Medvetet hån?
Imorgon börjar jag min resa mot Alaska. Jag kommer att försöka uppdatera bloggen i möjligaste mån. Dock har jag ordnat med en ersättare under tiden som jag inte kan meddela mig. En lite lustig grej är att min ersättare upplever att mina storskor medvetet hånar henne. Kanske är det pga. att storskorna är ganska lätta på foten och förutom att vi ska svettas ihop kommer de att värma mig under kalla nätter. Nåja, i ärlighetens namn ska det sägas att de må ha de rätta formerna, men de luktar ganska illa (inte än, men det kommer de att göra).Förstår ni vad min ersättare menar med att skorna står och hånar henne?
Till topps! /Joel
Detaljer
Nu är det mest att finslipa på utrustningslistan. Det mesta av de större grejerna är klara, men igår var jag till Stockholm med jobbet och då passade jag på att köpa en mindre och lättare skruvkarbin. Eftersom jag var borta hela dagen kunde jag inte köra mina vanliga pass, dvs. vandring med packning + styrketräning. Jag löste detta genom att jag körde mitt vandringspass dagen innan och körde styrkepasset på Friskis&Svettis, City. Vi hade lite luft i schemat och det kostade mig bara 90kr. Jag blev först lite ställd när jag kom in på gymmet. Jag som är van vid fria vikter kände mig lite villrådig. Det fanns en massa maskiner och man fattade knappt var man skulle placera kroppen, än mindre vilken övning man sedan skulle utföra. Ungefär samma känsla brukar jag få när jag passerar gymmet (Nautilus) i Faluns simhall. Det ser ut som en robotpark på månen. Dock är jag ju normalbegåvad, så jag kunde titta på bilderna till respektive maskin. Jag fick till slut en bra genomkörare.
Till topps! /Joel
Få upp värme
Jag tänkte dela med mig av ett tips på hur man får upp, eller håller värmen när det är kallt ute. En välbeprövad metod är den s.k. åkarbrasan, dvs. man omfamnar sig själv i luften. Om det är så att man fryser om händerna, så kan man göra "pingvinen". Det innebär att man håller armarna raklånga utmed sidorna, drar upp axlarna upp mot öronen och låter armarna falla ned igen. Upprepa denna rörelse för att pumpa ut blod till fingrarna. Ett annat sätt att få upp värmen i hela kroppen är att leka bodybuilder. Det innebär att man helt enkelt spänner alla muskler man har i kroppen, från bena, genom magen, upp till överkroppen. Bevara muskeltonusen ett tag. Denna metod är riktigt bra om man av sociala skäl inte kan köra åkarbrasa. Man kan nöja sig med att spänna lår, mage och sätesmuskulatur för att få upp värmen. En annan fördel med bodybuildermetoden är att det är ett bra sätt att få upp värmen innan man kliver upp från sängen/sovsäcken.Och nej, det är inte jag på bilden, men tack för att du undrar ;)
Till topps! /Joel
13-åring på Everest
Läste precis en artikel i Aftonbladet om 13-årige Jordan Romero som precis har bestigit Mount Everest. Vad kan man säga, där ligger man i lä. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska tycka om att en så ung person håller på och jagar Seven summits. Givetvis är jag imponerad av bedriften, men någonstans undrar jag var gränsen går mellan Jordans drivkraft och föräldrarnas. Samma frågor väcktes kring en holländsk 13-årig tjej som just nu håller på och seglar jorden runt ensam. Man har ju sett det förr, föräldrar som pushar och ligger på för att deras barn ska bli proffs i fotboll, hockey eller någon annan sport. Nu har turen kommit till äventyrsbranschen. Eller är det så att Jordan hade en genuin önskan att bestiga Seven summits? Nåja, imponerande är det, hur som helst.Till topps! /Joel
Ett citat som säger allt
Great things are done when men and mountains meet;
This is not done by jostling in the street.
