Redogörelse för Skottland
Så var det dags att redogöra för min tripp till Skottland. Faktum är att jag precis har kommit hem, och jag känner mig ganska mosig i huvudet, men förstående och toleranta som ni är, så har ni överseende med eventuella språkmissar ;)
Dag 1 - Jag reste på nyårsaftonens morgon 2010, och efter en lång resdag anlände jag i Fort William där min engelske klätterkamrat Iain väntade. Vi gick till puben och åt en burgare för att ha något att stå oss på när vi strax skulle påbörja anmarschen in till berget. Eftersom man börjar på havsnivå blir det en ganska lång och brant stigning med packningar tyngda av isklätterutrustning och massa "gomat". Iain som stod för käket hade massa färdiga såser, konserver osv. Det blev inget frystorkat denna tur, inte. Redan när vi startade var det mörkt ute och ju högre upp på berget vi kom, desto svårare blev det att se var stigen gick. Det blåste och småsnöade lite + att det var bedrägligt halt. Summa summarum, så tog den förväntade tvåtimmarsvandringen över fyra timmar. Vid själva tolvslaget var vi i princip vilse, men vi satt där på våra packningar i snålblåsten och firade med en cigarr. Vi beslutade oss en halvtimme in på det nya året för att slå upp tältet och invänta nästa dag.
Dag 2 - Eftersom både jag och Iain hade haft en lång resdag och det toppat med föregående dags anmarsch, så var vi duktigt trötta. Vi hade tänkt ge oss på någon fin Gully "ränna", men vi vaknade inte förrän vid 11. I dagsljuset kunde vi se att vi faktiskt hade slagit upp tältet ungefär där vi hade tänkt campa. Det innebar att vi hade några isfall inte så långt ifrån oss. Det skulle bli en bra uppvärmning för de senare is- och mixlederna vi ville göra senare.
Isen var fin och jag ledade det 60m höga isfallet. Jag satte fem isskruvar på vägen upp, och lite skvallrade denna is om vad som komma skulle. Isarna är inte särskilt tjocka, vilket gör att det är svårt att hitta placeringar för skruvarna. Ett definitivt råd till dem som är intresserade av att klättra på Ben Nevis är att ha en del korta isskruvar (10-13cm). Nåja, väl på toppen finns det få möjligheter att göra ankare, men jag hittade ett par rejäla block som jag hoppades låg stadigt på stenskravlet. Som tur var behövde vi inte fira oss ned, utan vi kunde gå ned till tältet via en annan led. Iain som är mer bekant med de skotska vintergraderingarna bedömde fallet till att vara 4-5, vilket förklaras som: Ice up to 70 degrees, good ice and gear - Ice up to 80 degrees, ice is generally not as good as grade 4 and there may be few opportunities for rest.
Dag 3 - När vi vaknade och tittade ut förstod vi att det skulle bli en fin dag. Egentligen hade det varit lämpligt att göra den klassiska leden 0.5 Gully som kanske är världens mest kända isled. Dock beslutade vi oss för att göra en annan klassisk led: Green Gully. Anledningen till det är att den är graderad som 4, IV. Det är isgraderingen som anges med 4:an, medan den romerska IV anger generell alpin svårighet. Green Gully är snäppet under 0.5 Gully som är graderad 5, V. Vi ville helt enkelt känna oss för innan vi skulle ge oss på den omvittnat svårsäkrade 0.5 Gully.
Man måste först ta sig till själva början av rännan, vilket innebär en stigning på ett par-tre hundra meter. Den första pitchen (replängden) bestod av 45m is som jag ledade. Isen var tjock och fin, så det var inga större problem att hitta placeringar för skruvarna. Längre upp finns en liten avsats med inslagna bultar. Nästa pitch tog Iain, och den började med en mindre del is för att sedan övergå i snö. Den tredje replängden var den svåraste, då den var 50m lång och svårsäkrad. På nästan 30m is satte jag bara två skruvar. Den fjärde pitchen var det tänkt att Iain skulle leda, men eftersom han inte har klättrat så mycket på is, fick jag ta över, vilket innebar ytterligare en ispitch på 20m för min del. Det som var särskilt svårt med denna replängd var att hitta en plats att göra en standplats. Högre upp har pitchen övergått i snö. Det finns förvisso lite is under, men den är inte mer än 6-7cm tjock. Jag kunde inte ens få in mina 10cm skruvar helt. Det andra alternativet var att lägga en slinga runt ett stort, fristående stenblock. 
