Isklättring igen
Idag var jag och klättrade is igen. Dock var jag på Oxberget denna gång. Det var jag och Anvi som klättrade, och konstigt nog fick vi isen helt för oss själva. Man kan ju tro att det borde vara fler intresserade en solig dag med temperaturer kring minus 8-10 grader. Nåja, jag ska inte klaga. Klättringen gick bra. Jag ledde upp för att sedan sätta toppankare, på vilken jag hann köra en gång, så det blev två repor. Isen var på vissa håll ganska hård, så den splittrades lätt. Det hela förbättrades inte av att mina yxor var väldigt slöa. De behöver absolut filas till, men det lutar mot att jag ska införskaffa nya yxor innan Skottland.
Till topps! /Joel
Isklättring i Säter
Jag har precis kommit hem från lite isklättring i Säter. Det var via en kollega som jag fick tips om att det fanns ett dagbrott i närheten av Säter, där man kunde klättra is. Jag förhörde mig om detta på Utsidan, och fick på så sätt kontakt med Jöer som kände till stället. Vi var där och körde några repor. Fallet är inte mer än ca. 10m högt, men isen var tjock och fin. Jag ledade första vändan för att sedan topprepa ett par gånger. Jag testade också Jöers Petzl Quark, och det var verkligen som natt och dag att klättra med riktiga isklättraryxor, så nu är det bestämt. Jag ska införskaffa mig ett par nya yxor inför Skottland.
Till topps! /Joel
Inomhusklättring
Till topps! /Joel
Problemlösning ;)
När man är ute på berg ställs man inför många olika typer av problem. Jag tänkte bara tipsa om en specifik problemlösning jag varit med om. Själva problemet är att vissa frystorkade rätter, speciellt de som baserar sig på potatis, brukar göra en riktigt gasig. Jag köper därför inte sådana rätter själv. Dock har det hänt att jag legat i ett litet alpinisttält med kamrater som glatt proppat i sig dessa frystorkade rätter, med resultatet att jag ligger och lider för detta. På hög höjd brukar sömnen vara dålig som den är, men att då ligga instängd med polarens mök gör det inte lättare att somna. Man bara ligger där och väntar på att nästa fis ska komma, och mycket riktigt, där kom den. Det dröjer fyra-fem sekunder innan den når ut och det är av den där genomträngande sorten. Det går bara inte att slå bort tanken på stanken. Och så fort den börjar klinga av, så där 10 minuter senare, så hör man nästa komma och allt börjar om igen. Senast jag var med om det kom jag, efter lång tids vånda, på ett jättebra sätt att lösa problemet. Jag hade försökt att täcka för näsan med fleecekragen och balaclavan, men då fick jag bl.a. problem med kondens. Det var då jag kom på idén att stryka lite av min minttandkräm på överläppen. Detta gjorde att jag kunde sova helt obesvärad av min polares bullriga mage. Ja, öronproppar ingår i standardutrustningen :)
Till topps! /Joel
Fredrik Sträng och K2
Jag har precis läst Fredik Strängs bok K2 på liv och död. I boken redogör han för sitt försök att bestiga K2 sommaren 2008. Det var i samband med denna bestigning som elva personer dog på berget. Hela händelsen är oerhört tragisk. Visst är det farligt att klättra K2. Det vet alla om, så jag tänker inte sparka in öppna dörrar genom att fördjupa mig vidare i det. Egentligen hade jag hoppats på att Fredrik själv skulle kunna balansera och nyansera bilden av berget, men han spär mest på bilden om det farliga K2. Karln tämligen frossar i att förklara hur farligt och tufft allt är. Det är issprickor, laviner, stormar, umbäranden, stenras m.m. osv. Till och med hotellvistelsen i Islamabad var en potentiell livsfara, speciellt som det faktiskt inträffade ett terroristdåd på ett annat hotell en månad efter det att Fredrik hade varit i staden. Genom att hela tiden måla upp hur farligt allting är, så får det till slut motsatt effekt. Jag finner det hela väl endimensionellt. Det börjar gränsa mot det löjliga. I allt detta frosseri finns det också ett stråk av självhävdelse hos Fredrik som inte är särskilt klädsamt. Han fattar alltid rätt beslut till skillnad från många andra. Boken hade tjänat på lite mer självdistans. Ett lästips till andra som vill författa äventyrsböcker är Hemingway. Hans isbergsteknik är otroligt effektfull när det gäller att beskriva hemskheter. Ibland stämmer det att less is more.
