Utebloggen

Idag uppmärksammar Google 55-årsdagen av den första Everestbestigningen. En trevlig hyllning till Edmund Hillary och Tenzing Norgay, och det är väl sannolikt att det delvis är kopplat till att Hillary dog i år.

Men varför uppmärksammar Google, världens största sökmotor, överhuvudtaget denna händelse? Man kan ju med fog anse att det finns viktigare saker att uppmärksamma. Vad är det i själva bestigningen som gör att det blir en angelägenhet för oss alla? Egentligen var det bara två män på en topp, precis som Googleillustrationen visar.

Jag tror inte att det är prestationen av att nå toppen som vi imponeras av, då antalet Everestbestigare numera kan räknas i hundratals. Bedriften ligger snarare i att vara först med att göra det. Dock tror jag att denna händelse kan sättas in i ett mycket större sammanhang än så. Om man tittar på några jämförbara händelser som att vara först till nord- respektive sydpolen eller månlandningen, så inser man snart att bedrifterna är så mycket mer än bara prestationerna i sig. I grund och botten handlar det om människans seger över naturen (tragiskt, men sant); hur vi genom viljestyrka, fysiska umbäranden, tekniska landvinningar har övervunnit alla svårigheter och hinder.

Nyckelordet är just människan, för när de står där, oavsett om det är på någon av jordens ytterpoler eller på månens yta, så gör de det som representanter för hela mänskligheten (observera att det är samma mekanismer som gör att en person kan representera och vinna guld åt en hel nation). Att det verkligen förhåller sig på det viset framgår av Neil Armstrongs berömda uttalande vid månlandningen: One small step for man; one giant leap for mankind.

Det är i ett liknande sammanhang man ska se bestigningen av Everest, för när Edmund Hillary och Tenzing Norgay stod där på toppen av Everest, så gjorde de det som representanter för hela mänskligheten. Det handlar inte om två män och ett berg, utan om att de gav oss en anledning att imponeras över vad vi som människor kan åstadkomma. Bedrifter som toppbestigningar, polarresor och månlandningar läggs till vår kollektiva självkänsla. Detta förklara förmodligen mycket av populariteten, för ser man till mänsklighetens övriga prestationer (krig och miljöförstöring), så har vi inte så mycket att yvas över.

Kanske är detta en anledning till varför vi människor väljer att uppmärksamma denna dag.

Till topps! /Joel