Utebloggen

Jag lär mig mycket, som jag inte visste att jag skulle ha behövt veta. Både av mina lärare och av egen forskning. Det är klart att Joel har berättat massor, och att jag har frågat en hel del, inför en expedition som den här, men vissa saker har jag ändå behövt uppdatera. Kanske har jag ögonblicksvis brustit i uppmärksamhet i mitten av någon viktig föreläsning... ;)

NU har jag i alla fall fullt klart för mig, tack vare Linus (http://joljon.blogg.se/2011/february/gastbloggare-linus.html) varför de bara fortsätter vara magsjuka där borta i Pamir. Det har med höjden att göra. Kroppen har så fullt upp med att bara finnas till, på de där höjderna, att det finns inte utrymme eller kraft över för att bekämpa magsjukan, inte där och då. När de kommer ner på normala syrenivåer, då får kroppen ta itu med magviruset. Linus ger som exempel att vanliga sår kan ta flera veckor på sig att läka, på hög höjd, medan de läker på två-tre dagar nere på havsnivå. Nu har jag lärt mig någonting igen, som jag inte visste förut.

Idag hoppas jag att Joel o co kan dra sig till minnes hur man på bästa vis hanterar sovjetisk byråkrati, även om jag inte är helt säker på att det ingår i alpinistutbildningen. De har flygit ut från Khan Tengri, till Karkara, och ska ta sig till Bishkek under dagen, men har fått problem med gränsmyndigheterna. De släpper igenom klättrarna, men vill inte låta dem ta med sig hela utrustningen/packningen. Kanske kan Joel ha lite nytta av sina ryskkunskaper, kanske får de bara ge sig gentemot myndighetsutövarna och lämna kvar grejer. Det är ingen fara med dem, i alla fall, det är bara en tråkig situation.

En viktig fråga när man studerar ett nytt ämne är förstås hur man ska examineras. Jag får återkomma om det. Räknas en alpinistblogg ungefär som en hemtenta? Och ska jag våga mig på fortsättningskursen? Ni vet, den där "Praktisk alpinism för höjdrädda"... Kanske en annan sommar!

Mot nya höjder!/Kristina

Det är en hårt prövad grupp just nu. Joel och Elin gjorde ett toppförsök idag, men fick avbryta, då de inte mår så bra. "Något i kroppen" skriver Joel, "antagligen samma som Axel och Benny" råkat ut för. De skulle återvända ner till läger 2 idag, och imorgon tillbaks till baslägret.

De här snöleopardbergen är inte så lämpliga för klättrare som inte är hundraprocentigt krya. Det är inga enkla berg, har jag förstått. Jag skulle tro att de kommer att fundera ordentligt på om de ska ge sig på Pobeda. Det är en del avancerad isklättring, och om de redan är försvagade och trötta och dessutom har slut på "reservdagar"... Å andra sidan - det är svårt att säga med Joel. Han kan vara riktigt klok och insiktsfull, och sen kan han ju vara så enveten att han ändå inte ger sig. Det återstår att se. Jag tror att de ligger där i sina tält just nu och diskuterar alternativen.

Apropå envisheten och beslutsamheten, var vi för en dryg månad sen på bröllopsfest, Joel och jag, och Joel hade en man mittemot sig som mycket engagerat förhörde honom (och delvis mig) om berg och höjder och träning och framtidsplaner - och som i slutet av kvällen drog slutsatsen att "Du är en tokig jävel, Joel, men jag gillar dig". Det är väl bara att instämma, antar jag. :)

Mot nya höjder! /Kristina

Det verkar inte gå alldeles på räls, med Khan Tengri. Joel och Elin ligger i läger 3, på 5 900 möh. Axel åtefinns i läger 1 (4 100 möh) och Benny i läger 2 (någonstans däremellan). Isak var inte med ut till baslägret. Axel och Benny mår tydligen inte så bra. Jag vet inte riktigt vad det betyder. Elin och Joel gör ett toppförsök imorgon, om vädret tillåter. Det verkar hända en massa saker, helt enkelt.

