13-åring på Everest
Läste precis en artikel i Aftonbladet om 13-årige Jordan Romero som precis har bestigit Mount Everest. Vad kan man säga, där ligger man i lä. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska tycka om att en så ung person håller på och jagar Seven summits. Givetvis är jag imponerad av bedriften, men någonstans undrar jag var gränsen går mellan Jordans drivkraft och föräldrarnas. Samma frågor väcktes kring en holländsk 13-årig tjej som just nu håller på och seglar jorden runt ensam. Man har ju sett det förr, föräldrar som pushar och ligger på för att deras barn ska bli proffs i fotboll, hockey eller någon annan sport. Nu har turen kommit till äventyrsbranschen. Eller är det så att Jordan hade en genuin önskan att bestiga Seven summits? Nåja, imponerande är det, hur som helst.Till topps! /Joel
Ja vilken bedrift. Självklart så fanns ingen genuin önskan men den kan skapas som alla andra behov vi människor får :) Skulle vara intressant att läsa loggbok från bestigningen.
Har för mig det finns något klipp på youtube med honom.
Mm, det är ju svårt att veta vad som är genuint, och vad som är planterat av föräldrarna. Man kanske ska se det som att det föräldrarna planterar sedan blir det genuina. Det kan handla om allt från skolan till idrotter.
Och hur är det med oss som indoktrinerat våra barn från början. Har man börjat med friluftsliv som nyfödd vet man inte om något annat. Men man kanske skall fundera på vilka situationer man utsätter barnen för att de inte blir avskräckta. Tror jag hittat en ballans med mina...
By the way. Boken är utkommen! Uteliv med barn.
Anders
Gratulerar till boken! Ja, i fråga om barn, så har du rätt i att vissa intressen kan man nog inympa i barnen.
