Artikel
Till topps! /Joel
Mikael Reuterswärd
Det var 1990 som Mikael Reuterswärd besteg Everest tillsammans med Oskar Kihlborg. Mer om den, plus andra bestigningar han gjorde, kan man läsa om i denna intervju.
Till topps! /Joel
Olympus Mons
Jepp, det är ett berg. Nej, det hör inte till någon av kontinenternas högsta. Faktiskt är det högre än världens högsta berg. Tre gånger högre för att vara exakt. Olympus Mons är solsystemets högsta berg - så vitt vi vet. Det är en gammal utslockand vulkan som är ca. 27 kilometer högt, och återfinns på planeten Mars. Och nej, jag har inga planer på att bestiga berget inom den närmaste tiden ;) Jag gissar att en sådan bestigning skulle gå loss på några miljader. Fast det vore roligt att få vara först upp på solsystemets högsta berg. Någon som har lust att sponsra? NASA? Till topps! /Joel
Tältnätter
De tre senaste åren har jag noggrant bokfört alla mina s.k. tältnätter. Det innebär nätter jag har sovit utomhus på något sätt, antingen i tält, bivack eller under bar himmel. På ett sätt är antalet en bra värdemätare på hur aktiv man har varit som friluftsare. 2007 kom jag upp i det inte oansenliga antalet 24 nätter. De flesta kommer från en cykeltur jag gjorde på Lofoten. Året därpå kom jag upp i imponerande 38 tältnätter. Mer än var tionde natt under året ;) De flesta nätter noterades genom cykelturen genom Sverige + bestigningen av Mt Blanc och Aconcagua.
Hur gick det under 2009, då? Faktiskt helt okej. Jag kom upp i 36 tältnätter, så det är helt klart godkänt. De flesta nätterna samlade jag på mig under sommarens klättring i Alperna och Ryssland. Nu gäller det bara att upprätthålla denna nivå under 2010 också. Det känns som om det kan bli lite svårare, men jag ska väl göra ett ärligt försök :)
Till topps! /Joel
Avundsjuka
Avundsjukan sprider sig i mitt hem. Jag har precis fått ett mejl från Ulnä, där hon skriver att hon ska köpa tältet North Face VE25. Det är ett likadant tält som Dawe har, och vilken vi har använt vid bl.a. Aconcagua och Elbrus. Till saken hör att detta tält ofta används och är mycket uppskattat av alpinister. Den geodetiska kupolformen gör att tältet är extremt tålig för både vind och stor snömängd. Det är inte ovanligt att expeditioner på berg över 8000+ använder sig av detta tält. Jag vill också ha...
Nåja, jag får köpa ett NF VE25, någon annan dag. Nu närmast måste jag lägga alla mina pengar på resan och annan utrustning som storskor och skalbyxor, en total kostnad på ca. 20-25 000, så jag har inte råd med ett tält för 6-7000 just nu. Avundsjukan till trots, kan jag nöjt konstatera att vi nu har två NF VE25-tält till Denali. Det är inte illa.
Till topps! /Joel
Nöden har ingen lag
Ett vanligt problem för bergsklättrande tjejer är det här med att kissa. Faktum är att många som misslyckas ta sig upp på t.ex. Denali, gör det för att de dricker för lite. En anledning därtill är att de upplever det särskilt besvärligt att kissa. Det är nog kallt och besvärligt dagtid, men det är etter värre nattetid. Vi killar löser ju detta genom att kissa i särskilda kissflaskor. Visst kan tjejer också kissa i flaska, men då måste flaskans öppning vara ganska stor. Faktiskt har de senaste dagarnas starka kyla aktualiserat den diskussion som Ulnä och Elbe hade kring detta under vår Jämtlandstur. De pratade om att det fanns en lösning som gjorde att de kunde stå och kissa, ungefär som killar brukar göra. Jag vet inte om det var just denna modell, Freshette, de hade spanat in, men det verkar ju kunna lösa problemet med att behöva dra ned byxorna varje gång de ska lätta på trycket.