Det är mycket bättre att veta än att inte veta. Det är alltid mycket bättre att använda sin satellittelefon än att stänga av den. Det gör i alla fall stor skillnad härifrån hemmalägret.

Imorgon ska det inte vara så mycket vind. Hoppas att det är bra för en toppbestigning.

Mot nya höjder!/Kristina

Det är ju inget vidare, för en kontrollmänniska som jag, när det blir alldeles tyst. Den här Pamirgruppen nås just nu inte på mobiler eller satellittelefon, och min tankeöverföring verkar fungera dåligt, den med. Jag vet inte var de är eller vad de gör, eller varför det inte går att nå dem. 

Jag är inte den som passivt bara gillar läget, så just nu försöker jag ta reda på vad som gör att deras satellittelefon inte fungerar, och försöker hitta det helikopterbolag som flög dem i söndags. Jag vill veta att de åtminstone kommit till Base camp.

De har valt det här själva, Joel och Elin och Benny och Axel och Isak, men vi som står dem nära och som får leva med en diffus oro som den här, vi har inte riktigt valt, på samma sätt. Jag tror att det är betydligt svårare att hantera det här hemifrån, än på plats. De vet ju i alla fall vad som händer! Härifrån ges det bara spelrum för spekulationer. I Joels planering står det "toppdag Khan Tengri" idag. Hoppas det, då. Jag skulle gärna se att det här utvecklades till en toppdag.

Jag vet inte hur många sådana här dygn jag har framför mig, men jag försöker hålla mig till den vänstra devisen på bilden. Jag vet dock att ju fler sådana här dygn det blir, desto hårdare kommer förhandlingarna att bli inför nästa eventuella berg... Nu låter jag hård - i själva verket är jag bara riktigt orolig och mår inte så bra av situationen.

Jag försöker uppdatera så fort jag vet något.

Mot nya höjder!/Kristina

...och en alpinistblogg. Det är så jag avslutar denna dramatiska helg, med förtvivlan över illdåden i Oslo blandat med glädjen över fina vänners vigsel och fest igår.

Jag har pratat i sådär fyra minuter med Joel, i onsdags, då de yrde omkring på en basar i Osj. De var glada, mådde bra och såg till att äta riktigt mycket mest hela tiden. De senaste dagarna följde sen en tolv timmars bussresa från Osj till Bishkek, och därifrån en ny bussresa till Karkara i Kazakstan. Händelserna i Norge har rapporterats också på nyheterna i Kazakstan. Imorse satt de i alla fall och väntade på helikoptern som skulle ta dem ut till baslägret vid Khan Tengri. "Just nu är livet gott" skrev Joel, så jag anar förväntan och fokusering.

Khan Tengri är 7010 möh, och bör gå ganska snabbt att ta sig uppför, med tanke på att gruppen redan är välacklimatiserad, och baslägret ligger på drygt 4 000 möh. Enligt Joels originalplan handlar det om tre-fyra dagar. Redan på torsdag har de tänkt sig att vara på ett nytt berg. Konstigt det här, att det alltid finns nya berg...

Men ikväll tänker jag ändå mest på det kloka som en ung AUF-tjej, intervjuad av CNN sa, och som Jens Stoltenberg citerade i sitt tal i domkyrkan idag:  "Om en man kan visa så mycket hat, tänk vad mycket kärlek vi kan visa tillsammans".

Nu glider din blogg bort från syftet en aning, Joel, men jag tror du tycker det är okej. Och oavsett, var det väldigt bra sagt. Aldrig ge upp. Aldrig låta mörka krafter vinna. Battle on!

Mot nye høyder!/Kristina

Jag kan meddela att jag nu befinner mig i Osj, Kirgizistan. Vi nadde inte toppen pga. sjukdomar och daligt vader, men jag ar inte alltfor nedslagen av det. Pik Lenin star kvar. Nu har vi nagra dagar pa oss att aterhamta oss innan vi aker vidare mot Khan Tengri.

