DIY-projekt

Eftersom jag har haft en del tid över, så har jag ägnat mig åt lite DIY-projekt. Bland annat har jag gjort en evenkisk bärplockare. Du kan läsa mer om den här. I originalutförande använder man sibiriskt björknäver, men eftersom jag inte har något, så använde jag mig av linoliummatta. Själva tekniken att plocka bär är inte så svår, det handlar mest om att ha lite svung och få plockaren att pendla på ett sådant sätt att bären inte trillar ur. Plockaren visade sig vara bra för t.ex. blåbär som annars lätt mosas om man använder en vanlig plockare med stänger. 
 
Ett annat DIY-projekt jag har pysslat med är att knyta fiskenät. Jag spände upp ett 6-mm nylonsnöre i rektangel. Sedan använde jag fiskelina vilka jag knöt ihop till ett nät. Det tog ganska mycket tid, ca. 10 timmar, och då fick jag ca. 1½ kvadratmeter fiskenät. Maskorna gjordes ca. 4x4 cm och det gick åt ca. 110 m fiskelina. Givetvis kan man göra större nät. Det handlar bara om tid. 
 
  
 
Till topps! /Joel

Nu händer det saker

Det börjar hända saker nu på friluftslivskanten. Dels har jag ju bokat in Antarktis till julen 2016. Det blev uppskjutet ett år pga. olika omständigheter. 
 
Men om mina planer går i lås, så blir det att bestiga *Umpa Lumpa till våren eller nästa höst. Det är skulle i så fall bli en förstabestigning vi pratar om. Till stor del handlar det om vem/vilka jag får med mig som sällskap.
 
Sedan blev jag kontaktad via nätet för ett par veckor sedan. Det var två herrar som planerar att korsa Grönland på skidor sommaren 2017. Ett gammalt projekt som jag också haft, men som legat i träda ett tag. Nu blev jag tillfrågad om jag ville hänga på och jag var inte sen att tacka ja.
 
Så just nu jobbar jag med tre härliga projekt parallellt. Var och ett med ca. sex månaders mellanrum. Framtiden bådar gott till antalet tältnätter. Apropå, tältnätter tänker jag se till att få några fler nu under hösten.
 
Till topps! /Joel

Träning på undantag

Den senaste månaden har mängden träning minskat, vecka för vecka. Inte för att jag har någon plan, utan för att jag helt enkelt inte orkat. Jag har tvingats prioritera.
 
Det har varit en hektisk period på jobbet och ofta när jag har kommit hem har jag bara inte haft energi. Möjligheter och tid har funnits, men inte viljan. Givetvis har jag ställt mig frågan varför det är så. Har jag tappat min motivation? Det var min första tanke, men med tiden har jag insett att det snarare handlar om en strategi för att orka med.
 
Jag vet att jag skulle kunna köra ett träningspass, men den energi som skulle krävas för återhämtning måste jag välja att prioritera på annat håll för att orka med vardagen. Mina marginaler har varit för små. Jag har känt mig mentalt utmattad på ett sätt som gjort att jag inte har haft förmåga att aktivera mig fysiskt.
 
Nåja, nu har jag semester, men jag inser att jag måste låta min hjärna och kropp återhämta sig. Med tiden ska jag börja träna mer systematiskt. Imorgon åker jag hem till Boden, och då kan det bli lite löpning och hinderbana. En positiv sak är att mina knän faktiskt har börjat bli bra. De är inte riktigt 100-procentiga, men definitivt bättre.
 
Till topps! /Joel

Hit eller dit?

Det är tyvärr lite stilje på bloggfronten, vilket dels hänger samman med jobbet, dels att det råder viss osäkerhet kring mina bergsplaner.
 
Just nu har jag två spår, Umpa Lumpa* i oktober eller Antarktis över jul. Faktum är att även detta är avhängt vad som händer på jobbet. Förhoppningsvis får jag besked senare i vår om jag kan vara ledig i oktober. Då blir det Umpa Lumpa*, i annat fall siktar jag in mig på Vinson.
 
Träningen blir lite lidande av att jag inte har ett spikat och klart mål. Dessutom avvaktar jag med de exakta förberedelserna. Men allteftersom det klarnar framöver kommer jag att kunna fokusera på uppgiften, och då brukar jag också bli lite mer aktiv på bloggen.
 