Till topps! /Joel
Drytooling
Idag var jag ute och körde lite drytooling. Vad är då det? Jo, det handlar om att kunna klättra på en "torr" klippa med isklätterutrustning, därav namnet. När man klättrar mix, så kan leden snabbt variera mellan snö/is och bar klippa. Dock kan man inte ta av och på stegjärnen hela tiden för det, utan det man gör är att man klättrar klippartiet med yxorna istället för med händerna. Denna teknik är särdeles bra om det bara finns smala sprickor att klättra på. Hur som helst, var jag ute och körde lite vid de framsprängda klipporna vid hopptornen. Det är verkligen sjukt svårt. Vanligtvis känner man hur bra grepp, fotstöd man har, men det är otroligt bedrägligt när man drytoolar. Jag trillade vid ett par tillfällen, men det var inte så högt då jag bouldrade. Dock slog jag i skenbenet ganska hårt mot en utstickande avsats. Lite skyller jag på skymningen eftersom det blev svårt att se möjliga placeringar för yxorna, men nästa gång ska jag nog topprepa för att minska på antalet ärr på mina skenben ;)Till topps! /Joel
Reklamens inverkan
Till topps! /Joel
Klätteretik
Du kanske inte visste det men det finns etiska regler för bergsklättring. Tyroldeklarationen innehåller bl.a. tio artiklar som tar upp:
1. Personligt ansvar
2. Laganda
3. Klättrarnas och bergsbestigarnas samfund
4. Besöka främmande länder
5. Ansvar hos bergsguider och andra instruktörer
6. Nödfall, döendet och döden
7. Access och bevarande
8. Stil
9. Förstabestigningar
10. Sponsring, annonser och reklam
På liknande sätt finns det Mountain Ethics Declaration som består av 12 punkter, vilka i stort påminner om Tyroldeklarationen. Att det behövs ett regelverk har tyvärr visat sig i flera olika sammanhang, bl.a. med nedskräpning och felaktiga/osanna toppbestigningsanspråk.
Till topps! /Joel
En pånyttfödd dröm
Jag pratade idag med Elbe, och då aktualiserades Cho Oyu. Givetvis när jag en dröm om att få bestiga ett 8000+ berg någon dag, men som det ser ut just nu så är det inte möjligt. Klättersäsongen är som sagt i april-maj, vilket är svårt för mig. Dock kan det hända saker med min tjänst som ligger utanför min kontroll, och kanske kan det visa sig att det öppnar upp möjligheter. Jag har redan fått klartecken från högre instans ;)Till topps! /Joel
To spot the spot
Jag har alltid undrat vad det är jag egentligen är på jakt efter när jag bestiger berg. Nu behöver jag inte fundera mer ;)
Dock måste jag tillstå att jag trodde mer på speleologerna i detta sammanhang.
Till topps! /Joel
Seven summits?
Nåja, drömma kan man alltid göra :)
Till topps! /Joel
Riktiga alpinister
Nu ska vi snacka riktiga alpinister, och inte de vanliga äventyrarna likt Fredrik Sträng. Faktum är att de riktigt duktiga klättrarna håller en nivå som vanliga svenssons inte ens kan greppa, och därav blir det mediala intresset svalt. Dock tänkte jag i detta inlägg lyfta fram några av Sveriges främsta alpinister. Om jag råkar glömma någon som ni anser förtjänar en plats, så får ni gärna skriva en kommentar.