Till topps! /Joel
Ett nytt år - nya möjligheter
Jaha, då var det dags för årets första inlägg. Igår var jag faktiskt och köpte mig en ny fleece-tröja. Min gamla har helt enkelt tjänat ut, och får nu gå i pension. Nu förstår jag att du sitter på helspänn för att få veta modell och märke på min nya fleece. Haglöfs, Houdini eller kanske rent av en Arcteryx? Det blev en McKinley - 250kr på rea från intersport. Det blir inte mer upphetsande än så när man är en osponsrad fritidsäventyrare. Faktum är att jag måste prioritera en hel del för att ha råd med alla berg. Jag har absolut inte råd med en fleece för 1000-1600 bara för att det är ett statusmärke. Jag sparar hellre de pengarna, och satsar på bättre storskor i framtiden. Sedan passar det med McKinley just nu, då det är ett annat namn på Denali. 
Låt mig då få förklara bilden. Min far tycker att jag borde lägga upp fler bilder på mig själv i bloggen. Han tycker att bloggen är för opersonlig. Dock är det en medveten strategi att inte lämna ut för mycket om mig själv, så jag är ganska strikt på att hålla mig till friluftsliv. Jepp, det handlar om min integritet. Min far har dock en poäng och därför presenterar jag en "klassisk" modebloggsbild på mig själv (med den nya fleecen). Men jag har låtit mig inspireras av Houdinis reklambilder. Deras modeller visar aldrig hela ansiktet, vilket dels gör att man fokuserar på kläderna, dels blir det lite av deras "grej".En bra kompromiss mellan att bjuda på sig själv och nätintegritet :) Med detta sagt, vill jag önska er alla ett Gott nytt år med många härliga utmaningar och möjligheter!
Till topps! /Joel
God jul!
Faktiskt har jag skottat upp en liten snöhög som jag låter frysa ihop just nu. Snart ska jag gå ut med systersonen och göra en snögrotta. Lek för barnen och övning för mig på en och samma gång ;)
Till topps! /Joel
En svensk trippel, igen
Egentligen saknas det bara ett tredje band, och det är för att cykla genom Sverige, från Treriksröset till Smygehuk. Eftersom cyklingen går genom landet, så borde det väl vara lämpligt med ett Gulblått Band. Av dessa tre grejer har jag bara gjort cyklingen. Jag har faktiskt i ett tidigare inlägg föreslagit att dessa tre turer tillsammans skulle utgöra en s.k. Svensk trippel.
Jag har funderat lite på en lämplig logga. Den skulle bygga på Tre kronor, vilket skapar associationer till Sverige. Första kronans spetsar skulle utgöras av tre fjäll, den andra av tre grantoppar, och slutligen den tredje som består av tre vågor. Detta symboliserar respektive band, men även Sveriges natur: fjällen, skogen och havet.
Till topps! /Joel
Många grejer blir det
Jag går just nu igenom alla grejer jag ska ha med till Jämtland. Det blir ganska mycket grejer. Utöver min personliga utrustning och klädsel, så ska jag ha pulka, två par skidor och ett par snöskor med mig. Vinterutrustningen ska också med, vilket innebär spadar, snötältpinnar och vindsäck. Sedan ska ju klätterutrustningen med, och eftersom det är en mixad klättring, så måste jag ta med säkringar för klippa såväl som snö och is. Att göra Jämtlandstriangeln och Syltraversen vintertid kräver sin utrustningslista. Jag vågar inte ens tänka på hur mycket allt väger, men eftersom jag har pulka är vikten underordnad. Nåväl, jag ser verkligen fram emot denna tur. Det kommer att bli en tuff tur på många sätt; fysiskt krävande, psykiskt påfrestande och tekniskt utmanande.
Men man måste bara älska utmaningen!
Till topps! /Joel
Autonom stil
Inom bergsbestigarvärlden diskuteras det väldigt mycket kring hur man gör sina bestigningar. Givetvis finns det sätt som är finare än andra. Givetvis finns det en glidande skala där vissa sätt är godtagbara, medan andra är direkt förkastliga. Men förenklat finns det två huvudvarianter och det är alpin stil respektive expeditionsstil. Alpin stil innebär att man gör allt själv, dvs. använder sig inte av bärare eller hjälpmedel som extra syre och av andra uppsatta rep. Du tar dig upp till toppen, helt för egen maskin. Alpin stil innebär också "snabbt och lätt". Egentligen ska toppen tas i en single push, dvs. hela bestigningen ska ske i ett svep. Just detta är ohållbart när man pratar om högre berg i t.ex. Himalaya, där bara acklimatiseringen tar flera veckor. Alpin stil funkar på berg som inte är så mycket högre än de i Alperna.
