Life is like a box of chocolates

Idag är dan före dan. Idag tog jag min första malariatablett. Idag packade jag ryggsäcken. Nu finns det inget mer att säga eller göra. Allt är sagt och gjort.

Nu återstår inget annat för mig än att gå ut och ta för mig av livet :) 

Till topps! /Joel

 


Att misslyckas

Givetvis har jag under mina bestigningar snuddat vid tanken att jag kan misslyckas, att jag inte kommer att nå toppen pga. dåligt väder/olycka osv. Inför Aconcagua var den tanken riktigt skrämmande. Jag hade investerat så mycket att ett misslyckande inte var ett alternativ. Nu gick ju allting bra, vilket gjorde att jag inför Elbrus kunde känna mig mer avslappnad. Ett misslyckande hade t.o.m. varit okej med tanke på den hur pass enkelt och billigt det var att bestiga. Dessutom behövde jag inte bevisa lika mycket efter Aconcagua. Inför Kilimanjaro känner jag väl lite grann som inför Elbrus. Det är inte hela världen ifall jag missar toppen. Sannolikheten säger ju det att någon gång måste jag bli tvungen att vända om utan uträttat ärende. Och måste jag misslyckas, gör jag det mycket hellre på Kili än på Denali. Jag vill absolut inte misslyckas på Denali. Dels är det berget dyrare och kräver mer förberedelser, dels ligger det lite mer prestige i den toppen. Kili kan jag lättare komma tillbaka till och göra om, dessutom kan jag öka marginalerna genom att välja en lättare väg. Nåväl, jag hoppas i alla fall att det inte ska behövas :)

Till topps! /Joel


Föredrag

I fredags fick jag hålla ett föredrag om bergsbestigning på jobbet i samband med att vi hade en hälsodag. Det kändes riktigt bra, och jag tror att det var uppskattat. I alla fall bombarderades jag konstant med frågor. Jag pratade faktiskt inte så mycket om mina egna bestigningar, utan om alpinism i allmänhet, t.ex. vad som händer med kroppen på hög höjd osv. Visst hämtade jag exempel från mina egna erfarenheter, men det var inte någon renodlad "egotripp". Dock var det inte första gången jag hållit föreläsning om bergsbestigning på jobbet. Efter Aconcagua höll jag ett föredrag för alla som var intresserade. Och för alla vi som vägrar sponsring, kan ju detta vara ett alternativ att stärka kassan :)

Till topps! /Joel

Inspiration

Tänkte posta några videor som i alla fall ger mig såna ilningar att det gör ont i tårna ;)



Till topps! /Joel

Grönbrinksberget

Jag är precis hemkommen från en klätterhelg tillsammans med Pean. En riktigt lyckad tur där jag fått gå som både förste- och andreman. Jag hann med åtta leder av varierande svårighetsgrad. Glädjande nog kan jag konstatera att jag blivit mycket säkrare sedan senast jag var ute med Pean till Mörkberget. Dels känner jag mig tryggare på klippan, dels jobbar jag mer metodiskt, vilket förmodligen hänger samman med att jag är lugnare. 

Helgen har, utöver bra träning, även givit mig ett par insikter: den första är att det är en härlig känsla att "jamma" en näve (låsa handen i en spricka), den andra är att jag måste köpa en massa säkringar till mitt klätterrack.

Till topps! /Joel

Klätterhelg

Lite hastigt och lustigt så har jag bestämt att fara till Grönbrinksberget nu under helgen. Jag fick ett SMS från Pean, där han undrade om jag hade lust, och det hade jag. Det var lite av ett sammanträffande, då jag så sent som igår tänkte på att jag borde klättra lite. Det ska bli skoj. Egentligen är jag ju inte så mycket för teknisk klättring, men jag har börjat lockas mer och mer av vissa tekniskt utmanande berg. Det kräver helt enkelt att jag blir bättre tradklättrare. Jag längtar också till vintern, så att jag får börja isklättra. Det är en underbar känsla att få svinga yxorna i riktigt fin is.

Till topps! /Joel

Seven summits

Eftersom jag har bestigit Aconcagua och Elbrus, och jag planerar för Kilimanjaro i oktober och Denali i juni-10, så är det många som undrar om jag siktar på att göra Seven summits. Mitt svar brukar oftast vara att jag inte har några sådana planer. Inte för att jag inte vill, eller att jag inte skulle kunna klara av det, utan anledningen till det är ekonomisk. Grejen är att jag har fattat ett principbeslut som säger att jag inte ska vara sponsrad, och därigenom har jag effektivt diskvalificerat mig själv från Seven summits. Men det betyder inte att intresset inte finns.

