Utebloggen

...och en alpinistblogg. Det är så jag avslutar denna dramatiska helg, med förtvivlan över illdåden i Oslo blandat med glädjen över fina vänners vigsel och fest igår.

Jag har pratat i sådär fyra minuter med Joel, i onsdags, då de yrde omkring på en basar i Osj. De var glada, mådde bra och såg till att äta riktigt mycket mest hela tiden. De senaste dagarna följde sen en tolv timmars bussresa från Osj till Bishkek, och därifrån en ny bussresa till Karkara i Kazakstan. Händelserna i Norge har rapporterats också på nyheterna i Kazakstan. Imorse satt de i alla fall och väntade på helikoptern som skulle ta dem ut till baslägret vid Khan Tengri. "Just nu är livet gott" skrev Joel, så jag anar förväntan och fokusering.

Khan Tengri är 7010 möh, och bör gå ganska snabbt att ta sig uppför, med tanke på att gruppen redan är välacklimatiserad, och baslägret ligger på drygt 4 000 möh. Enligt Joels originalplan handlar det om tre-fyra dagar. Redan på torsdag har de tänkt sig att vara på ett nytt berg. Konstigt det här, att det alltid finns nya berg...

Men ikväll tänker jag ändå mest på det kloka som en ung AUF-tjej, intervjuad av CNN sa, och som Jens Stoltenberg citerade i sitt tal i domkyrkan idag:  "Om en man kan visa så mycket hat, tänk vad mycket kärlek vi kan visa tillsammans".

Nu glider din blogg bort från syftet en aning, Joel, men jag tror du tycker det är okej. Och oavsett, var det väldigt bra sagt. Aldrig ge upp. Aldrig låta mörka krafter vinna. Battle on!

Mot nye høyder!/Kristina