Utebloggen

En pryl som jag ska köpa inför Denali är en värmeväxlare/andningsmask. Det handlar helt enkelt om att kunna värma inandningsluften, för att undvika onödig nedkyning. Många som håller på med utomhussporter vintertid, nyttjar detta system. Värmeväxlare är inte en helt ovanlig syn bland alpinister. Det fabrikat som jag tänkt köpa är Airtrim, då jag vet att min lokala Intersportbutik säljer den. En annan fördel med masken är att kombinerat med balaclava och skidglasögon, så är man väl skyddad mot dåligt väder. Jag har ännu inte bestämt mig om jag tycker att det är en nackdel att man ser ut som Darth Vader, eller om jag ska bejaka the dark side of the force. ;)

Till topps! /Joel

Jag tänkte lägga upp det mejl jag precis skickade till Denali-gänget. Dels för att det är bra att det är lättillgängligt, des för att visa på hur mycket det är att sätta sig in i, vad det gäller ansökningar och logistik.

------------------* * *------------------

Tjena gänget!
 
Nu börjar det dra ihop sig. Jag skickar ett mejl med några länkar och allmän info. Jag vet att de har länkats i andra mejl, men jag tänker att det kan vara bra att samla dem i ett och samma utskick.
 
Först och främst, här är en länk till Denali National Park.
http://www.nps.gov/dena/planyourvisit/mountaineering.htm
 
Vi ska registrera oss via följande formulär:
https://www.pay.gov/paygov/forms/formInstance.html?agencyFormId=16355280
 
Notera att vårt namn är Expedition Swedenali. Vi är fyra som åker. Vi ska ta West Buttress. Fyll i Talkeetna Air Taxi. Inresedatum 13 juni. Utresedatum 3 juli. Ledaren Joel ***.
 
Angående bokhäftet så får ni direktlänken här. Läs den - på riktigt! Det finns mycket nyttig info där.
http://www.nps.gov/dena/planyourvisit/upload/English-2.pdf
 
Lite info om renhållningskraven.
http://www.nps.gov/dena/planyourvisit/upload/trashpolicy-2.pdf
 
I samband med ansökningen betalar man en depositionsavgift på 25$. Resterande 175$ (+10$ i parkavgift) betalar man på plats, dvs. Talkeetna Ranger Station. Detta är det tänkt att vi gör den 13 juni. Man måste boka en tid i förväg för att få en obligatorisk genomgång om klättringen i samband med att man betalar. 
 
--------------------------
Men innan vi kommit så långt måste man ju fixa lite annat först. Bland annat måste man registrera sig online för vistelsen i USA. En länk till ambassaden för lite allmän info.
http://stockholm.usembassy.gov/consulate/n2.html
 
Eftersom Sverige ingår i Visa Waiver-programmet behövs inget visum, utan det räcker det med att man gör följande registrering.
https://esta.cbp.dhs.gov/esta/esta.html
 
--------------------------
Väl framme i Anchorage 12 juni (20.32), så ska vi anlita en Shuttle Transport. Vi blir hämtade på flygplatsen och körda till Talkeetna. Kostnad ToR per person är 160$. Jag är osäker på restiden, men den reguljära bussen tar 5h30m, så jag gissar på ca. 4 timmar.
http://www.denalioverland.com/
 
Vi ser till att ha bokat tid på Talkeetna Ranger Station, så att vi kan betala och flyga ut till BC på Kahiltna-glaciären. Vi flyger med Talkeetna Air Taxi (TAT). Flygningen tar ca. 35 minuter och kostar 560$ ToR per person (+15$ BC-avgift).
http://www.talkeetnaair.com/index.html
 
TAT erbjuder annan service som förvaring av värdeföremål+annat. Utlåningspulkor 120x45x10 (kan vara bra att ha med egen "riggning", dvs. dragrep). Man köper också bensin av dem i BC.
 
Jag har inte varit i kontakt med TAT, men jag utgår från att vi kan flyga ut från berget så fort vi är klara, dvs. vi behöver inte vänta till 3 juli. För dem lär det ju inte spela nån roll.
 
Nåja, det var lite samlad info. Jag ska ta kontakt med TAT och Shuttle-bus. Vi måste också ordna med boende när vi kommer fram till Talkeetna den 12:e. Kanske kan något ordnas via TAT, på deras hemsida står det nåt om Bunkhouse (vad det nu kan betyda). Kolla upp era försäkringar! Själv ska jag kolla med Länsförsäkringar - för fjärde gången. Jag vill vara på säkra sidan. Jag tänker också ta en extraförsäkring via Svenska klätterförbundet.
 
Mycket nöje!

Till topps! /Joel

Listan på grejer jag ska köpa till Denali har börjat bli ganska lång. Det ser ut som om det blir gröt under våren för min del. Nåja, det är en prioritering jag gärna gör. De grejer jag ska köpa är:

Storskor med inbyggda damasker
Skalbyxor
Snöspade, BD Deploy 3 eller 7
Lavinsond
Pickets x 2
Snöskor
Liggunderlag
Värmeväxlare
Nalgeneflaskor
Ryggsäcksöverdrag

Några grejer som står på kanske-listan är:

Större ryggsäck
Snösåg
Dunvantar
GPS
Digital termometer
Saturationsmätare

Jepp, många grejer blir det! Och jag har säkert glömt en hel del.