William Blake
Facebookgrupp
Jag vill bara tipsa om en Facebookgrupp som jag har skapat. Gruppen heter Alpinist och syftet är att vara ett nätverk för för alla som är intresserade av alpinism/bergsbestigning. Gruppen är öppen för alla, och där kan man bl.a. berätta om pågående expeditioner eller så kan man efterlysa klätterkamrater till framtida projekt. Där delar vi med oss tips och råd om berg, leder och utrustning. Är du inte med, så tycker jag att du ska gå med, och tipsa alla dina kamrater också. Ju fler vi är, desto mer levande och användbar kan gruppen bli. Till topps! /Joel
Glada och tråkiga nyheter
Tyvärr verkar det som om Ulnä inte kommer att göra oss övriga sällskap till Denali. Jag ska inte gå in på några detaljer, men det handlar till största del om att hon inte riktigt kunna förbereda sig på det sätt hon önskat. Ett svårt beslut, men som visar prov på självkännedom och omdöme. Efter beskedet har vi övriga försökt kolla av våra klätternätverk, efter en potentiell ersättare, men utan framgång. Det handlar givetvis om att det är alltför snabbt inpå. Folk har andra planer och/eller känner de sig inte riktigt förberedda. Till saken hör också att vi inte vill ta in vem som helst. Personen bör ha erfarenhet av en del höga berg. Nåja, tre fungerar, även om det inte är optimalt. Till den glada nyheten, så har mina Millet Everest GTX äntligen kommit. Nu snackar vi 2,7kg alpin orgasm! De känns bekväma att gå i, och de tillåter extra strumpor och svullnande fötter. De sägs hålla värmen ned till -60C, och sett till att det blir ca. en hundralapp per minusgrad, så känns priset helt ok.
Till topps! /Joel
Hjärtefråga
Till topps! /Joel
Island Peak
Idag kom Elbe och Ulnä hem från sin resa till Nepal. Detta var en del i deras uppladdning inför Denali. Jag som aldrig har varit i Nepal känner att jag bara måste dit. Men vi får se, kanske blir det Cho Oyu hösten 2011 ;)Hur som helst, så hade resan gått bra, och bestigningen hade erbjudit massor av erfarenhet. Jag får också gratulera Elbe som tog sig upp till toppen av Island Peak (6189 möh). Ulnä drabbades tyvärr av sjukdom dagen före toppdagen, så hon tog sig inte hela vägen. Jag kan dock konstatera att jag blev inspirerad och taggad inför Denali efter att ha pratat med Elbe :)
Till topps! /Joel
Cho Oyu
För ett par dagar sedan fick jag ett meddelande på Facebook. Det var min engelske klätterpolare Iain som undrade om jag var med på att göra Cho Oyu (8201) hösten 2011. Grejen är att vi pratade lite löst om det när vi var i Alperna tillsammans. Tanken är att vi ska göra det som en självständig expedition för att spara pengar. Flyg och tillstånd går på ca. 3000$, men sedan tillkommer allt annat som t.ex. inkomstbortfall. Vi pratar om uppåt två månader av frånvaro. Men det ska erkännas, jag blev himla sugen. Nåja, jag ska koncentrera mig på Denali nu, sedan kanske det blir att fundera på Cho Oyu.
Till topps! /Joel
Pollenallergi?
Ok, jag måste motvilligt krypa till korset. Jag är kanske, men märk väl kanske, pollenallergisk. Det som gör att jag misstänker detta är att jag under de senaste åren fått kliande ögon. Egentligen brukar jag ignorera alla former av allergiska reaktioner, t.ex. fick jag ordentliga nässelutslag när jag åt mandlar och hasselnötter i Ryssland, men jag har ätit båda efter det utan problem. Jag kan dock inte längre bara köra min vanliga strutsteknik (det man inte ser, finns inte), dvs. hävda att det är psykosomatiskt. Om det bara vore för ögonen skulle det inte vara någon fara, men jag är nervös för att det ska sätta sig på andningen, och i förlängningen påverka hjärtat pga. den stress det utgör för kroppen. Jag har också läst att bara ignorera det inte är särskilt bra, då allergin i värsta fall kan utvecklas till astma. Av denna anledning har jag valt att erkänna att jag kanske, men märk väl kanske, har problem med pollen. För att inte utsätta min kropp för extra mycket stress nu när jag ska öka träningsintensiteten, så har jag beslutat mig för att testa pollenmedicin (antihistamin). Förhoppningsvis ska jag slippa bieffekter som trötthet/dåsighet. Till topps! /Joel
Fuktspärr
Ett vanligt problem när man är ute och skidar eller går långa anmarscher i storskor, är att skorna blir fuktiga. I huvudsak kommer fukten via transpirationen, och inte som man kan tro utifrån. Just fuktiga skor är ett stort problem för alla som befinner sig i vintermiljö. Storskor i plast brukar ha löstagbara innerskor, vilket underlättar torkning, t.ex. i sovsäcken. Dock testade jag ett nytt system under min senaste tur till Jämtland. Sealskinz är en tillverkare som tillverkar strumpor som bygger på goretexliknande funktion, dvs. de andas men stänger ute fukt. Men eftersom jag är ute efter att hålla kvar all fukt från skon, så vände jag ut och in på strumporna. Detta fungerade alldeles utmärkt. Dels blev aldrig mina skor fuktiga, dels hölls värmen kvar runt foten. Faktum är att detta fungerade så pass bra att jag tänker skaffa mig ytterligare ett ombyte Sealskinz till Denali. Visserligen kostar de en slant, ca. 600kr, men det är de värda. Visst, det finns säkert de som hävdar att det går minst lika bra med vanliga fryspåsar, men den lösningen är mindre praktisk av flera anledningar. Observera att det är mycket viktigt att låta fötterna få andas när man gått klart för dagen, så man måste ta på sig några andra strumpor när man kryper ned i sovsäcken för natten. Annars finns risken att man utvecklar s.k. skyttegravsfot.Till topps! /Joel