Till topps! /Joel

Ny kategori

Eftersom jag nu har börjat få ihop en del olika videofilmer, så har jag skapat en separat kategori för att samla dessa. Kategorin heter Videoklipp, ganska naturligt, eller hur? Du hittar en länk till höger i menyn, men annars är det bara att klicka på länken i detta inlägg.
 
Till topps! /Joel

Heminredning

Jag och Kristina har skilda uppfattningar om heminredning. Jag har under helgen rensat i mitt vardagsrum, så det innebar att jag hängde upp några av mina sovsäckar på krokar på väggen. Det blev bra, tycker jag, men Kristina håller inte riktigt med mig.
 
Att jag sedan kastat ut vardagsrumsbordet och ställt dit en bänkpress samt att soffan är belamrad med friluftspryttlar förhöjer ju bara mysighetsfaktorn.
 
 
Till topps! /Joel

Ispremiär

Medan Kristina var ut och roade sig på horisontell is, så var jag och lekte lite på vertikal is. Det var isklätterpremiär för min och Anders del idag. En jättefin dag. Molnfritt, vindstilla och endast -5C. Klättringen var enkel, men det kändes bra för att vara säsongens första tur. Hann med några repor.
 
 
 
Till topps! /Joel

Kompensation

Okej, nu kommer vi till mitt dåliga samvete. Det hänger samman med alla flygningar som jag gjort i samband med mina klättringar. Jag har skrivit lite mer utförligt om det i ett tidigare inlägg. Jag är medveten om att det mest är en kosmetisk samvetsmanöver när jag betalar mina 1046 SEK till climatcare.org. Tyvärr, kan jag inte ursäkta mig själv med något annat, än det jag redan har gjort i nämnda inlägg.
 
Till topps! /Joel

Pension

Den har varit med mig på alla mina turer under fyra års tid. Den har följt med till fem kontinenter. Den har varit en ständig följeslagare, både till skogs och till stads. Men nu är sista versen sjungen för den. Nu får den vila ut. 
 
Jag pratar om min fina, fina keps. Den ska friluftspensioneras eftersom den helt enkelt håller på att vittra sönder. Det hänger samman med att den utsatts för väder och vind samt kopiösa mängder av svett.
 
Dock får den även fortsättningsvis hänga med när jag rör mig i staden, men några fler höga berg lär den inte få uppleva. Ledsamt, men den har haft ett rikt alpinistliv. För dess insats med lång och trogen tjänst - tar jag av mig hatten.
 
 
Till topps! /Joel

Ett särskilt tack

Vill jag givetvis rikta till Kristina för hennes hjälp med bloggen! Inläggen är välskrivna och korrekta. Det är sällan hon får fullödig information, men med research och slutledningsförmåga, så blir det alltid bra. Det känns tryggt att veta att hon hjälper till när det krisar, oavsett om det gäller väderprognoser eller telefonnummer till ambassader.
 
Sedan är hon också värd beröm för att hon står ut med en snubbe som jag. Det är inte lätt alla gånger. Jag förstår att det finns ett mått av oro inblandat när jag är ute på mina eskapader. Det är väl känslan av att alltid inte veta, eller kunna göra något åt det som tär.
 
Det krävs minst lika mycket mod och tapperhet att vara den som är hemma som den som flänger runt. Så, ett uppriktigt tack till dig, Kristina!
 
Mot nya höjder!
/Joel

Tältnätter 2014

Jag skäms för att redovisa det, men 2014 var ett riktigt bottenår gällande tältnätter. Jag kom bara upp i nio stycken :(. Det får bli ett försenat nyårslöfte att 2015 ska bli avsevärt mycket bättre.
 
2013 - 29 nätter
2012 - 23 nätter
2011 - 39 nätter
2010 - 33 nätter
2009 - 36 nätter
2008 - 38 nätter
2007 - 24 nätter
 
Till topps! /Joel

Längtan efter kyla, snö och is

Okej, nu kan vi detta med höst. Det är mörkt och blött.
 
Just nu önskar jag att vintern kan komma, med gnistrande snö, fina vertikala och horisontella isar. Jag längar efter att få gå på tur på skidor och tälta under snötyngda granar. Att få skrinna på blankpolerad is. Att få smacka mina Petzl Nomics i den frusna forsen. Att känna hur frosten nyper i mina kinder.
 
Det finns få saker som jag kan romantisera så mycket som att få frysa en vinternatt, men jag vet att när jag väl sitter där huttrande är det inte lika kul. Konstigt nog kan jag ändå längta efter det. Lite masochist är man nog, ändå.
 