Av ren nyfikenhet gick jag in på sajten 7summits.com för att kolla vad det skulle kosta att bestiga de tre övriga topparna, dvs. Mt Everest, Mt Vinson och Carstensz Pyramid (Puncak Jaya). Visserligen pratar vi om helt ordnade expeditioner där allt förutom flygresan till respektive startpunkt ingår. Nåväl, vill du bestiga Everest kostar det $34040 (241000kr), Vinson är lite billigare $31500 (223000kr), men Carstensz är rena rama budgetberget på "bara" $12500 (89000). Alltså, de tre sista bergen skulle gå på 553000, och då återstår resekostnaden.

Ganska snabbt inser man att utan sponsor är det nästan omöjligt. Teoretisk sett kan jag ju spara ihop pengarna, men vi pratar ett decennium av fattigdom. Och det är det inte värt. Därför tror jag inte jag kommer göra Seven summits, men samtidigt ska man aldrig säga aldrig. Ordnar man med det mesta själv, så kanske man kan få ned kostnaderna till rimliga nivåer, så osvuret är bäst ;)

Till topps! /Joel

Förkyld och smågrinig

Jag har haft en förkylning som gått fram och tillbaka nu under några dagar. Jag trodde där ett tag att den försvann under fjällturen, men natten därpå blev jag nedkyld i sömnen, så då passade den på att komma tillbaka. Egentligen är det ingen allvarlig förkylning, utan jag hostar bara lite grann. Dock är jag rädd för att träningen blir lidande. Jag hade tänkt ta en löptur redan i fredags, men det ställde jag in. Utöver detta så har jag definitivt vaknat upp på lite fel sida av sängen idag. Jag känner att jag går omkring och är lite smågrinig, eller rättare sagt, småförbannad. Det finns ingen enskild grej som orsakat detta tillstånd hos mig, utan idag är bara en sådan där dag, då jag och tillvaron inte drar riktigt jämnt. Förmodligen låter det värre än vad det är. Ganska snabbt skulle mitt humör kunna vända. Av den anledningen tror jag faktiskt att jag ska bege mig ut och springa idag, trots lättare förkylning, bara för att få piska all skit ur min kropp.

Till topps! /Joel


En liten fjälltur



Sådärja, då har man fått en dos av fjällen. Jag har nyligen kommit tillbaka från en tredagarstur till Idrefjällen. Vandringen blev riktigt fin, och vi hade verkligen tur med vädret. Det var först när vi åkte hem som det började regna. Vi började i onsdags och gick då från Idre Fjäll till Ulandsstugan. Vi övernattade i tält, och det får man bara göra i anslutning till stugorna, då detta är ett naturreservat. På torsdagen gick vi runt Nipfjället tills vi kom till Nipstugan. Därifrån gick vi sedan till Städjan, vars topp vi sprang upp på, för att sedan gå ned till Gränjesåstjärnen. Det blev en ganska lång vandring, men å andra sidan blev det knappt två kilometer in till Idre Fjäll och den väntande bussen på fredagsmorgonen.


Till topps! /Joel

Fjällängtan


Jag fick en släng av "fjällängtan" i morse. Höga berg i all ära, men visst är det något speciellt med de svenska fjällen. Att få krypa ut ur tältet, vända sig mot solen och ta några djupa andetag. Att få släcka törsten med glasklart jokkvatten. Det är skönt att bara få vandra, att inte behöva prestera. Faktum är att jag ska upp till fjällen nu på onsdag. Visserligen pratar vi om Dalafjällen, och dessutom åker jag i jobbet, men jag ser ändå fram emot att få vila mig från civilisationen ett tag :)

Till topps! /Joel

Formtopp

Jag var ute och sprang i onsdags, och jag vet inte om det är höghöjdseffekten som dröjer sig kvar, men jag sprang hårt, snabbt och kraftfullt. Allt utan att bli nämnvärt trött. Egentligen var det snarare musklernas begräsningar som satte stopp än flåset. Över huvud taget har jag känt mig väldigt stark den senaste tiden. Jag har varit inne i ett flyt, eller ett "flow" om man så vill. Visst, är det bra, men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på om inte formtoppen kommit lite tidigt. Kommer jag att känna så här om två månader, då det behövs? Faktum är att jag är lite orolig för att jag ska underskatta Kilimanjaro. Jag skulle ha svårt att förlåta mig själv om jag missar toppen pga. underskattning. Det får bara inte ske. Synd att jag inte ska till Kilimanjaro imorgon, för då skulle jag bara dundra uppför berget. Bestigningen skulle bli distinkt och resolut.

