

Jag sitter just nu i ett litet rum med internet pa ett ryskt hotell. Grejen ar bara den att det ligger en ryss och sover har inne samtidigt som jag knappar vid datorn. Jag forstod det som om det var en ur personalen. Naval, Ryssland upphor aldrig att forvana.

Jag tankte bara beratta att jag stod pa toppen av Elbrus i tisdags morse vid 08,30 lokal tid. Vi kom faktiskt ned till Azau redan i forrgar, men vi har inte hittat nagot fungerande internet pa ett tag. Forst idag hittade jag till detta hotell. Bestigningen gick bra i stort, tyvarr kom inte alla upp till toppen. Maer verkar ha haft nagot i kroppen som gjorde att hon har legat i feber de tva senaste dagarna.

Naval, jag ska skriva en utforligare redogorelse for bestigningen nar jag har kommit hem till Sverige. Dessutom har jag ju lite bilder att visa.

Till topps! /Joel

Jag hinner med ett snabbt inlagg innan jag jag ska satta mig att ata. Resan fran Sverige till Ryssland gick bra. Vi fick t.o.m. mojlighet att aka in till Moskva och vara lite turister. Det var inget vi hade raknat med. Sjalvklart var vi och sag Roda torget och Vasilij-katedralen. I torsdags flog vi med Aeroflot till Mineralnoe Vady. Det var premiar for oss alla med Aeroflot, men det var mycket battre an de skrackexempel som man har hort. Vi kom fram till hotellet efter en 4h lang bussfard, sa vi var lite trotta. Vi somnade gott runt 22.00. Idag tog vi en acklimatiseringstur upp till Pruit 11 som ligger pa runt 4000 m. Tjejerna som inte har varit till Alperna hade ju inte lika mycket av acklimatisering i sig, sa lite tungt blev det nog mot slutet. Dock tycker jag att de kampade pa otroligt bra, jag ar imponerad :) Naval, imorgon aker vi upp till Pruit 11 for att sla lager. Om allt gar enligt planerna, sa lar vi sta pa toppen runt den 21-22. Till topps! /Joel

Idag har jag fixat och trixat med de sista förberedelserna inför Elbrus. Jag har gått igenom packningen och pulat ner den så gott det gick i ryggsäcken. Jag inser att jag måste skaffa en större rygga. Nåväl, faktum är att jag vet inte om jag har hunnit ladda om riktigt inför morgondagens nya äventyr. Jag ser verkligen fram emot det, men än är jag inte riktigt mentalt där. Fysiskt sett har jag inte hunnit återhämta mig helt, då jag fortfarande har två-tre kilo kvar till min normalvikt. Min ämnesomsättning måste vara astronomisk just nu, för jag har verkligen vräkt, med betoning på vräkt, i mig mat för att återhämta förlorad vikt. Efter Alperna hade jag ju tappat fem-sex kilo, så viss framgång har jag haft.

Det här ska bli riktigt, riktigt roligt och jag ser verkligen fram emot det. Hoppas bara jag får behålla fler kilon på denna tur :) Jag kommer att försöka uppdatera, så gott det går, men med Ryssland vet man aldrig. Även om det har gått förr finns det inga garantier för att det funkar nu.

к вершиные! /Joel

Jaha, då var det bara två dagar kvar till nästa projekt. På onsdag åker jag, Maer, Elbe och Dawe till Ryssland för att bestiga Europas högsta berg, Elbrus. Det var verkligen bara att snabbt packa upp allt efter Alpresan, idka lite persedelvård och sedan förbereda för nästa tur. Dock kommer min packning att väga mycket mindre nu. Dels har jag bantat den så gott det går, dels behövdes det inte lika mycket klättergrejer. I korthet ser vikten ut så här: Kläder 3387, Äta/sova/bära 4775, Gå/klättra 5022, Personligt/övrigt 1264, Gemensam utr. 4997, Civil utr. 1722 och Mat 4234. Allt som allt väger min packning 25 401, vatten och gas tillkommer, men å andra sidan så lämnas ju civil utrustning i dalen, gemensam utrustning halveras, jag har kläder på mig motsvarande 4kg, så jag kommer att bära runt 17kg på ryggen (vatten/gas ej inräknat) - och det är som max! Faktum är att jag är ganska nöjd med hur jag har lyckats hålla ned vikten.

