Utebloggen

Jag var ute och sprang i onsdags, och jag vet inte om det är höghöjdseffekten som dröjer sig kvar, men jag sprang hårt, snabbt och kraftfullt. Allt utan att bli nämnvärt trött. Egentligen var det snarare musklernas begräsningar som satte stopp än flåset. Över huvud taget har jag känt mig väldigt stark den senaste tiden. Jag har varit inne i ett flyt, eller ett "flow" om man så vill. Visst, är det bra, men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på om inte formtoppen kommit lite tidigt. Kommer jag att känna så här om två månader, då det behövs? Faktum är att jag är lite orolig för att jag ska underskatta Kilimanjaro. Jag skulle ha svårt att förlåta mig själv om jag missar toppen pga. underskattning. Det får bara inte ske. Synd att jag inte ska till Kilimanjaro imorgon, för då skulle jag bara dundra uppför berget. Bestigningen skulle bli distinkt och resolut.

Till topps! /Joel