Till topps! /Joel

Namnbyte

Det här med att hitta ett nytt namn till bloggen har inte varit alldeles lätt. Visst har jag laborerat med en hel del olika alternativ men oftast är de antingen för pretto eller för slätstrukna/menlösa. Dock har jag fått några bra och inspirerande tips, vilka jag tackar för. Svårigheten med att hitta ett lämpligt namn beror på att jag vill att det ska vara allmängiltigt samtidigt som det ska fånga bloggens innehåll på ett träffsäkert sätt. Det gör absolut ingenting om det är lite spetsfundigt också.

Ja, ni förstår att det inte har varit lätt att hitta ett namn som uppfyller alla dessa kriterier. Av den anledningen valde jag ett okonstlat namn:

Utebloggen

En blogg som står i skarp kontrast till alla dessa innebloggar som behandlar senaste modet, glamour och lyxliv. Sedan kan man väl få associationer till ute- och friluftsliv också ;)

Till topps! /Joel


Bloggnamn

Hm, eftersom jag har bestämt mig för att  skjuta på Grönland, så bör ju bloggen få ett annat namn. Jag har suttit och funderat ett tag, och visst har jag kommit på olika alternativ, men inget av dem har känts riktigt klockrent. Det bästa vore ju om jag hittade ett namn som rymmer allt jag håller på med. Visserligen handlar det just nu mycket om berg, men jag vandrar, cyklar, paddlar, skrinnar och skidar faktiskt en hel del också. Dock måste inte namnet vara kopplat till friluftsliv, utan det kan ju vara mer allmängiltigt, dvs. förmedla en känsla eller en tanke.

Jag tar tacksamt emot förslag på bloggnamn. Känner du dig lite kreativ, så tveka inte att komma med förslag.

Till topps! /Joel

Åter i gamla Svedala

Jag sitter just nu på Arlanda i väntan på att få åka hem till Falun imorgon. Förbindelserna till Dalarnas huvudstad härifrån är inte den bästa. Nåväl, jag har inte riktigt möjlighet att skriva någon utförligare redogörelse för min Elbrusbestigning, men jag kan väl berätta det att jag nu har fått lite mer blodad tand på berg (om det nu är möjligt). Det kan faktiskt bli så att jag skjuter upp Grönland ett år och kör en satsning på Kilimanjaro och Denali nästa år. Jag och Dawe har pratat lite löst om upplägget, och i så fall skulle vi ta Kilimanjaro till påsk, för att sedan åka till Alperna i början av sommaren för att acklimatisera oss. Därefter åker vi till Denali och kan förhoppningsvis komma dit välacklimatiserade och på så sätt påskynda bestigningen av "världens kallaste berg". Än är inget hugget i sten, men jag lockades definitivt av upplägget.

Till topps! /Joel

Kommunikationer

Efter att ha rest i Schweiz, så kan jag konstatera att deras kommunikationsnät är sååå mycket mer välutvecklat än i Sverige. Dels gick det frekvent med avgångar, dels var alla tåg otroligt punktliga, och man fick alltid en liten lapp där det stod tider + vilken perrong man stannade vid och vilken perrong man skulle gå till för att komma till anslutningståget. En annan sak var att man kunde ta med sig cykeln för endast 10 CHF (ca. 70kr), där har SJ något att lära.

Skillnaden till Sverige gjorde sig rejält påmind igår, då jag anlände till Arlanda vid 18.30-tiden. Det fanns inget tåg, eller anslutningar som kunde ta mig till Falun under kvällen, utan jag fick boka en resa till Gävle för att sedan sitta där från 21.00 till 05.00 nästa morgon för att få hoppa på en buss. Det innebar att jag var tvungen att slå ihjäl en massa timmar. Att ta in på ett hotell eller vandrarhem kändes inte så lockande, då jag ändå skulle upp så tidigt igen + en onödig kostnad. Detta var jag medveten om sedan länge, då jag bokade denna resa långt innan jag åkte ned till Schweiz.

Jag satt alltså på puben tills den stängde för att sedan försöka hitta en sovplats någonstans utomhus i Gävle stad (vänthallen på järnvägsstationen stängs för natten). Jag började med att lokalisera min busshållplast, och inte långt därifrån hittade jag en fin buske som jag kunde lägga mig under. Givetvis skulle det börja regna också, vi pratar väl inte om något skyfall, men regn var det i alla fall. Jag klarade mig dock tämligen väl med mina skalkläder, och jag fick faktiskt lite sömn. 04.15 gick alarmet igång och jag vaknade upp en erfarenhet rikare. Det kan väl nämnas att jag var helt utslocknad på bussen ;)

På bilden ser man den ovan nämnda busken.