Höghöjdsklättring i Himalaya kräver som sagt en annan taktik. Här gäller det att röra sig uppåt sakta och metodiskt, bl.a. genom att upprätta nya läger allteftersom man rör sig uppåt. Och eftersom bestigningen kan pågå i flera veckor, ställer det stora krav på logistik och underhåll. Bestigningen får då karaktär av en expedition. Ibland hör man också uttrycket "belägringsstil". Det är också här som de flesta kontroverser rörande stil råder. Speciellt kommersiella expeditioner har ett dåligt anseende i klättrarkretsar, då en klient som har dålig eller ingen klättererfarenhet, i vissa fall nästan släpas upp till toppen.
För egen del har jag varit tvungen att lägga upp mina bestigningar som expeditioner, men med den alpina stilen som klätteretiskt rättesnöre. Jag bär och gör allt själv. Ska man vara strikt så klättrar jag inte alpin stil om man stipulerar att det ska vara single push, men å andra sidan känns det fel att kategorisera det jag gör som expeditionsstil, med tanke på att jag gör allt själv. Denna blandvariant skulle kanske behöva en egen beteckning. Jag har funderat lite och kommit fram till att benämningen Autonom stil, på ett ganska intuitivt sätt beskriver det jag gör.
Till topps! /Joel
Jag är unik!
Till topps! /Joel
Komplexiteten
Att hålla på med alpinism innebär inte bara att man knatar upp- och nedför berg. Faktum är att alpinism är den mest komplexa formen av klättring som finns. Nu får jag säkert skäll från specialiserade bigwall/aid- eller isklättrare. Visst, det finns klättring som är otroligt mycket mer tekniskt krävande, men det är komlexiteten som är alpinismens utmaning. Utöver att man ska behärska en rad tekniska klätterformer som klippa, is/snö och mix, så måste man ha koll på det som har att göra med själva höghöjdsdelen. Det innebär allt från att ta hand om sig själv, acklimatisering, till höghöjdsmedicin. Man ska också ha koll på glaciäravancemang, navigation och vägval. Man måste veta hur man ska agera vid dåligt väder som storm. Vidare handlar det om att ha kunskap i uteliv, allt från tältning, matlagning till persedel- och egenvård. Utrustning och materiel är ett område där det händer mycket, så det gäller att hålla sig uppdaterad. Man måste också känna sin egen kropp, veta hur den fungerar. Att veta att tvinga i sig mat och dryck, trots att kroppen inte vill ha. Ett besläktat kunskapsområde till detta är träningslära. Det är viktigt att kunna träna rätt och funktionellt, dels för att undvika skador, dels för att hitta en bra balans mellan kondition och styrka.
Det finns så mycket mer som ingår, men jag kan inte nämna allt här. Dock går mycket av kunskapen utanför ren fakta och allmän förståelse, utan det tangerar färdighets- och förtrogenhetskunskaper. Kunskaper som inte går att läsa sig till. Det enda sättet att veta hur man hejdar ett fall med isyxan är att göra det - upprepade gånger.
Nåväl, alpinism betyder så mycket mer än att bara knata upp- och nerför ett berg. Alpinism kräver kunskap, uppoffring och hängivenhet. Och sammantaget utgör detta komplexiteten inom alpinismen.
Till topps! /Joel
Isklättring
Det är då en förfärligt dålig vinter, så här långt. Det blir någon minusgrad med lite rimfrost på träden, för att sedan bli plusgrader. Kom igen nu, Bore, ge mig en riktig vinter! Helst får det komma en riktig köldknäpp, utan snöfall. Delvis för att jag ska kunna åka skridskor, men mest för att jag är sugen på att isklättra. Till saken hör att jag inte är särskilt framstående som isklättrare, men det är just därför jag vill kunna klättra lite. Börja köra en del topprep, för att sedan gå över till att leda enklare grader. Dawe och jag har faktiskt pratat om att fara upp till Trängslet och köra lite under någon helg. Att det kommer snö senare gör inget, då jag också behöver köra lite snöklättring, dvs. köra löpande snösäkringar.Nåväl, denna tid på året är verkligen en klättringens limbo. Ingenting händer, dagarna bara flyter fram genom en ljusabsorberad och kulen tillvaro.