Jag maste saga att jag verkligen gillar Kirgizistan. Det ar nagot speciellt med detta land. Jag kommer givetvis att skriva en langre redogorelse for vad som hande vid tillfalle.

Jag vill ocksa passa pa och tacka Kristina for ett utomordentligt bloggande.

Till topps! /Joel

För en liten stund sen fick jag ett sådant där sms som jag trivs bättre med; de är i baslägret, de har ätit mat, de väntar på bussen till Osj. Ett tag trodde jag att Osj var en förkortning, men nu har jag lärt mig att det är Kirgizistans näst största stad, med ungefär 240 000 invånare, känd sedan 700-talet och med textil som främsta industri. Det låter som civilisation. Jag tror till och med att Axel, Elin, Benny, Isak och Joel kommer att sova inomhus i sängar inatt! De är lite besvikna förstås, men ett berg som Pik Lenin kan man inte bestämma över. Från den här horisonten känns det riktigt bra att de var kloka nog att gå ner.

Kanske kommer Joel att hitta ett Internetcafé under dagarna i Osj, och då kommer han dels att läsa ikapp bloggen, för att ta reda på vad det egentligen är han haft för sig de senaste två veckorna, dels förhoppningsvis skriva ett eget inlägg.

Nu blir det några dagars vila. Nästa bergsäventyr börjar framåt fredag. Tills vidare är det vanliga Kirgizistan-äventyr som gäller. Inte så illa det heller! :)

Mot nya höjder!/Kristina


Ett P.S. till Elins mamma - det var jättetrevligt att höra av dig. Jag uppskattar mycket att du ringde!

Nja, inte den sortens sms som är allra roligast att läsa... Gruppen ligger i High camp, där det råder full snöstorm. De kommer inte upp. De kommer inte ner. De kan bara ligga stilla och vänta. Det är antagligen ingen fara med dem, mer än att de lär ha rätt långtråkigt. Jag har kollat Pik Lenin-väder och kan se att vindarna knappast kommer att avta under dagen, snarare tvärtom. Vädret för de närmaste dagarna ser rätt illa ut. Kanske är de redan nu på väg neråt, kanske får de avvakta länge.

Det blir inget mer försök på Pik Lenin, det är bara att fokusera om. Det väntar en ny topp inom en vecka. Fast först får de väldigt gärna komma ner på normal höjd, om så bara för några dagar. Helst snart!

Mot nya höjder!/Kristina

Joel berättar idag om ett misslyckat toppförsök, med en "jättesliten" grupp och hårt väder. Kanske gör de ett nytt försök imorgon, men vädret ser inget vidare ut då heller; extrem kyla och tilltagande vind. När Joel uttrycker "jättesliten", då är det inte psykosomatiskt, då är det verkligen illa, så jag röstar absolut för att de tar sig neråt istället för uppåt. Jag är helt övertygad om att tillvaron är bättre där syrenivån är högre, och att man inte ska tillbringa för mycket tid i den miljö de befinner sig nu.

Dessutom tycker jag att de ska komma ner och fira VM-bronset. Klart att de blir besvikna om de blir tvungna att ge sig, men det är bara att ladda om. Som efter Japan-matchen!

Det finns alltid nya höjder att sikta mot! :) /Kristina


Marie Hammarström igår. Så fantastiskt snyggt mål!

På Pik Lenin är det nu efter midnatt, och förhoppningsvis sover Pamir-gruppen gott i sina tält. De sover inatt på 6 200 möh, i High Camp, och imorgon är det toppdagen - om allt stämmer och går enligt planerna. Ett extra spännande dygn nu!