I övrigt har jag gått tillbaka till skolbänken. Jag sitter och pluggar, dvs. försöker fräscha upp min mycket rostiga ryska. Det är faktiskt en splittrad upplevelse, för ibland känner jag mig frustrerad över att jag har glömt vissa ord, samtidigt som jag kan överraska mig själv med att minnas andra ord som jag trodde var glömda sedan länge.

к вершиные! /Joel

Nu har jag visumet i min hand, här är bildbeviset! Skönt att veta den delen är klar, och faktiskt gick det mer smärtfritt än befarat. Man har ju hört vissa riktiga skräckexempel, men vi kan nog dels tacka Pilgrim, dels oss själva för att vi var noggranna i våra visumförberedelser.

Till topps! /Joel

I går var jag till Stockholm och ordnade med min visumansökning till Ryssland. I samband med detta så träffades hela Elbrusgänget, dvs. jag, Maer, Elbe och Dawe. Vi diskuterade upplägg och utrustning, bl.a. kom vi fram till att vi skulle ta normalleden med tanke på tiden. Intressant var också att se hur de båda damerna i sällskapet dissade massa saker jag hade på min utrustningslista. Det ska bli spännande att se vad de tar med och hur mycket deras packningar kommer att väga ;)
Nåja, det känns som om vi kommer att gå bra ihop, vi är en välbalanserad grupp.

För alla intresserade tänkte jag göra en kort sammanfattning om vad som behövs när du söker visum till Ryssland. Utöver inbjudan, vilket man kan få via turistbolag, så ska man ha med sig en underskriven bekräftelse om att man har reseförsäkring från försäkringsbolaget. Jag upptäckte detta ganska sent, men jag hann ordna en innan jag åkte. Man fyller också i ett formulär (som du hittar på denna sida), samt bifogar ett passfoto.

Du måste också lämna ifrån dig ditt pass under tiden de handlägger ansökningen. I vårt fall skulle visumen vara klara på en vecka, men vi får väl se. Grejen är att man måste komma och hämta ut visumet på ambassaden, så för de som har långt att åka kan det bli lite problematiskt. Dock behöver inte var och en åka och hämta sitt visum, utan det räcker med att en i sällskapet hämtar ut åt de övriga. Tur det, så slapp jag åka dit igen bara för att hämta upp ett visum.  Nåväl, hoppas att detta kan vara till någon hjälp ifall någon annan funderar på att åka till Ryssland.

Till topps! /Joel

Nu har vi fått papperen till våra visumansökningar. Handlingarna är helt i ryskt manér med stämplar och massa byråkratisk formalia. Den totala kostnaden för Pilgrim Lite Package, dvs. hjälp med all byråkrati, gick på 1900kr. Jag är helt övertygad om det är värt varenda krona flera gånger om. Det känns som en hel Kafkaprocess att tröska genom den ryska byråkratin. Nu gäller det bara att ansöka om själva visumet (kostnad 420kr). Förhoppningen är att vi i Elbrusgänget ska kunna samlas i Stockholm för visum, planering och upplägg.

Till topps! /Joel
 

Kanske får vi förstärkning till Elbrus. Förstärkningen består av en tjej som toppade Aconcagua ungefär samtidigt som jag. Möjligtvis blir det ytterligare en som ansluter. Det känns som ett välkommet tillskott, då det alltid är bra att vara flera. Dels ur ett säkerhetsperspektiv, dels som stöd och peppning uppför berget. Inget definitivt spikat, men det vore som sagt trevligt.