Till topps! /Joel
Syltraversen
Jag tänkte berätta lite kort om den klassiska alpina tur som vi har planerat till mellandagarna. Det är Denali-gänget som ska genomföra denna bergsklättring som en övning inför de Nordamerikanska äventyren till sommaren.
Själva toppdagen brukar oftast utgå från Sylstationen. Från stationen fortsätter man söderut ca. 4km. Man tar riktning mot de tre tempelpinnacklarna (pinnakle=spetsig klippformation). Insteget börjar lite till höger för att sedan komma upp på vänstra sidan om pinnakeln. Det är medelsvår klättring, med eventuellt löpande säkringar. Vid toppen finns det bultar för nedfirning. Därifrån firar man ca. 15m ned till första haket. Väl där nere finns det bivackplatser. Att hitta vägen är inget problem efter detta.
Pinnakel två och tre innebär enklare klättring, eventuellt löpande säkringar. Efter tredje pinnakeln kommer en kam till Templet (1728) och Storsola. Lite luftig och bitvis exponerad. Fortsättningsvis är det en ganska enkel kamvandring runt ryggen. Det förekommer inga krux förrän man når Sylhammaren på Djävulskammen. Hammaren ska man klättra nära stupet mot Sylglaciären, kräver kanske säkringar. Om detta inte går kan man runda hammaren till vänster och göra en lite större lov in på norska sidan.
Efter Syltoppen (1761) är det en enklare kamvandring till Lillsylen (1702), där man sen tar riktning mot Vaktklumpen, och därmed slutar denna klassiska tur.
Till topps! /Joel
Ama Dablam?
Igår skrev jag en lista på fyra berg som jag vill bestiga, men det verkar som om en del tycker att jag har missat ett berg, och det är Ama Dablam. Anledningen till att de tycker att den saknas är att det enligt många är världens vackraste berg. Själv framhåller jag Alpamayo när det gäller denna utmärkelse, men jag har skrivit ett inlägg tidigare om detta med vackra berg, där Ama Dablam ingår.Nåväl, jag är en "jagsvag" person, så jag viker för grupptrycket! Nej, skämt å sido, jag skulle gärna stå på toppen av detta vackra berg, så Ama Dablam förs helt enkelt upp som ett "kanske-berg" på min klätterlista.
Ama Dablam - Ett berg som jag eventuellt kommer att klättra. Mycket pga. dess skönhet, men också för den utmaning klättringen i sig utgör.
Till topps! /Joel
Många berg blir det
Jag har ju tidigare nämnt att min familj hemma i Boden helst såg att jag slutade med alla dessa bergsbestigningar. Jag förstår deras ståndpunkt, men det känns som om jag ännu har några berg kvar att göra innan jag kan luta mig tillbaka och känna mig nöjd. De berg som jag har kvar på min lista är faktiskt inte fler än fyra. Något Seven summits lär det nog inte bli för min del, pga. ekonomin, så Everest, Mt Vinson och Carstensz pyramid kan jag nog stryka (men man ska aldrig säga aldrig). De berg som finns kvar på listan är:Denali - Den bestigningen är ju planerad nu till juni. Går allt enligt planerna, så har jag gjort fyra av sju Seven summits, och jag tycker att det är tillräckligt bra.
Matterhorn - Hur skulle jag kunna missa denna Alpernas skönhet?
Alpamayo - När jag är inne på skönheter, så vill jag ju bestiga världens vackraste berg. Hennes skönhet ligger lite i att hon är sval, lite farlig och smått oberäknelig.
Cho Oyu - En 8000+ vill jag nog göra innan jag dör.