Om de nu inte sover, kanske de försöker besvara några av livets stora frågor, när de ändå mest bara ligger där och väntar. Vad pratar man om när man krypit ner i sovsäcken på över 6 000 meters höjd? Kanske ungefär det här?

http://www.youtube.com/watch?v=MjHJORwweZA&feature=related

Mot nya höjder!/Kristina

Idag har gänget gjort en acklimatiseringstur upp till läger 3, på 6 200 möh. Om allt går enligt den plan som just nu gäller, flyttar de upp till läger 3 imorgon, och förhoppningsvis blir det ett besök uppe hos Lenin-bysten någongång på söndag. Jag har rapporterat lätt snöfall, kring minus 17 grader och rejäl vind (ca 35 km/h) för imorgon, men en klar dag på söndag, så det skulle väl passa alldeles utmärkt för en toppdag.

Det är ingen hemlighet att det är kluvna känslor för mig, det här med extremt höga höjder och långa resor med magsjukor i forna Sovjetrepubliker. Och hur hanterar Joel det, kan man då fråga sig. Ja, jag tyckte nog att han gick aningen för långt när han gav sig på det här ulliga och gulliga fåret på den engelska landsbygden, bara för att jag skulle få positiva associationer förknippade med något så o-gulligt som K2. ;)

Mot nya höjder!/Kristina

Satellittelefonen fungerar mestadels nu, bland annat tack vare goda råd från Linus och från uthyraren. Jag fick faktiskt prata live med gruppen i tisdags, i drygt tre minuter. De mår allt bättre, enligt de senaste rapporterna, och de har försökt bota sig själva med bl.a. nyinköpt Coca-Cola. Visst är det märkligt att det finns Coca-Cola att köpa till och med halvvägs upp på Pik Lenin? Förhoppningsvis är gruppen inte alltför påverkad av några dagars utslagning, men jag hoppas innerligt att de tar det lite extra lugnt. De har gott om tid för den här toppen.

Igår var de upp till nästa läger (5 300 möh) och cachade, och tanken var att de skulle flytta upp under natten till idag. Jag har inte hört något idag, så jag vet inte riktigt hur de har lyckats. "Blir arbetssamt" skrev Joel. De var i alla fall vid gott mod och hoppades kunna ta toppen inom sådär fyra-fem dygn räknat från igår. Toppdag på söndag, kanske?

Mot nya höjder!/Kristina

     
Likt en professor Balthazar vankar jag omkring här och väntar, inte på nya idéer, utan på sms-kontakt. Jag är lite bekymrad. De senaste sms-en berättade om att gruppen åter var samlad, eftersläntrarna tog sig till läger 1, ett dygn senare. Nästa sms, för ett dygn sen, berättade om att Elin, Benny och Joel låg sjuka på grund av dåligt vatten. Sen dess har det varit tyst.

Jag kan ju tänka mig bättre semestersysselsättningar än att ligga i ett tält på 4 500 m höjd och vara magsjuk. Jag vet inte riktigt vad det här innebär för Pik Lenin. Kanske måste de lägga ner och satsa på nästa berg istället. De har å andra sidan till den 22:a juli på sig att bestiga Pik Lenin. Enligt planen skulle de flytta till läger 2 idag, men jag utgår från att de inte rör sig uppåt på berget. De var slitna redan innan, och får de inte i sig någon näring vore det dumt att riskera någonting.

Det är bara en bergstopp. Det finns fler. Och det finns så mycket viktigare saker i livet än att nå +7 000 m just den här veckan.

Mot nya höjder!/Kristina

Gårdagens sms berättar om en slitig vandring till läger 1, på 4 200 m ö h. Gruppen har dessutom splittrats, två av de fem hade igår kväll bestämt sig för att stanna och slå läger några timmar ifrån den plats som var etappens mål. Joel och två av medvandrarna fortsatte till läger 1. De hade under kvällen inte lyckats nå de två andra, inte via mobiltelefon och inte via satellittelefonen heller, så det är oklart om de två har bestämt sig för att vända om eller fortsätta upp till läger 1 idag. Svåra beslut. Det gäller att vara klok, tålamodig och realistisk. (Min egen bergsklättrarkarriär brister just på det där med tålamodet. Annars hade det ju varit en lätt match! ;))