Nåja, tids nog, tids nog...
 
Till topps! /Joel

Long time, no see

Jag får be om ursäkt för min långa tystnad, men semestern från bloggen och allt vad berg heter blev lite längre än vad jag hade tänkt mig. Nytt jobb, mycket arbete osv. m.m. etc. Faktum är att träningen också har legat nere under tiden. Dels för att jobbet och en liten kattunge har tagit min tid och energi, dels för att det är svårt att motivera sig när det inte finns något påtagligt mål.
 
Jag har dock tankar på att åka till Antarktis denna jul, men samtidigt har jag hamnat i ett litet dilemma. En annan gammal dröm jag har är att köpa mig skog med en liten sjö. Det får gärna finnas en liten jaktstuga på marken, men om inte så blir det att bygga ett Attefallshus. Det blir alltså en fråga om prioritering av mina medel. Att åka till Antarktis går med dagens dollarkurs på runt 300 000. Klart värt det, men det innebär att jag måste skjuta upp min dröm om en egen skog. 
 
Nåja, det är inte värre än att en dröm går i uppfyllelse inom kort, medan den andra får vänta lite.
 
Till topps! /Joel

Nya tag

Efter en del motgångar och bakslag, så har jag till slut kommit fram till ett beslut. Jag ska frångå min strävan att göra självständiga och icke-kommersiella bestigningar. För min del betyder det att jag nu accepterar att jag får köpa in mig i en arrangerad tur till Vinson. Det är ju min stora dröm att få besöka Antarktis och bestiga berg där.
 
Visserligen kostar det mer, och det går knappast att se det som en bestigning i ren alpin stil. Dock har det visat sig vara mycket svårt att hitta två kamrater, vilka har rätt erfarenhet och som jag har klättrat med. Dessutom ska de ha medel och motivation. Det är bara att bita i det sura äpplet och göra denna curlingbestigning.
 
Om allt går i lås kan jag åka till jul, men det hänger delvis ihop med hur mycket pengar jag kan skrapa ihop. Alternativet är att jag åker till Carstensz till jul. Något av dessa berg ska det bli inom överskådlig framtid. Eller rättare sagt, båda står på listan, men sett över ett par år.
 
Att inte göra bergen är inget alternativ.
 
Till topps! /Joel

Motivation

Just nu har jag lite svårt att hitta motivation för träning och planering av berg. Det har ju visat sig tydligt i och med att jag inte uppdaterat bloggen så frekvent på slutet. Att jag har mycket på jobbet och besväras av pollen och knän som inte riktigt vill bli bra bidrar ju också.
 
Jag inser att jag måste hitta ett projekt att lägga energin på. Frågan är bara vad det skulle vara? Alperna finns ju alltid som ett alternativ, men då behöver jag ha sällskap. Matterhorn en vecka kanske vore en idé. Weisshorn vore också trevligt. Får jag inte göra något "riktigt" berg detta år så blir jag besviken. Kosciuszko räknas ju knappt.
 
Till topps! /Joel

Framtiden?

Just nu är jag i en sits när det inte bara är att gå vidare i mina ambitioner. Egentligen finns det två toppar som jag vill göra och det är Carstensz och Vinson. Båda kostar en del. Fördelen med den förra är att den är möjlig att göra utan inblandning av klätterkamrater som ska ha rätt medel och motivation. Förvisso fick jag problem senast, men berget står ju kvar och i princip har jag redan betalat 45 000 på den resan, då jag har 7000 USD innestående hos en arrangör.
 
Vinson kräver däremot att jag lyckas övertala två av mina klätterkamrater att följa med. Det är svårare. Jag har givetvis frågat runt, men det saknas både medel och motivation. Ett alternativ är ju att åka själv och ingå i en kommersiell grupp. Givetvis ingenting jag vill, men kanske det enda alternativet som återstår för mig.
 
Fördelen är att jag får åka till Antarktis och göra Vinson och därigenom besöka den sista kontinenten/världsdelen som jag inte varit på. Nackdelen är att det kostar lite mer och det blir inte en självständig bestigning. Jag får nog ta mig en funderare.
 