вперед товарищи, к вершиные! - Framåt kamrater, mot toppen!

Till topps!

Jag bokade och betalade precis för biljetterna till Elbrus. Nu är det klart. Vi är tre som åker: jag, Dawe och Maer (ja, det är lite roligare sätt att presentera kompisarna på än bara DW och ME). Vi lämnar Sverige 15 juli och får övernatta på flygplatsen i Moskva en natt för att sedan ta flyget till Mineralnye Vody dagen därpå. Vi får då sju hela dagar på oss för själva bestigningen, vilket borde räcka mer än väl. Hemresan sker den 24 juli. Allt som allt gick flygresan på 4300 kr, vilket var helt okej. Dock tillkommer det kostnader för den resehjälp vi tänker anlita från Pilgrim Tours, dvs. allt pappersarbete i form av ansökningar, inbjudan osv. Dessutom ska vi ju ordna med visum. Nåväl, vi har i alla fall tagit ett rejält steg på vår väg mot Europas topp.

Till topps! /Joel

Höjd: 5642 möh
Bergskejda: Kaukasus
Land: Ryssland
Närmaste ort: Terskol
Koordinater: 43°21′18″N 42°26′21″O
Namnet: Av persiskt ursprung och betyder "två toppar"
Först bestigen: Florence Crauford Grove, Frederick Gardner, Horace Walker, Peter Knubel, Ahiya Sottaiev (guide) 1874
Meriter: högsta berget
i Ryssland
i Europa
ingår i Seven summits
Säsong: Elbrus bestigs enklast under sommarsäsongen
Övrigt: Många tror att Mt Blanc är Europas högsta berg, men sedan 80-talet har Elbrus innehaft denna plats. Elbrus är en gammal utslocknad vulkan, och som namnet "Två toppar" antyder, så består berget av tvillingtoppar. Den västra är den högsta på 5642, medan den östra är på 5621.



Till topps! /Joel

Som sagt, parallellt med förberedelserna inför Grönland, och nu närmast Gran Paradiso, så planerar jag för Elbrus till sommaren. Faktum är att jag har fått en riktig rivstart med detta arbete. För dem som inte vet vad Elbrus är för ett berg, så kan jag berätta att det är Europas högsta berg. En position den tog över från Mont Blanc i samband med att Europas gränser drogs om i och med Sovjetunionens fall. Den ingår alltså i Seven summits (den högsta toppen på respektive kontinent). Elbrus är en utslocknad vulkan bestående av två tvillingtoppar, den västra ligger på 5642 medan den östra är på 5621. Berget är beläget i Kaukasus nära gränsen till Georgien.

Igår passade jag på att fråga ut AL om Elbrus, då hon var där i fjol. Hon ska för övrigt till Nepal och vandra bl.a. till EBC, så jag får önska henne lycka till och samtidigt uttrycka min avundsjuka ;)

I dagsläget är vi tre säkra deltagare: jag, DW (som jag toppade Aconcagua med) och ME. Den senare är en ny bekantskap som verkligen är inspirerande, och det är mycket hennes förtjänst att vi redan ligger så långt framme i processen. Det är kul med människor där det inte sitter fast, sådana som inte bara är "talkers" utan "doers".

Preliminärt reser vi 15 juli, hemresedatumet är ännu så länge öppet. Vi kommer att bestiga Elbrus via normalleden, dvs. söderifrån, vilket svårighetsmässigt är en behaglig bestigning. Just nu funderar vi också på vilken arrangör vi ska anlita för själva pappersarbetet. Vi kommer alltså inte att köpa ett expeditionsupplägg, utan vi gör bestigningen självständigt. Dock är den ryska byråkratin inte att leka med, och det kan jag säga utifrån egna erfarenheter efter att ha arbetat där i ett år. Av denna anledning så betalar vi en arrangör för att hjälpa oss med inbjudan, tillstånd osv.

Nåväl, jag ser verkligen fram emot detta äventyr :)

Till topps! /Joel