De fyra jag presenterar har alla klättrat svåra tekniska leder i Alperna, bl.a. har de gjort alla, eller flera av de sex klassiska nordväggarna i Alperna (Piz Badile, Cima Grande di Lavaredo, Le petit Dru, Grandes Jorasses, Eiger och Matterhorn). Att klättra på denna nivå är något som jag bara kan drömma om. Nåväl, här kommer några av Sveriges främsta alpinister:
Krister Jonsson, kanske Sveriges främste alpinist. Har gjort alla sex nordväggar.
David Fält, har bestigit Eiger + en rad andra tuffa bestigningar.
Mats Holmgren, har gjort ett flertal av nordväggarna.
Olov Isaksson, har gjort fyra av sex nordväggar.
Till topps! /Joel
127 timmar
Till topps! /Joel
Julplaner
Visserligen har jag siktet inställt på Carstensz till sommaren, men jag måste komma iväg på något annat däremellan. Nu till jul hoppas jag kunna åka på en kortare tur. Förmodligen blir det en tur till Alperna med Dafä, men om det inte skulle fungera pga. att han ska iväg till Himalaya, så måste jag tänka om. Jag är nog öppen för de flesta förslag. Några reservplaner jag har är isklättring i Trängslet eller Rjukan, alternativt någon lite mer teknisk led på Ben Nevis eller i Lappland. Så många berg, så lite tid.
Till topps! /Joel
Drömmar om is
Till topps! /Joel
Det förklarar saken
Till topps! /Joel
Mera verkstad
Jag vet att det har varit mycket snack och lite verkstad från min sida under ett tag, men jag kan nu meddela att det är slut på jiddret. Nu ska här börja trollas. Faktum är att jag har bestämt mig för vilken satsning jag ska göra framöver. Det blir inget Carstensz nu till jul. Det blev alltför tajt med tid och pengar. Däremot siktar jag på att göra berget till sommaren. I första hand vill jag göra det självständigt, men med tanke på säkerhet osv. så kan det vara bra att ha en guide som tolk. Oavsett kommer jag att bära min egen packning + ordna läger och mat själv. Jag måste lägga in en liten brasklapp. Det kan hända saker i mitt "andra" liv som tvingar mig att ändra på planerna, men tills dess att annat sägs, så är det Castensz som gäller :)
Dock tänkte jag mig ett mindre projekt nu till vintern, och då blir det nog en sväng till Alperna. Om det går som jag vill kommer jag att klättra mer teknisk mixade leder tillsammans med Dafä som bor nere i Chamonix.
Jag gick faktiskt omkring med lite klättrarångest för några dagar sedan, men nu känns det mycket bättre. Nu kan jag fokusera på ett nytt mål samtidigt som jag får en anledning till att hålla igång med träningen.
Till topps! /Joel
Det ska göra ont
Idag var jag ute med Anvi och klättrade vid Rällsjön. Det blev en ganska fin klätterdag, och jag fick bl.a. leda en ny led. Dock skrapade jag upp mina armar som vanligt. Jag vet inte om det är för att jag har dålig teknik, eller för att klippan var lite blöt och därmed hal som gör att jag i vissa lägen hasar ner med uppskrapade armar som resultat. Kanske pressar jag mig mer än jag borde, men vad gör man inte för konstens skull. Ingenting som är värt något kommer gratis.
Till topps! /Joel
Glamping
Till topps! /Joel
Eiger
Mer specifikt, Eigers nordvägg, inger respekt. Alla som vet lite om klättring känner till denna klassiska vägg. Det finns en rad böcker skriva om den + en del filmatiseringar, bl.a Nordwand. Det var inte förrän 1937 som en tysk-österrikiskt klättrarlag lyckades bestiga Eigers nordvägg. Nu ligger det en bit bortom min egen förmåga att göra denna bestigning, men på ett sätt kan men se detta inlägg som en aviktsförklaring - en viljeyttring. Jag är inte redo för Eiger, långt ifrån, men någon dag kanske jag har kunskapen, erfarenheten och modet att ta mig an denna beryktade nordvägg.
Till topps! /Joel