Bergslängtan
Just nu sitter jag i min säng med datorn i knät. Jag har en kopp kaffe vid min sida och utomhus är det strax över nollan. En underbar tillvaro, men samtidigt kan jag inte låta bli att känna lite dåligt samvete. Det var ju så länge sedan jag var ute på tur. Jag är rädd för att jag ska bli bekväm och klen här i min varma säng. Senast jag sov i tält var under mellandagarna, och det är ju över tre månader sedan! Tur att Jämtland hägrar, men dock finns där lite smolk i bägaren och det är min lårskada. Jag hoppas innerligt att den inte kommer att ställa till något besvär. På platten och lättare utförslöpor är nog inga problem. Det är insteget och klättringen upp till kammen av Syltraversen som kan bli besvärligast. Nåja, att ställa in känns inte aktuellt. I mitt bröst finns just nu en sådan stark bergslängtan som ingen soldränkt sandstrand i världen kan mäta sig med.Till topps! /Joel
DIY-projekt
Jag har ett par DIY-projekt på gång (Do It Yourself). Det ena är att göra ett nässkydd som jag kan ha när jag sover. När man sover vintertid brukar man dra åt öppningen på sovsäcken så att det bara är en liten öppning för näsa och mun. Dock brukar jag bli väldigt kall om näsan, och därför tänkte jag göra ett skydd som jag kan fästa till balaclavan. Det kan tyckas som ett litet problem med nedkyld näsa, men med tanke på den bristfälliga sömn man redan får på hög höjd, kan ett nässkydd vara värt både vikten och besväret att göra.
Den andra grejen jag ska göra är att sätta dit dragkedjor på mina fleecebyxor. Man ska alltså kunna öppna byxorna utmed yttersidorna. Det är samma princip som många skalbyxor fungerar efter. Tanken är helt enkelt att det ska vara enkelt att båda ta av och på sig fleecbyxorna medan man är ute och går. Genom konstruktionen behöver jag inte ta av mig skor eller skalbyxor, vilket är nog så viktigt sett ur en nedkylningsaspekt.
Min förhoppning är att jag ska bli klar med dessa grejer innan jag åker till Jämtland. Det vore bra att få testa grejerna under riktiga förhållanden.
Till topps! /Joel
Den som söker skola finna
Nåja, så här ser alltså upplägget ut: jag och Lipe åker med bil på måndag 5/4. Vi åker när vi känner för det, då vi bara behöver vara framme i Storulvån till kvällen. Vi övernattar i tält vid stationen för att nästa dag ta oss till Sylstationen, och mer precist insteget vid Tempeldalen. Det blir en tidig kväll för vi ska göra en alpin start på onsdagen för att hinna med hela traversen. Förhoppningsvis ska vi hinna tillbaka till Sylstationen innan det blir alltför sent, så vi kan möta mina kollegor Mafo, Tosu plus fru, vilka skidat Storulvån-Sylstationen under dagen. Kanske firar vi med middag inne på stationen. Torsdag och fredag går åt till att ta etapperna Sylstationen-Blåhammaren respektive Blåhammaren-Storulvån. Nu hoppas vi bara på bra väder.
Till topps! /Joel
Jämtlands-Δ + Syltraversen
Ok, tredje gången gillt. Jag har vid två separata tillfällen försökt skida Jämtlandstriangeln och göra Syltraversen. Faktum är att det var en träff nu i helgen för de som ville göra Syltraversen, men jag kunde inte vara med. Tanken var att jag skulle göra turen redan under påsken förra året med två kollegor, men då var det alltför dåligt före, så vi ställde in turen (se inlägg). Sedan gjorde jag ett nytt försök under mellandagarna, men då strandade det på andra problem (se inlägg). Men nu är cirkeln sluten, så jag och mina två kollegor tänker genomföra Jämtlandstriangeln denna påsk istället. Eftersom jag gärna gör Syltraversen, så behöver jag en klätterkamrat. Jag har kollat med mina klätterpolare, men det verkar som om de inte kan följa. Kanske finns det någon där ute som är intresserad av att göra mig sällskap? Upplägget är att vi åker så att vi är framme vid Storulvåns station ganska tidigt på torsdag 8/4. Vi sätter av direkt ut mot Sylarna. Vi övernattar vid öppningen till Tempeldalen. Vi gör en alpin start på fredagen med målet att göra hela Syltraversen under dagen. Lördagen ägnas åt att ta sig ut till Blåhammaren tillsammans med mina kollegor, vilka tar sig ut till Sylstationen medan vi gör traversen. På söndagen tar vi oss till Storulvån och sedan hemfärd.