Till topps! /Joel

Inom höghöjdsklättring är det inte ovanligt med konflikter, ifrågasättanden, misstänkliggöranden och direkta anklagelser om falska/felaktiga bestigningar förekommer. Ofta resulterar det hela i en medial pajkastning. Några svenska klättrare som har blivit ifrågasatta är Fredrik Sträng och Annelie Pompe. Varför är man inom klättrarsamfundet så snar att ifrågasätta andras insatser? Förklaringarna står säkert att finna i konkurrensen om sponsorer och mediautrymme. Och så fort det rör sig om pengar, så har det en tendens att locka fram det sämsta i människan.

Jag är lite rädd för att gemene man tror att det är så här att vara bergsbestigare. Min erfarenhet är faktiskt den omvända. Delvis beror det väl på att jag inte klättrar på den högsta nivån, men att jag inte är sponsrad spelar väl in. Nåväl, jag vill visa på den andra sidan av klättringen. Jag pratar om generositet, hjälpsamhet och kamratskap. Ett bra exempel på detta är när jag var i Alperna i somras.

Efter en fin dag med många trevliga bestigningar tog vi oss till en mindre bivackhytta. Hyttan består i stort bara av två slaflängor. Vi trodde vi skulle få vara ensamma där, men det dök upp fem andra sällskap av olika nationaliteter och varierande storlek. Utöver vi fem från Sverige, fanns två grupper med engelsmän, ett par polacker och ett par schweizare. Vi var totalt sjutton fullvuxna män på nio kvadratmeter som skulle dela på tio sängplatser. Men finns det hjärterum, så finns det stjärterum. Vi trängde alla ihop oss på det lilla utrymmet. Och där i skenet av pannlamporna fördes diskussioner på sex olika språk. Det lagades det mat, och det bjöds på te och kakor. Speciellt de två polackerna trakterades flitigt, eftersom de saknade mat. De hade inte hunnit ta sig ned före mörkret, och tvingades därför uppsöka nödbivacken. Vi hjälptes också alla åt med att hålla koll på en engelsk kille som uppvisade tecken på höjdsjuka. Vi såg till att få i honom massor av te, samtidigt som vi kontinuerligt pratade med honom för att försäkra oss om att han inte utvecklade hjärnödem. Bland bergsklättrare utvecklas det en kamratskap. Oavsett kön och nationalitet, så delar vi samma mål och passion, men vi delar också insikten om hur små och utsatta vi är.

Konsigt att vi människor ibland behöver uppsöka bergen för att bli påminda om vår mänsklighet :)

Till topp! /Joel

Jag har fått in ett riktigt bra tips på expeditionsnamn från Paho. Swedenali är ganska talande för oss, då det kombinerar Sverige och Denali. I dagsläget är det det bästa förslaget. Givetvis välkomnas fler förslag. Expeditionsnamnet måste vara klart ganska snart, då vi ska söka klättertillstånd inom kort. Pengar har förts över till Elbe, och om allt går som det ska så är biljetterna våra på tisdag. 

Hm, Expedition Swedenali. Ja, det låter ganska bra.

Till topps! /Joel

                   

Sådärja, nu är man igång med träningen igen. Det känns riktigt bra. Faktum är att jag har gått upp ett par-tre kilo under julledigheten. Och det är inte muskler vi pratar om nu. Det kan väl förklaras av ett ökat kaloriintag, samtidigt som träningsmängden minskade. Nu ska extrakilona bort, med tanke på beach 2010, som kommer att tillbringas i dunjacka i Alaska ;)

Cykel till jobbet (må-fr)
Innebandy i måndags, tisdags och onsdags (60 min)
Styrketräning i onsdags och fredags (60 min)
Löpning 10 km i fredags

Till topps! /Joel

PS. Jag förstår att ni undrar när denna bild togs, men jag måste avslöja att det är ett montage ;)

De tre senaste åren har jag noggrant bokfört alla mina s.k. tältnätter. Det innebär nätter jag har sovit utomhus på något sätt, antingen i tält, bivack eller under bar himmel. På ett sätt är antalet en bra värdemätare på hur aktiv man har varit som friluftsare. 2007 kom jag upp i det inte oansenliga antalet 24 nätter. De flesta kommer från en cykeltur jag gjorde på Lofoten. Året därpå kom jag upp i imponerande 38 tältnätter. Mer än var tionde natt under året ;) De flesta nätter noterades genom cykelturen genom Sverige + bestigningen av Mt Blanc och Aconcagua.

Hur gick det under 2009, då? Faktiskt helt okej. Jag kom upp i 36 tältnätter, så det är helt klart godkänt. De flesta nätterna samlade jag på mig under sommarens klättring i Alperna och Ryssland. Nu gäller det bara att upprätthålla denna nivå under 2010 också. Det känns som om det kan bli lite svårare, men jag ska väl göra ett ärligt försök :)

Till topps! /Joel