Utebloggen

Jag har ett par DIY-projekt på gång (Do It Yourself). Det ena är att göra ett nässkydd som jag kan ha när jag sover. När man sover vintertid brukar man dra åt öppningen på sovsäcken så att det bara är en liten öppning för näsa och mun. Dock brukar jag bli väldigt kall om näsan, och därför tänkte jag göra ett skydd som jag kan fästa till balaclavan. Det kan tyckas som ett litet problem med nedkyld näsa, men med tanke på den bristfälliga sömn man redan får på hög höjd, kan ett nässkydd vara värt både vikten och besväret att göra.

Den andra grejen jag ska göra är att sätta dit dragkedjor på mina fleecebyxor. Man ska alltså kunna öppna byxorna utmed yttersidorna. Det är samma princip som många skalbyxor fungerar efter. Tanken är helt enkelt att det ska vara enkelt att båda ta av och på sig fleecbyxorna medan man är ute och går. Genom konstruktionen behöver jag inte ta av mig skor eller skalbyxor, vilket är nog så viktigt sett ur en nedkylningsaspekt.

Min förhoppning är att jag ska bli klar med dessa grejer innan jag åker till Jämtland. Det vore bra att få testa grejerna under riktiga förhållanden.

Till topps! /Joel

Egentligen inte så mycket att orda om. Ett par pass gick bort bl.a. för att jag var på kurs. Jag tänker nog börja träna med packning inom kort, men helst vill jag att det ska vara helt snöfritt på vägarna innan jag gör det. Av erfarenhet vet jag ju att det är lätt att halka om man går runt med ca. 45kg på ryggen och is under fötterna. Sedan ska jag börja träna backe när snön smält bort vid hopptornet, och då ska jag också släpa på ett däck upp och ned.

Cykel till jobbet (må-to)
Innebandy i måndags, tisdags och torsdags (60 min)
Styrketräning i onsdags (60 min)

Till topps! /Joel

Jepp, det är bara att inse, jag börjar bli gammal. Jag tänkte faktiskt redogöra för alla de krämpor jag har eller har haft. Man kan ju tro att allt tränande borde göra mig starkare med färre antal skador som följd. Av det jag förstått är det vanligt att träningen förvisso gör en muskulärt starkare, men att lederna inte riktigt hänger med i utvecklingen. Detta stämmer in på mig ganska bra. Jag tänkte dela med mig av de krämpor som jag haft under de senaste två åren, och hur jag har arbetat för att bli av med dem.

Tennisarmbåge - något jag fått nyligen. Det visade sig bl.a. i att jag inte kunde lyfta upp den minsta sak med vänsterarmen. Smärtan sitter på utsidan och det påverkade också gripförmågan. Jag misstänker att jag gjort någon typ av olämplig rörelse i gymmet. Jag är nu nästan helt återställd efter 3-4 veckor. Vila är väl botemedlet, men även djup tvärmassage och excentrisk träning (håller emot medan man böjer handled nedåt, likaså hålla emot när man samlar ihop utspärrade fingrar).

Ländrygg - har jag haft problem med till och från under en tid. Här gäller långsiktigt arbete, bl.a. med att stärka rygg- och bukmuskulatur. Just starka magmusklerna är viktigt, då det kompenserar för ryggen. Även för korta sätesmuskler kan skapa problem, så efter varje löp- eller innebandypass är det viktigt att jag stretchar ut rumpmusklerna. Detta gör jag genom att sitta på golvet och lägga det ena benet över det andra. Det överlagda benet böjer man och drar in mot kroppen med hjälp av armarna. Sedan försöker man böja sig framåt på utsidan av det böjda benet. Det finns andra bra stretchövningar, bl.a. att tänja hamstringsmuskeln, dvs. baksidan av låren.

Hamstrings - jag fick problem med hamstrings (baksida lår) när jag sprang mycket. Dels pga. alla snabba ruscher i innebandyn, dels av uppförsbackar på löpturerna. Det bästa sättet att behandla och förebygga var att stretcha efter passen samt att träna upp styrkan i musklerna. En övning som jag speciellt rekommenderar är utfall.

Hälsena - var ett problem när jag sprang mycket. Det gjorde ordentligt ont i början varje gång jag sprang, men efter några kilometer domnade smärtan bort. Dock var det obehagligt och smärtsamt. Idag är jag helt problemfri. Dels har jag tränat upp styrkan i vader osv. genom tåhävningar, dels kör jag excentrisk träning av hälsenan genom omvända tåhävningar, dvs. jag håller emot på nedvägen.

Löparknä - hade jag enorma problem med när jag var ute och cyklade. Jag var ju t.o.m. tvungen att avbryta en cykeltur till Norge pga. detta. Löparknä beror på att en sena (iliotibialbandet) som löper på utsidan knät är för kort, vilket gör att den skaver mot leden varje gång man böjer knät. Denna skavning skapar irritation och slutligen en iflammation. Bara genom att stretcha höftböjaren (det är där muskel som är kopplad till senan sitter), så förlängs muskeln/senan och man undviker skavningen (se länken för stretchtips).

Knä - eller rättare sagt muskelfästet för de främre lårmusklerna. Det är förmodligen en form av inflammation som är kopplad till överansträngning. Det har smärtat i knät, speciellt när knät är böjt och ska sträckas ut, t.ex. upphopp. Knät är klart på bättringsvägen efter det att jag börjat träna excentriskt med omvänd benspark.