Joel har viss mobiltäckning än så länge, men satellittelefonen finns nu hos eftersläntrarna, och än så länge verkar de ha haft begränsad nytta av den. Mina vädersms kommer inte fram, och så här långt har jag inte mottagit några sms via den heller. Kanske blir det helt tyst framöver, när Joels mobil inte längre har täckning, eller laddning. Vänder de två neråt får inte gruppen med sig satellittelefonen den närmaste veckan. Trojkan består förutom Joel av två andra erfarna klättrare, och jag är egentligen inte speciellt orolig för dem, men en fungerande satellittelefon hade ju inte suttit helt fel.

Idag vilar de, gör möjligen en acklimatiseringsvandring en bit uppför, och väntar in besked från andra delen av gruppen.

Och här hemma följs äventyret från alla möjliga håll. Det är roligt att få hälsningar från er, jag vidarebefordrar till Joel och jag vet att det gläder honom att ni hänger med på hans resa.

Mot nya höjder!/Kristina

Joel med sällskap befinner sig just nu i baslägret Achik Tash (se bilden), och har en vilodag idag. Igår gjorde de sin första acklimatiseringstur till nästa läger, en "lång och tung" vandring, enligt Joels sms-rapport. Enligt planeringen ska de flytta upp imorgon, till ca 4 200 m ö h.

Jag har försökt förse gruppen med väderrapporter, och för nyfikna som vill veta hur kallt det är i tälten, finns det bra information här:
http://www.mountain-forecast.com/peaks/Pik-Lenin/forecasts/4500
Inte så väldigt avskräckande, förrän man kommer upp på högre höjder. De har till och med plusgrader!



Pik Lenin i bakgrunden ser betydligt kallare ut...

Ni som brukar göra sådana här utflykter, vad gör ni på en vilodag? Mer än äter era måltider? Om ni inte har någon kortlek eller någon bok? Spankulerar omkring? Pratar bergsminnen? Bara fokuserar?

Mot nya höjder! /Kristina

...blev det för Pamir-gruppen. De anlände till Bishkek, provianterade och satte sig i stort sett direkt i bilen. Efter tågresor, flygresor, tolv timmars bilfärd och jetlag är de förstås rätt trötta - men någongång under dagen idag(onsdag) når de base camp. Jag vet inte hur det är med mobiltäckning därifrån, men annars blir det läge att prova satellittelefonen. Och inatt blir det tältnatt! (Ja, alltså, inte för mig. Jag sover nog inomhus...)

Mot nya höjder! /Kristina

Igår kväll, vid 21-tiden.



Imorse, kl 03.27. Tåget gick tio minuter senare.




Just nu. Det står "Departure date", men det är egentligen "Arrival date". Beräknas landa kl 05, lokal tid (kl 01 svensk tid). En nätt liten tripp på 21,5 timmar.

Moy nya höjder! /Kristina

Hepp, under senaste veckan blev det bara ett pass. Förvisso ett tröskelpass i löpning, så intensiteten var helt ok. Egentligen hade jag tänkt ta en avslappnad löptur i lördags, men då jag har haft en lättare förkylning ville jag inte utmana ödet så här nära inpå avresan.

Löpning i tisdags (12km)

Till topps! /Joel

Nu är de sista förberedelserna ordnade. Nu är packlistan klar i sin helhet. Allt som allt, landade vikten på 35kg, vilket innebär att jag måste resa med storskorna på mig. Och bara de väger 2,5kg ;) Vidare har jag testkört mitt Primus Omnifuel på både bensin och gas för att se att allt är i sin ordning - och det var det. Jag har varit med om att kök, som man trott fungerar, inte gör det. 

