Utebloggen

Här skriver jag om alla mina äventyr, från planering till genomförande. Under Kategorier kan man läsa om pågående samt redan genomförda expeditioner, och de tankar jag har/hade kring bl.a. utrustning, vägval och budget. Jag klättrar självständigt, dvs. icke-kommersiellt och utan guide. I huvudsak försöker jag genomföra mina bestigningar i god alpin stil, men eftersom säkerheten kommer i första hand, kan jag göra avsteg från detta när det är nödvändigt. Jag har medvetet valt att vara osponsrad för att kunna förbli genuin.

Träning v41

BMI

 

Body Mass Index (BMI) är ett mått som ger en fingervisning om hur ens fysiska status ser ut. Själv pendlar mitt BMI mellan 25-26, dvs. jag gränsar mot överviktig. De som känner mig, vet att det i mitt fall inte rör sig om att jag är otränad, snarare tvärtom. Kritikerna av BMI brukar av denna anledning hävda att det är ett trubbigt instrument, då en till synes vältränad person (mycket muskelmassa) kan hamna inom kategorin "överviktig".

 

Det är ganska fånigt att resonera så. Ungefär som bilden ovan, så kan vem som helst se om ett högt BMI beror på muskler eller en ohälsosam övervikt. Sedan vet jag att BMI är trubbigt på andra sätt, men lite kan den nog avslöja.

 

Till topps! /Joel

Träning v40

No pain, no gain

No pain, no gain hör man ibland träningsfantaster säga. Jag förstår andemeningen i uttrycket, men jag anser att påståendet egentligen är felaktigt. Dock handlar det mer om det engelska språkets tillkortakommanden. I svenskan kan vi faktiskt skilja på typer av fysiskt obehag.

 

Jag har genom årens lopp lärt mig att bra träning inte är smärtsam, då smärta signalerar att något är fel, t.ex. en inflammerad muskel, ledskada osv. Att fortsätta träna med smärta är direkt kontraproduktivt. Visst, man kan bita ihop, men vad är poängen? Det enda resultatet man får är en längre konvalescens.

 

Bra träning ska däremot vara plågsam, dvs. det kan vara hur drygt och jobbigt som helst, men det är inte skadligt för dig. Att pressa sig när man springer fort eller lyfter tungt är egentligen plågsamt. Att stödja sig på ett knä som har gått sönder är smärtsamt.

 

Gött inlägg att skriva. Jag fick både illustrera min filosofi kring bra träning, samtidigt som jag fick ge det engelska språket en känga. Och om du tror att detta bara var ett anekdotiskt exempel på engelskans tillkortakommanden gentemot svenskan får du gärna be mig om en utläggning i kommentatorsfältet.

 

Till topps! /Joel

Träning v39

Träning v38

Träning v37

Träning v36

Träning v35

Träning v34

Träning v33

Träning v32

Budord

Träning v31

Teknik och styrka

Idag åkte jag och Jörgen till Fregåsberget vid Rällsjön och klättrade. Det var ett tag sedan jag klättrade klippa senast (början av april). Jag värmde upp genom att leda en enklare led (3+), sedan körde vi diedren (4) på topprep en omgång. Därefter ledde jag den. Passet avslutades med att jag ledde Craig's Crack (4+). Det är inte sportklättring, utan tradklättring.

 

Eftersom jag inte klättrar kontinuerligt, så brukar jag ofta pumpa ur (dålig teknik, svaga händer, övergreppar - i den ordningen). Dock funkade allt riktigt bra idag. Det var första gången jag ledde diedret och Craig's Crack, och jag pumpade inte ur över huvud taget.

 

Berodde det på att jag har förbättrat min teknik, t.ex. fotarbete och position, eller för att jag målmedvetet tränar greppstyrka pga. att jag inte hinner klättra så mycket, eller för att jag kunde vara mycket mer avslappnad? Jag övergreppade inte vilket hänger samman med bättre teknik, kanske förbättrad greppstyrka och lite mer rutin. 

 

Jag försökte att värma upp ordentligt innan klättringen då det minskar pumpen. Jag följde också ett tips från Andreas Spak, dvs. att inte topprepa som uppvärmning. Man hamnar lätt i en för nonchalant attityd. Bättre att börja leda, men göra det på en enkel nivå. Jag klättrade också väldigt metodiskt och långsamt. Det viktiga var inte att komma upp, utan tänka på hur jag arbetade med fötterna, balansen, dvs. att fokusera på det jag gjorde. Sedan är jag övertygad om att resan till Marseille var väldigt utvecklande för mig. Där fick jag koncentrera mig på tekniken (eftersom det är sportklättring). Jag fick också pressa mig själv, och leda på leder som kändes lite skrämmande.

 

Anders begrundar hur leden går på klippan i Marseille.

 

Det jag behöver utveckla är förmågan att snabbt se vilka säkringar som passar i sprickorna. Där kan jag spara tid och kraft. Likaså ska jag fortsätta att arbeta med greppstyrkan. Det är som följande citat säger:

 

"If you cannot pull a single hard move you have nothing to endure."

 

Vad spelar det för roll om man har bra uthållighet och teknik, om man inte har styrkan att klara av en svår flytt.

 

Till topps! /Joel

Hand- och greppstyrka

Min akilleshäl är mina händer. Mina händer och underarmar är den, proportionellt, svagaste delen på mig. Det är inte en fördel om man ska klättra. Jag får lätt och snabbt pump i armarna. Många tuffare leder får jag ge upp då jag inte har finger- och handstyrka nog att göra dem. Mina händer är mer skapt för pianospelande.

 

Visserligen kan man kompensera med bättre teknik och balans. Ibland kan man läsa rådet att studera hur damer klättrar, då de inte förlitar sig på råstyrka på samma sätt som män. Det är lärorikt och jag försöker att utveckla min teknik, men jag vill bli starkare, då det inte finns någon motsättning.

 

Hemma har jag en klätterbräda, hantlar och skivstång som jag tränar med, men jag har också införskaffat en rad olika specifika handredskap. Mitt senaste inköp är en "tång" där man kan justera motståndet (10-40kg). Förhoppningsvis ska detta ge lite resultat, speciellt för vinterns kommande isklättring.

 

Till topps! /Joel

Träning v30

Träning v29

Träning v28

Träning v27