Fotled - jag har haft problem med höger fotled. Det har känts som en låsning i leden, där det gör speciellt ont när jag ska luta mig framåt. Jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var som orsakade problemet, men jag tror mig nu veta vad det är som är problemet. Det är förmodligen skaftet på min storsko som ligger och trycker mot benhinnan och skapar en inflammation (efter lång tids användning). Genom att stretcha benhinnan och träna excentriskt, dvs. hålla emot medan jag sträcker ut foten, så upplever jag att det håller på att bli bättre. Fotleden är ännu inte helt ok, men det går åt rätt håll.

Sådärja, då har ni fått en lång redogörelse från en tunnis' skadedagbok. Min förhoppning är att någon kan ha glädje av de erfarenheter jag har kring mina skador. Generellt sett har allt åtgärdats genom styrketräning, stretching och excentrisk träning.

Till topps! /Joel

Ok, tredje gången gillt. Jag har vid två separata tillfällen försökt skida Jämtlandstriangeln och göra Syltraversen. Faktum är att det var en träff nu i helgen för de som ville göra Syltraversen, men jag kunde inte vara med. Tanken var att jag skulle göra turen redan under påsken förra året med två kollegor, men då var det alltför dåligt före, så vi ställde in turen (se inlägg). Sedan gjorde jag ett nytt försök under mellandagarna, men då strandade det på andra problem (se inlägg). Men nu är cirkeln sluten, så jag och mina två kollegor tänker genomföra Jämtlandstriangeln denna påsk istället. Eftersom jag gärna gör Syltraversen, så behöver jag en klätterkamrat. Jag har kollat med mina klätterpolare, men det verkar som om de inte kan följa. Kanske finns det någon där ute som är intresserad av att göra mig sällskap? Upplägget är att vi åker så att vi är framme vid Storulvåns station ganska tidigt på torsdag 8/4. Vi sätter av direkt ut mot Sylarna. Vi övernattar vid öppningen till Tempeldalen. Vi gör en alpin start på fredagen med målet att göra hela Syltraversen under dagen. Lördagen ägnas åt att ta sig ut till Blåhammaren tillsammans med mina kollegor, vilka tar sig ut till Sylstationen medan vi gör traversen. På söndagen tar vi oss till Storulvån och sedan hemfärd.

Någon som är intresserad? Du bör ha grundläggande alpin kunskap och utrustning. Det ingår en exponerad kamvandring och firning på ca. 15m från en av pinnaklarna. Mejla eller lämna en kommentar om du tycker att det låter som något för dig.

Till topps! /Joel

6194 meter, så högt är Denali. Egentligen inte en alltför imponerande höjd, kan tyckas. Jämfört med Aconcagua 6962, Elbrus 5642 och Kilimanjaro 5895, så skiljer det sig inte nämnvärt. Ändå är det en stor skillnad mellan Denali och de övriga bergen, och då pratar jag inte om den långa anmarschen med ryggsäck och pulka. Jag pratar heller inte om alla glaciärsprickorna. Jag pratar inte ens om den extrema kylan. Faktiskt är det så att man inte ska luras av Denalis "blygsamma" höjd. Bergets nordliga läge gör att syrenivån är lägre än på ett jämförbart berg vid ekvatorn. Syrenivån på Denalis topp motsvarar faktiskt nivåerna på Aconcagua som är 750 meter högre. Hm, som om det inte räckte med en tuff anmarsch, glaciärsprickor och extrem kyla.

Till topps! /Joel

Jag tänkte bara dela med mig av en sammanställning över antalet lyckade bestigningar det senaste decenniet samt hur de fördelade sig över månaderna. Statistiken är hämtad från NPS (National Park Service). Utöver den bifogade tabellen, så kan man under 2008 hitta annan intressant statistik, bl.a. är medelåldern på klättrarna 37 år. Könsfördelningen är ca. 90-10 i förhållandet män-kvinnor. Medeltiden för expeditionerna är 17 dagar.

Det ska bli intressant att se hur vår expedition kommer att ligga i jämförelse med medlet i antalet dagar. Vi bidrar dock till att jämna ut könsfördelningen, då vi består av fifty-fifty. I fråga om ålder så ligger vi en bit under medlet med 32,5. Det är väl mest Elbe och Dawe som drar ned. Själv kommer jag att ligga precis på medlet när jag åker.

Till topps! /Joel

Det är väl allom välbekant att det kan bli en kostsam historia om man behöver sjukvård eller annan akuthjälp i USA. Därför är jag extra mån om att vara ordentligt försäkrad. Under tidigare bestigningar har jag endast förlitat mig på min reseförsäkring via hemförsäkringen (Dalarnas länsförsäkringar). Den har varit heltäckande, då både sjukvård och hemtransport ingår. Dock har Svenska klätterförbundet en specialförsäkring för alla som ska klättra utomlands. Den täcker följande:

• Sjukvård.
• Hemtransport.
• Helikopterräddning & eftersök.
• Gäller i hela världen (max 6000m)
• Räddning & eftersök är begränsad till 100 000kr per skadetillfälle.
• Eftersök är belagd med en självrisk på 5000kr

Min reseförsäkring täcker allt, även helikopterräddning och eftersök, men det förutsätter att jag har skadat mig på något sätt. Jag får alltså inte ersättning om jag gått vilse eller bara kan ta mig från en plats via luften. Nu är väl det inget sannolikt scenario, men ändå. Hemförsäkringen har heller inget tak i höjdmeter. Men efter att ha pratat med Bo Andersson på försäkringsbolaget, rekommenderade han mig att lösa klätterförbundets försäkring, då det ändå rör sig om småsummor i sammanhanget. Om jag vore dumsnål skulle jag kunna nöja mig med reseförsäkringen, men då måste jag göra som killarna i Hipphipp, och hugga en isyxa genom handen för att slippa alla kostnader, vilket känns onödigt :)

Till topps! /Joel