Eftersom det inte satt fast i berget var det svårt att veta vilka påfrestningar det egentligen tålde. Jag satte två små skruvar i den tunna isen + att jag kopplade in blocket. Det var väl helt ok, så länge som Iain var under mig, eftersom ett fall inte skulle rendera i någon chockbelastning. Däremot när han passerade mig för att leda den sista och femte pitchen var jag lite nervös för vad som skulle kunna hända ifall han skulle falla. Nu var det ganska lungt sista biten och ganska snart kunde vi toppa ut. Vi befann oss bara några hundratals meter från själva toppröset av Ben Nevis, men dagen var sen, så vi lät toppen vara. Själva nedstigningen gjorde vi utmed en snöränna Nr 4 Gully.
Dag 4 - Tyvärr är det så för möss och människor att vi gör upp storslagna planer, men de omkullkastas ändå av omständigheterna. I detta fall var det alpinistens värsta fiende: vädret. Under natten hade vinden och snön tilltagit. Vi förstod att 0.5 Gully bara var att glömma. Vår reservplan blev att gå upp för Nr 4 Gully och ta oss till toppröset. Vi tänkte att vi kunde orientera oss med hjälp av karta och kompass. Sagt och gjort, så begav vi oss uppför rännan. Även om den inte är särskilt teknisk, så kräver den en hel del arbete. Det vi ännu är lyckligt ovetandes om är att vinden inte alls är lika kraftig i rännan som uppe på platån. Väl uppe, så piskar vinden hårt, och Iain som inte har några snöglasögon kan inte se något. Vi inser att det bara är att vända om.
Alltså, trots att jag bestigit berg som Denali och Aconcagua lyckades jag inte ta mig upp till Ben Nevis topp. Det är bara att inse: jag börjar bli för gammal och harig ;) Nåväl, toppen står kvar och likaså gör 0.5 Gully. Hur som helst beslutade jag och Iain oss för att lämna berget samma dag, trots att det var tänkt att vi skulle stanna en natt till. Dock hade vi hört att vädret bara skulle bli sämre följande dag, och då såg vi ingen poäng med att skjuta upp utmarschen. Vi skulle ändå inte få något mer klättrat på denna tur, men vi var inte ledsna för det. Vi hade fått klättra ett fint isfall, plus både Green och Nr 4 Gully :)
Utöver klättringen kommer jag nog att minnas detta nyår. För vem skulle inte minnas att man firade tolvslaget vilse någonstans på Ben Nevis. Och allt som allt gick detta lilla äventyr på 4750kr, vilket måste anses vara överkomligt.
Till topps! /Joel
Dag 1 - Jag reste på nyårsaftonens morgon 2010, och efter en lång resdag anlände jag i Fort William där min engelske klätterkamrat Iain väntade. Vi gick till puben och åt en burgare för att ha något att stå oss på när vi strax skulle påbörja anmarschen in till berget. Eftersom man börjar på havsnivå blir det en ganska lång och brant stigning med packningar tyngda av isklätterutrustning och massa "gomat". Iain som stod för käket hade massa färdiga såser, konserver osv. Det blev inget frystorkat denna tur, inte. Redan när vi startade var det mörkt ute och ju högre upp på berget vi kom, desto svårare blev det att se var stigen gick. Det blåste och småsnöade lite + att det var bedrägligt halt. Summa summarum, så tog den förväntade tvåtimmarsvandringen över fyra timmar. Vid själva tolvslaget var vi i princip vilse, men vi satt där på våra packningar i snålblåsten och firade med en cigarr. Vi beslutade oss en halvtimme in på det nya året för att slå upp tältet och invänta nästa dag.Dag 2 - Eftersom både jag och Iain hade haft en lång resdag och det toppat med föregående dags anmarsch, så var vi duktigt trötta. Vi hade tänkt ge oss på någon fin Gully "ränna", men vi vaknade inte förrän vid 11. I dagsljuset kunde vi se att vi faktiskt hade slagit upp tältet ungefär där vi hade tänkt campa. Det innebar att vi hade några isfall inte så långt ifrån oss. Det skulle bli en bra uppvärmning för de senare is- och mixlederna vi ville göra senare.