En sista grej som vi har fixat är satellittelefon. Vi har hyrt en Isatphone från Satrent. Priset för 35 dagar blev 3400 inkl. moms, men då följer det med en solladdare också. Samtalstaxan är 10kr/min och 4kr/sms. Tidigare pratade jag om att köpa en SPOT, men det fanns vissa tveksamheter kring täckningen. Efter att ha varit i kontakt med företaget som förvisso sa att det finns täckning, men att den inte är 100%-ig, så blev det inget av. Nåja, nu har vi en telefon, vilket gör att vi kan ha kontakt med de där hemma och de i baslägret hela tiden.

I morgon bär det av. Resfebern har börjat komma krypandes :)

Till topps! /Joel

Här kommer ett högst preliminärt upplägg. Som vanligt följer det med en brasklapp kring väder och oförutsedda händelser. Just Pamir-området är känt för sitt instabila och omväxlande väder.

4/7 Avresa från Stockholm
5/7 Ankomst Bishkek. Proviantering.
6/7 Transfer till baslägret inför Lenin, Achik-Tash (3500). En bilfärd på knappt 40 mil.
7/7 Acklimatisering, ev. till Putesjtvennikov-passet (4100).
8/7 Vila/acklimatisering
9/7 Flytta till ABC (4200)
10/7 Vila/acklimatisering till Skovorodka-fältet (4800)
11/7 Vila/acklimatisering
12/7 Flytta till Läger 2 (5300)
13/7 Vila/acklimatisering till Pik Razdelnaya (6148)
14/7 Vila/acklimatisering
15/7 Flytta till Läger 3 (6200)
16/7 Vila?
17/7 Toppdagen (7134), ned till Läger 2/3 ev. BC om vi orkar.
18/7 Ned till BC alt. reservdag
19/7 Reservdag
20/7 Reservdag
21/7 Reservdag
22/7 Transport till Bishkek (senast)
23/7 Transfer till Karkara BC, Kazakhstan. Varifrån helikoptern flyger.
24/7 Inflygning BC Södra Inylchekglaciären (4050). BC till läger 1 Khan Tengri (4100) 4-5km.
25/7 Läger 1 till läger 3 på sadeln (5900) ev. läger 4 (6400).
26/7 Toppen. Ned till läger 3.
27/7 Ned till Inylchek BC, vidare till läger 1, Zvezdocha (4400) vid Pobeda 14-15km
28/7 Läger 1 till läger 2 (5200) isklättring förbi Diki-passet alt. till läger 3 (5800)
29/7 Till läger 4 (6400) eller läger 5 (6918) Vazja Pshavela.
30/7 Läger 4/5 till toppen (7439), ned till läger 4/5
31/7 Ned till läger 1 alt. Inylchek BC
1/8 Reservdag
2/8 Reservdag
3/8 Utflygning till Karkara, transport till Bishkek
4/8 Souvenirshoppardag
5/8 Avresa från Bishkek
6/8 Stockholm, tågtransport hem till Falun

Till topps! /Joel

Jag har inte skrivit något om vaccin eller visum. Jag har kollat med Vaccination.nu och det är grundskydd som gäller, och eftersom jag har detta + hepatitvaccin, så behöver jag inte komplettera med fler vaccinationer.

I fråga om visum, så har man två alternativ. Antingen ansöker man via deras ambassader i t.ex. England, Schweiz, Belgien. Problemet är att man måste sända sitt pass till ambassaderna. Det tar tid och det finns alltid en risk att något händer med passet. Det alternativ vi valde är att ansöka om visum på plats, vilket man gör på flygplatsen. Tydligen är det en ganska enkel och snabb process. Svenskar är befriade från både tvånget att ordna inbjudningsbrev från någon i Kirgizistan och att behöva registrera sig hos polismyndigheten (OVIR-registrering).

När det gäller en så praktisk sak som eluttag, så har Kirgizistan såsom en gammal sovjetrepublik, ryska uttag. Alltså, våra svenska kontakter är kompatibla och någon adapter behövs inte.

Till topps! /Joel