När jag har gjort dessa fyra kan jag nog pensionera mig som alpinist :)
Till topps! /Joel
Frågor och svar
Jag är precis hemkommen från en träff med ett par killar som ska bestiga Aconcagua nu i januari. Vi dryftade de sedvanliga bergsklättrarfrågorna, som utrustning, upplägg och byråkrati. Det är alltid kul att kunna hjälpa till. Jag blev faktiskt lite nostalgisk när jag satt där och berättade om min bestigning. Jag mindes själv hur det var när berget var något okänt och ogripbart. Hundratals frågor snurrade i mitt huvud. Det hade nog inte varit dumt att få prata med någon som själv varit där. Nu till Denali, så har jag kontakt med en kille som varit där, och det är verkligen värdefullt. Ofta har man så specifika frågor, vilka inte direkt går att få svar på i böcker eller på internet, t.ex. hur är pulkorna, som man kan låna, på undersidan? Varför undrar jag det? Jo, för jag funderar på om jag kan fästa mina kickerskins (kortare stighudar) på undersidan, och på så sätt åtgärda problemet med att pulkorna hela tiden vill glida bakåt, om man stannar på vägen uppför berget. En sådan grej vet, möjligtvis, bara någon som varit på plats.
Nåväl, jag lyckönskar de två Aconcaguabestigarna och ser fram emot fina toppbilder!
Till topps! /Joel
Räddningssignaler
Om du behöver hjälp, så ska du lägga ut föremål i formen av ett "V" på marken. Ju tydligare och större, desto bättre. Av denna anledning är det bra att ha kläder, eller andra föremål (ryggsäcksöverdrag osv.) i grälla färger, då de lättare blir upptäckta från luften. Har man inte färgstarka saker, kan man tänka på stark kontrast, t.ex. mörka föremål som grenar, stenar mot ett ljust underlag. Ett annat bra tecken att känna till är "X", som signalerar att du behöver medicinsk hjälp.
Man kan även använda kroppen som ett sätt att signalera, vilket följande bild illustrerar.
Det brukar ju falla sig naturligt att man viftar med båda armarna över huvudet, när man vill påkalla någons uppmärksamhet. Just att stå med armarna upp- och utsträckta, som ett "Y", signalerar att man vill bli hämtad. Om allt däremot är bra, och ingen assistans är nödvändig, kan man meddela detta genom att hålla en arm rakt uppsträckt. Behöver man medicinsk hjälp, ska man ligga raklång på marken med armarna sträckta över huvudet. Detta är faktiskt ganska genomtänkt, just med tanke på att ett skadad person kan ha problem med att stå upp.
Utöver röksignaler, så är det bra att ha någon form av spegel, eller annat blankt föremål som man kan göra ljussignaler med för att påkalla uppmärksamhet. Om ett plan upptäcker dina nödsignaler, så signalerar piloten att hen har sett dig genom att "tippa" med vingarna, dvs. vicka fram och tillbaka med planet.
Nåväl, förhoppningsvis ska man inte behöva använda sig av dessa signaler, men det är aldrig fel att vara förberedd.
Till topps! /Joel
Miljötänk
Nu kanske du tycker att detta bara är ett sätt att döva mitt dåliga samvete, och vet du vad, du har rätt. Men vad har jag för alternativ? Egentligen finns det bara tre:
1. Att jag avstår helt från att resa.
2. Att jag reser, och inte bryr mig överhuvudtaget i miljön.
3. Att jag reser, men försöker åtminstone göra någonting för att kompensera mina utsläpp.
Visst, det bästa för miljön vore väl om jag kunde avstå helt från att resa, men det skulle innebära en stor personlig förlust om jag skulle tvingas att ge upp min passion. Det känns faktiskt inte riktigt realistiskt. Nummer två känns inte längre som ett alternativ, så det lämnar mig med alternativ tre. Av den anledningen ska jag redan nu budgetera för utsläppsrättigheter till min Denali-resa. Jag ska också kompensera för mina tidigare utsläpp till Aconcagua, Elbrus och Kilimanjaro. Men då får jag göra en form av avbetalningsplan. Just nu är jag fattig som en kyrkråtta :)
Eftersom det är mycket viktigt för mig hur jag genomför mina bestigningar, så vill jag även att transporterna till och från bergen sker med stil (om än inte alpint) ;)
Till topps! /Joel