Till topps! /Joel

Inget Matterhorn, men väl Liechtenstein

Igar var jag och turistade i det lilla furstendömet Liechenstein. Jag ska inte skriva sa mycket om denna tripp, da detta inte är en reseblogg. Dock kan jag väl nämna att det har varit ett resmal pa min lista sedan länge. Liechtenstein har en befolkning pa ca. 35 000 personer och har en yta pa 160 km2. Jämför detta med Bodens kommun som har lite knappt 30 000 invanare men en yta pa ca. 4500 km2. Naväl, det var en mycket rolig destination att besöka när jag ända hade tid över.

Lite friluftsrelaterat var väl att jag kände att jag inte kunde besöka detta furstendöme utan att vandra lite i dess berg, sa det blev en vandring pa 2,5h och en stigning pa 750 höjdmeter. Allt i Schwartzwald-liknande skogar blandat med öppna fält med vackra alpstugor och fjällkor.

Jag var dock in pa bergsguidernas hus i Zermatt och fragade om förutsättningarna för att bestiga Matterhorn - bara av ren nyfikenhet, da det tidigare har sagts oss att det varit för mycket snö. Tydligen har det varit sa pass varmt att det har börjat ga att klättra berget nu. Synd att jag inte hade ett par dagar till. Dock har jag ingen att klättra med, och till Matterhorn slar man sig inte ihop med vilken tjomme som helst. Dessutom skulle det komma lite skurar den närmaste dagen, sa det kan bildas en tunn hinna av is över stenarna, s.k. förglasning (ty. verglas). Naväl, Matterhorn star ju kvar, sa det far bli en annan gang. Det far leva vidare som en dröm, en längtan...

Jag har ju i alla fall besökt Liechtenstein :)

Till topps! /Joel

Det drar ihop sig

Så där ja, då har man gjort det sista träningspasset inför Alperna. En löptur som visade sig bli riktigt plågsam. Om det var regnet, föregående dagars träning eller mat- och vätskebrist vet jag inte, men jag hann knappt duscha innan jag slocknade i soffan. Nåväl, nu är jag utvilad och redo för lite midsommarfirande.

I fråga om packningen, så är allt klart. Min personliga utrustning landade på 17.9kg, lägg till 4.1kg som jag delar med Dawe plus 4.9kg i mat. Det blir en totalvikt på ca. 24.8kg, men vatten och gas är inte medräknat. Nåväl, det ska bli väldigt kul.

Jag vill också passa på och önska alla en glad midsommar! :)

Till topps! /Joel

Vikt - igt

Fem dagar kvar tills vi ska åka till Alperna. Jag har haft lite annat att tänka på, så det är först nu som det verkligen börjar kännas påtagligt att vi ska åka iväg. En viss resfeber har nog infunnit sig, men det ser jag som ett gott tecken. Utöver att jag ska köpa mat osv. så sliter jag mitt hår i ett försök att minska på vikten. Just nu väger min utrustning knappt 20kg exklusive mat, gas och vatten. Nu bär jag inte allt på ryggen, då jag har allt från sex till nio kilo på mig beroende på situation. Jag föreställer mig att när jag bär som tyngst har jag nog uppåt 20kg i ryggan, vilket är nog så mycket med tanke på att vi ska göra exponerade kamvandringar. Dessutom råder det fortfarande viss tveksamhet i fråga om val av repsystem.

Jag kan dock meddela att det gick som smort när det gällde våra visumanskökningar till Elbrus. Dawe var och hämtade ut dem igår. Det är faktiskt mindre än en månad tills vi ska försöka nå Europas tak :)

Till topps! /Joel

Snart, snart

På tisdag ska jag åka till Stockholm för att ansöka om visum till Ryssland. Faktiskt kommer hela gänget att träffas där. Utöver visumansökningarna, så är det tänkt att vi ska planera och diskutera förberedelser över en bit mat. Jag ser verkligen fram emot Elbrusgängets första träff. Det dröjer inte länge förrän vi sitter där på ett Aeroflotplan, och för min del blir det en förstagångsupplevelse.

I fråga om Alperna, så kan tyvärr inte Laze följa med pga. jobb. Det är synd, då han har erfarenheter av att klättra Breithornkammen och de antika tvillingarna. Nåväl, vi är fortfarande sex personer som ska klättra, så det råder inte manbrist i alla fall. Faktum är att det bara är 19 dagar till avfärd. Helt otroligt, det är ju snart!

Till topps! /Joel


Kajakpropaganda


Helgens kajaktur i Sankt Annas skärgård var helt enkelt ren och skär propaganda. Det var som taget ur en reklamfilm. Vädret var underbart, 20-25 plusgrader, inte ett moln så långt ögat nådde och helt vindstilla. På dagarna gled vi fram på en spegelblank yta för att sedan slå upp våra tält på någon trevlig ö. Vi åt och drack gott medan vi umgicks vid lägerelden. En riktig kanonhelg!

Till topps! /Joel

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0