Jag förstår att du tror att jag siktar på Seven Summits. För om jag gör dessa två toppar har jag gjort sex av sju oavsett om man tittar på Bass' eller Messners lista. Dock är det så att Everest inte lockar mig. Givetvis ska man aldrig säga aldrig, men jag gör hellre sex av sju plus t.ex. Cho Oyu eller ännu hellre K2. Den senare toppen vore riktigt rolig att få bestiga.
 
Till topps! /Joel

Toalettbestyr

Något som jag har märkt är att folk är väldigt nyfikna på och intresserade av hur man sköter toalettbestyr på berg. Kanske beror det på att det är något som alla kan relatera till. Jag tänkte i detta inlägg berätta lite om hur det går till samt komma med lite tips och råd.
 
På hög höjd reagerar kroppen genom att försöka göra sig av med mer vätska än normalt, för att på så vis öka koncentrationen av röda blodkroppar i blodet. Resultatet blir givetvis att man kissar mycket oftare än vanligt, vilket gör det extra viktigt att försöka dricka mycket. Ofta försöker man bestämma en gemensam plats där man utför alla toalettbestyr. Det vore inte så kul om man gräver efter snö till vattensmältning och får med både gul och brun snö.
 
Problemet med det frekventa urinerandet är att man ofta måste upp mitt i natten. Om det är kallt och blåsigt ute vill man inte lämna den varma sovsäcken. Det är ganska omständligt att klä på sig kläder och skor. Alternativt kan man låta exponera sig en kortare stund i bara understället, men man blir snabbt nedkyld. Många löser detta genom att ha med sig en speciell kissflaska. Oftast är det en nalgeneflaska med stor öppning. På så sätt kan man kissa inne i tältet, utan att behöva gå ut. Viktigt är dock att man märker flaskan på ett sätt att man känner igen den taktilt, dvs. med tejp eller dylikt. I mörkret vill man ju inte råka ta fel flaska när man blir törstig.
 
Just risken för att bli nedkyld pga. exponering är ju extra centralt för tjejer. Att stå med rumpan bar med vindens kylningseffekt är inte trevligt. En del löser det genom att köpa en liten tratt, det finns flera olika tillverkare, vilken fungerar på samma sätt som en snopp. Det gör att tjejerna bara behöver öppna gylfen och kan stå och kissa. Denna tratt är också behändig när det gäller att kissa i flaska, vilket jag har förklarat vikten av tidigare.
 
När det gäller nummer två brukar man gräva ett lite större hål och göra sina bestyr i denna. Om det finns en smal glaciärspricka på 20-30 cm så är det en lämplig toalett. Man ställer sig bara gränsle över den och ser avföringen falla ned mot djupet. Att använda glaciärsprickor för exkrementdeponi är brukligt. På t.ex. Denali får man kvittera ut en bajstunna, CMC (Clean Mountain Can), och påsar gjorda på majsstärkelse. Dessa påsar kastar man sedan ned i en lämplig spricka. Till saken hör att det tar glaciären hundratals år att röra sig så mycket så att bajset kommer fram. Tills dess har det hunnit frystorka helt och utgör ingen hälsorisk.
 
Intimhygienen är väldigt viktig på berg. Om man bara har med sig två par kalsonger för 14 dagar, utan möjlighet till dusch, kan man lätt drabbas av hemorrojder. Därför försöker jag att rengöra mig emellanåt med lite snö eller en våtsavett. Man kan med fördel välja en solig, vindstilla dag för detta. Givetvis måste man rengöra händerna efter toalettbestyr med handsprit. Tvål är lite mer omständligt att använda, då det kräver att man använder ganska mycket av, det genom snösmältning, surt förvärvade vattnet. Det var lite information och praktiska tips på hur man sköter sina toalettbestyr på bergen.
 
Till topps! /Joel

Vad naturen ger

Kanske är du en inbiten survivalist (överlevare) eller bara en naturintresserad person. Själv är jag det senare. Oavsett, så finns det så otroligt mycket i naturen som kan ätas och användas för medicinskt bruk. För den intresserade kan jag tipsa om sidan skogsskafferiet.se eller arméns överlevnadshandbok. Problemet är att det finns en flora [pun intended] av växter som går att använda. Givetvis är det bra om man känner till dem alla, men det är lätt hänt att man blir förvirrad.
 
Min taktik, som jag också använder på svampar, är att lära mig en handfull växter ordentligt. Det jag tänkte göra är att dela med mig av en lista på ätliga växter och medicinalväxter. De flesta av dessa känner alla till, och vet hur de ser ut, vilket är fördelen. Där det kan råda viss tveksamhet bifogar jag bild.
 
