Utebloggen

               

Då var det dags att redogöra för turen till Jämtland. Tanken var att vi fyra som ska till Denali till sommaren skulle träffas för att planera och öva oss på vintertältning och alpin klättring. Av denna anledning valde vi att skida Jämtlandstriangeln + att vi skulle göra Syltraversen. Nu blev det inte riktigt som det var tänkt. Dels hoppade en av samma dag som vi skulle åka, vilket ställde till det lite grann. Som tur var hade jag ett tält där vi alla tre kunde rymmas samt att Ulnä hade med sitt kök, vilket gjorde att vi ändå hade två kök med oss.

Vi anlände till Handöl på lördagen. Dock var vägen fram till Storulvåns fjällstation stängd, så vi började med att slå upp tältet vid parkeringen för att börja nästa dag med en 12km lång vandring till Storulvån. Det var en ganska fin dag, och det var inga problem att dra pulkan. Väl framme vid fjällstationen stannade vi för lunch innan vi begav oss mot Sylarnas fjällstation. Det hade inte kommit så mycket snö, men vi var ändå tvungna att gå med skidor och snöskor. En lärdom vi gjorde var att det är enklare att dra en pulka med snöskor, speciellt om det börjar slutta rejält, då man inte har samma kraft att trycka ifrån med skidor. Detta stärkte mig i mitt beslut att gå med snöskor på Denali. Hur som helst började det att blåsa ganska hårt efter lunch. Vinden blev extra kännbar då vi nu förflyttade oss över kalfjäll. Temperaturen hade sjunkit till ca. -15C. Just vindfaktorn är förrädisk för att nedkylningen går oerhört snabbt. Vid ett stopp upptäckte jag att Ulnä hade fått en vit fläck på kinden. Som tur var hade nedkylningen inte hunnit gå så långt, så med hjälp av att bara värma kinden med handen blev det bättre. Ansiktsmask är en nödvändig investering för alla i teamet.

Timmarna gick och vi med dem. Själva vägfinnandet var inget problem, då det bara var att följa vinterledmarkeringarna, dvs. de röda kryssen. Dock började det mörkna och vinden blev allt mer kännbar. Det blev så pass besvärligt att vi stannade för att värdera läget. Skulle vi fortsätta mot Sylstationen eller slå läger direkt? Vi hade ca. 3-4km kvar till stationen. På grund av det dåliga vädret, så valde vi att slå läger direkt. Vi reste tältet och gjorde oss snabbt i ordning för att krypa ned och värma oss i våra sovsäckar. Klockan hade hunnit bli fem på eftermiddagen och egentligen skulle vi bara vila en stund innan vi skulle laga mat, men trötta som vi alla var, så somnade vi och vaknade inte förrän 8.40 på måndagmorgonen. Vi hade sovit i nästan 16 timmar! Nu berodde det inte bara på föregående dags anmarsch, men det säger ändå något om hur trötta vi var. När vi väl hade vaknat insåg vi att det inte fanns någon möjlighet att göra Syltraversen denna dag, vilket hade varit planen. Dels hade vi inte kommit så långt som vi borde, dels hade vi sovit bort värdefull tid. Det var bara att inse att det inte var vår dag. Förmodligen hade vädret satt sig i respekt hos oss, för vi ville absolut inte vara ute på någon exponerad kamvandring om det skulle bli lika dåligt väder som föregående dag. Vi valde därför att vända om till Storulvån.

Vägen tillbaka gick bra. Jämtlandsfjällen visade sig från sin bästa vintersida. Knappt någon vind och behaglig temperatur. Det hade faktiskt varit en perfekt dag för Syltraversen, men nu blev det inte så. Strax efter två var vi framme vid stationen och väl där kunde vi nyttja ett vinterrum. Följande dag steg vi upp tidigt för att snabbt avverka sträckan ut till Handöl och den väntande bilen som skulle ta mig de 60 milen till Falun.

Nu kanske du tycker att turen verkade bli misslyckad med tanke på det ursprungliga upplägget, men faktiskt så tycker jag inte det. Vi fick öva oss i vintertältning + att det blev en skaplig tur som både gav erfarenhet och träning. Vi fick öva oss på att värdera olika situationer och visade prov på gott omdöme. En misslyckad tur blir det först när man är missnöjd, och jag är absolut inte missnöjd med denna tur. Den blev bara annorlunda :)

Till topps! /Joel