Någon som är intresserad? Du bör ha grundläggande alpin kunskap och utrustning. Det ingår en exponerad kamvandring och firning på ca. 15m från en av pinnaklarna. Mejla eller lämna en kommentar om du tycker att det låter som något för dig.
Till topps! /Joel
Snöklättring
Idag var jag ut med Anvi och hans två barn till hopptornsbacken. Det är ett mycket bra ställe att öva sig på att avancera uppför en brant snösluttning. Vi övade bl.a. på att, i replag, sätta löpande snösäkringar + rappellering och sedan jumarering på ett snöankare. Vidare körde vi lite self arrest med isyxorna, dagen avslutades med rappellering på en vertikal vägg, och repklättring med hjälp av en tibloc fäst i selen medan fotslingan fästes till en jumar (se bilden). Egentligen skulle jumaren kunna ersättas av en tibloc, vilket skulle spara både vikt och utrymme. Nåja, repklättringsövningen har jag praktiskt nytta av ifall jag skulle trilla ned i en glaciärspricka på Denali. Sannolikheten, eller snarare vissheten om, att jag kommer behöva denna kunskap, bygger på att det är tänkt att jag går som försteman i replaget.Till topps! /Joel
Nordwand
Igår hyrde jag filmen Nordwand. Den handlar inte om vilken nordvägg som helst, utan om Eigers. Filmatiseringen bygger på en verklig händelse, även om regissören har tagit sig vissa konstnärliga friheter. I korthet handlar filmen om hur de två tyska klättrarna Toni Kurz och Andreas Hinterstoisser försök att klara av "Alpernas sista utmaning". De slår sig samman med två österrikiska klättrare, vilka de från början tävlar mot. Till en början går det ganska bra, men när ett oväder drar in, tvingas de kämpa för sin överlevnad. Tyvärr omkommer alla fyra klättrare på berget. Speciellt tragiskt är Toni Kurz' öde. Han firade sig ned mot undsättningsexpeditionen, men en knut på repet gjorde att han fastnade endast några meter från räddningen. Kylan och utmattningen blev till slut för mycket, och Toni Kurz dog där på repet.Jag satt verkligen och skruvade på mig av obehag inför alla de plågor och umbäranden som de utsattes för. Detta till trots, så kände jag genast efter filmen att jag ville ut och klättra. Det är konstigt hur vi människor fungerar ibland.
Till topps! /Joel
Isklättring på Oxberget
Igår åkte jag, Mawa och Anvi ut till Oxberget vid Djurmo för att klättra lite is. Till saken hör att vi har försökt komma ut under ett tag, men det har inte funkat. Denna helg var den sista helgen för att klättra på Oxberget, då det efter 1 mars blir fågelskyddsperiod. Vädret var helt ok, lite över nollan + lite dis. Isen var på sina håll och kanter lite porös. Det kom lite tallrikar (skivor av is) flygandes. Egentligen trodde jag inte att jag skulle kunna klättra så mycket, eftersom jag har problem med en armbåge, men när jag väl suttade yxorna i isen fanns det ingen återvändo. Vilken känsla! Upplevelsen + adrenalinet gjorde att jag nästan glömde bort smärtan.
Jag vill passa på och tacka Mats och Jan som också var vid Oxberget och klättrade. Vi fick klättra på deras rep, vilket var väldigt schysst. Nåväl, jag känner mig väldigt nöjd med dagen. Lite har jag fått blodad tand för klättring, så jag kanske ska åka till KFUM på onsdag och revanschera mig på inomhusväggen.
Till topps! /Joel
Att gå på pumpen
Det gjorde jag under min senaste tur. Det var när Denaligänet åkte till Jämtland som det visade sig att pumpen till mitt Primus Omnifuelkök läckte som ett såll. Eftersom bensin är det bränsle som man använder sig av på Denali, var tanken att vi skulle öka vår säkerhet i att hantera ett bensinkök. Dock måste det ha varit något fel med någon tätningsring. I normala fall betyder det här att man måste ställa in turen. Det säger sig självt att en vintertur är omöjlig utan kök. Som tur var hade Ulnä med sig pumpen till sitt kök, vilket räddade oss. Dock lärde jag mig en värdefull läxa. Kolla alltid upp att saker och ting fungerar innan man åker. Jag reklamerade pumpen, och efter några mejl fram och tillbaka, så fick jag en ny pump. Ett plus i kanten för Primus.
Till topps! /Joel