Isen var fin och jag ledade det 60m höga isfallet. Jag satte fem isskruvar på vägen upp, och lite skvallrade denna is om vad som komma skulle. Isarna är inte särskilt tjocka, vilket gör att det är svårt att hitta placeringar för skruvarna. Ett definitivt råd till dem som är intresserade av att klättra på Ben Nevis är att ha en del korta isskruvar (10-13cm). Nåja, väl på toppen finns det få möjligheter att göra ankare, men jag hittade ett par rejäla block som jag hoppades låg stadigt på stenskravlet. Som tur var behövde vi inte fira oss ned, utan vi kunde gå ned till tältet via en annan led. Iain som är mer bekant med de skotska vintergraderingarna bedömde fallet till att vara 4-5, vilket förklaras som: Ice up to 70 degrees, good ice and gear - Ice up to 80 degrees, ice is generally not as good as grade 4 and there may be few opportunities for rest.
Dag 3 - När vi vaknade och tittade ut förstod vi att det skulle bli en fin dag. Egentligen hade det varit lämpligt att göra den klassiska leden 0.5 Gully som kanske är världens mest kända isled. Dock beslutade vi oss för att göra en annan klassisk led: Green Gully. Anledningen till det är att den är graderad som 4, IV. Det är isgraderingen som anges med 4:an, medan den romerska IV anger generell alpin svårighet. Green Gully är snäppet under 0.5 Gully som är graderad 5, V. Vi ville helt enkelt känna oss för innan vi skulle ge oss på den omvittnat svårsäkrade 0.5 Gully. 
Man måste först ta sig till själva början av rännan, vilket innebär en stigning på ett par-tre hundra meter. Den första pitchen (replängden) bestod av 45m is som jag ledade. Isen var tjock och fin, så det var inga större problem att hitta placeringar för skruvarna. Längre upp finns en liten avsats med inslagna bultar. Nästa pitch tog Iain, och den började med en mindre del is för att sedan övergå i snö. Den tredje replängden var den svåraste, då den var 50m lång och svårsäkrad. På nästan 30m is satte jag bara två skruvar. Den fjärde pitchen var det tänkt att Iain skulle leda, men eftersom han inte har klättrat så mycket på is, fick jag ta över, vilket innebar ytterligare en ispitch på 20m för min del. Det som var särskilt svårt med denna replängd var att hitta en plats att göra en standplats. Högre upp har pitchen övergått i snö. Det finns förvisso lite is under, men den är inte mer än 6-7cm tjock. Jag kunde inte ens få in mina 10cm skruvar helt. Det andra alternativet var att lägga en slinga runt ett stort, fristående stenblock. 
Eftersom det inte satt fast i berget var det svårt att veta vilka påfrestningar det egentligen tålde. Jag satte två små skruvar i den tunna isen + att jag kopplade in blocket. Det var väl helt ok, så länge som Iain var under mig, eftersom ett fall inte skulle rendera i någon chockbelastning. Däremot när han passerade mig för att leda den sista och femte pitchen var jag lite nervös för vad som skulle kunna hända ifall han skulle falla. Nu var det ganska lungt sista biten och ganska snart kunde vi toppa ut. Vi befann oss bara några hundratals meter från själva toppröset av Ben Nevis, men dagen var sen, så vi lät toppen vara. Själva nedstigningen gjorde vi utmed en snöränna Nr 4 Gully. 
