
Just nu sitter jag i min säng med datorn i knät. Jag har en kopp kaffe vid min sida och utomhus är det strax över nollan. En underbar tillvaro, men samtidigt kan jag inte låta bli att känna lite dåligt samvete. Det var ju så länge sedan jag var ute på tur. Jag är rädd för att jag ska bli bekväm och klen här i min varma säng. Senast jag sov i tält var under mellandagarna, och det är ju över tre månader sedan! Tur att Jämtland hägrar, men dock finns där lite smolk i bägaren och det är min lårskada. Jag hoppas innerligt att den inte kommer att ställa till något besvär. På platten och lättare utförslöpor är nog inga problem. Det är insteget och klättringen upp till kammen av Syltraversen som kan bli besvärligast. Nåja, att ställa in känns inte aktuellt. I mitt bröst finns just nu en sådan stark bergslängtan som ingen soldränkt sandstrand i världen kan mäta sig med.
Till topps! /Joel