Dag 4 - Tyvärr är det så för möss och människor att vi gör upp storslagna planer, men de omkullkastas ändå av omständigheterna. I detta fall var det alpinistens värsta fiende: vädret. Under natten hade vinden och snön tilltagit. Vi förstod att 0.5 Gully bara var att glömma. Vår reservplan blev att gå upp för Nr 4 Gully och ta oss till toppröset. Vi tänkte att vi kunde orientera oss med hjälp av karta och kompass. Sagt och gjort, så begav vi oss uppför rännan. Även om den inte är särskilt teknisk, så kräver den en hel del arbete. Det vi ännu är lyckligt ovetandes om är att vinden inte alls är lika kraftig i rännan som uppe på platån. Väl uppe, så piskar vinden hårt, och Iain som inte har några snöglasögon kan inte se något. Vi inser att det bara är att vända om.Alltså, trots att jag bestigit berg som Denali och Aconcagua lyckades jag inte ta mig upp till Ben Nevis topp. Det är bara att inse: jag börjar bli för gammal och harig ;) Nåväl, toppen står kvar och likaså gör 0.5 Gully. Hur som helst beslutade jag och Iain oss för att lämna berget samma dag, trots att det var tänkt att vi skulle stanna en natt till. Dock hade vi hört att vädret bara skulle bli sämre följande dag, och då såg vi ingen poäng med att skjuta upp utmarschen. Vi skulle ändå inte få något mer klättrat på denna tur, men vi var inte ledsna för det. Vi hade fått klättra ett fint isfall, plus både Green och Nr 4 Gully :)
Utöver klättringen kommer jag nog att minnas detta nyår. För vem skulle inte minnas att man firade tolvslaget vilse någonstans på Ben Nevis. Och allt som allt gick detta lilla äventyr på 4750kr, vilket måste anses vara överkomligt.
Till topps! /Joel
Gott nytt ar!
Jag sitter just nu i ett kopcentrum i Edinburgh och vantar pa bussen som ska ta mig till Glasgow och Fort William. Jag har inte tillgang till internet vid berget, men Kristina kanske kommer att uppdatera bloggen medan jag ar borta. Eftersom det finns mobiltackning, sa kan jag skicka sms.
Naja, jag onskar alla ett bra 2011 for det tanker jag ha! Kan man inviga det nya friluftsaret pa ett battre satt?! :)
Till topps! /Joel
Naja, jag onskar alla ett bra 2011 for det tanker jag ha! Kan man inviga det nya friluftsaret pa ett battre satt?! :)
Till topps! /Joel
Mot skoternas rike!
Imorgon, eller rättare sagt, inatt drar jag till Skottland. Om allt går som det ska så kommer jag att fira nyår vid foten av Ben Nevis. Nåja, Iain som jag ska klättra med, verkar dock vilja fira det nya året i Fort William. Han babblade om öl och mjuka sängar i det senaste meddelandet. Mäh, vi ska ju ut och leva alpinistliv och inte vältra oss i civilisationens fröjder ;)Idag har jag fixat de sista grejerna inför resan, bl.a. hann isboulderklättra lite idag. Jag glömde pinsamt nog repet när jag och Anvi skulle ut till Sifferbo, men jag fick svinga mina nya yxor i alla fall. Det var en härlig känsla. Dessutom var jag och hämtade FRS-radion som vi hade i Denali. Om det blir multipitch med isklättring, så är de bra att ha.
Utrustningen är genomgången och avprickad, maten är köpt, kontanterna är växlade. Nu är jag redo för nya äventyr :)
Till topps! /Joel
Ben Nevis
Just nu håller jag på och läser in mig på de olika lederna på Ben Nevis. Det finns en hel del olika kammar och rännor att klättra. Eftersom jag anländer till berget på själva nyårsaftonen, blir första klätterdagen nyårsdagen. Sedan har jag minst två hela klätterdagar till, då jag åker hem på morgonen den 5:e januari. Lite beroende på förutsättningarna och hur säkra jag och Iain känner oss, så kommer vi nog att klättra följande rännor:
Number Four Gully
Zero Gully
Point Five Gully
Till topps! /Joel
Skotskt nyår
Det ska jag fira i år. Faktum är att jag precis bokade och betalade en resa till Skottland över nyår. Det hänger samman med att min engelske vän Iain och jag bestämde oss för att klättra lite olika leder på Ben Nevis tillsammans. Vi har tidigare gjort en del toppar i Alperna ihop. Ben Nevis är Storbritanniens högsta berg 1344 möh. Inte så imponerande i sig, men vi kommer inte att ta någon av promenadstigarna upp. Det blir en del is och mix. En led som jag är nyfiken på är Point Five Gully (bilden), vilken är graderad till en skotsk V5.V = Potential for sustained steep ice at 60-70 degrees. Mixed routes could be up to VS summer routes and may require the linking of multiple advanced moves.
5 = Ice up to 80 degrees, ice is generally not as good as grade 4 and there may be few opportunities for rest.
Vi lär förhoppningsvis hinna med några fler leder :)
Till topps! /Joel