Ätliga växter
Bär - Blåbär, hallon, nypon, kråkbär, lingon. Mycket energi och lätt att få stora mängder. Lingon går också att plocka vintertid, men man får ju gräva fram dem först.
Ekollon och hasselnöt - Finns i södra Sverige. Äts direkt. Man kan också utvinna olja från t.ex. hasselnöt om man krossar och pressar massan. Enklast efter uppvärmning, men då tappar oljan lite av sin kvalité.
Harsyra - Både blad och blomma är ätbar. Smakförbättrare, men bör ätas med måtta pga. mycket oxalsyra.
Maskros - Rötterna grävs upp. Tvättas och skärs i mindre bitar. Lägg dessa i blöt 1-2h. Skölj sedan upprepade gånger.
Tall och gran - De unga skotten på försommaren kan ätas direkt eller krossas till en gröt. Gröna friska barr kan kokas till te. Ta lika stora delar vatten och barr. Koka i ca. 20-25 min.
Skägglav - Gör en asklut (koka laven med kolbitar från lövträd). Låt laven dra i luten 6-8h efter att askan har avlägsnats. Skölj ordentligt, upprepade gånger. Koka i 40 min.
 
Medicinalväxter
Aska - Mot magåkommor. Askan ska vara från björk, asp, men även gran och tall. Skrapa av den vita delen av askan och blanda med vatten. Drick blandningen.
Daggkåpa - För sårtvätt, bakteriedödande. Koka bladen i några minuter. Låt dra en kvart. Använd vätskan som sårtvätt.
Gråbo - Smärtstillande och bakteriedödande. Aktiva ämnen thujon, isothujon. Koka ihop en grötig bladmassa. Lägg på såret. Alternativt koka bladen som te och drick mot feber.
Kamomill - Mot feber, huvudvärk, smärta, magont, illamående. Aktivt ämne bisabolol, azulen. Koka blommorna och drick som te.
Kåda - Bakteriedödande. I t.ex. sår. Ren, färsk kåda från gran och tall smetas in i såret. Kådan ska vara klarvit.
Renlav - Bakteriedödande. Aktivt ämne usninsyra. Ej att blanda ihop med vitmossa! Torka laven och smula sönder direkt i såret. Lägg om förband.
Skägglav - Bakteriedödande. Aktivt ämne usninsyra. Torka laven och smula sönder direkt i såret. Lägg om förband.
Vitmossa - Bandage, svagt bakteriedödande. Ej att blanda ihop med renlav. Rensa och skölj i vatten. Ta bort rötterna. Torka. Vitmossa suger upp till 20 gånger sin egen vikt i vätska och används med fördel för bandage och vid menstruation. Många tror att renlav är vitmossa, men renlav är det som vi brukar ha i t.ex. adventsljusstakarna. Vitmossan är faktiskt mer grönaktig och återfinns ofta i lite blötare marker.
Genom att lära sig dessa fåtal växter, bär och nötter, så kan man berika sitt friluftsliv. Givetvis kan man lägga till ytterligare kunskap kring andra växter när man känner att man behärskar dessa. Dock är denna lista en bra start.
 
Till topps! /Joel 

Gudbrandsdalen

I helgen var Anders, Lena och jag och klättrade i Gudbrandsdalen i Norge. Närmare bestämt var vi i trakterna kring Otta. Jag och Anders körde från Falun i fredags, och efter en övernattning i bilen plockade vi upp Lena. Eftersom vi hade hela lördagen på oss valde vi att satsa på en multipitch denna dag. Valet föll på Bjønndalsbekken 150m WI3+/4.
 
      
Vi började anmarschen strax innan 10. Hyfsat snabbt kommer man upp till insteget av isen. Ett annat klätterlag passerade oss på vägen, men isen är bred och flera lag kan klättra samtidigt. Första och andra pitchen var enkel 60-gradig is. Vid slutet av andra pitchen körde jag ett första hängande stand, vilket jag gjorde med två skruvar i lod vilka kopplades via dubbelt halvslag med repet. Jag plockade upp Anders och Lena som parallellklättrade.
 
Tredje pitchen var brantare, upp till 70 grader. Jag kom ut på is som jag inte riktigt litade på och fick söka en ny väg lite längre åt vänster. Väl förbi det lite brantare partiet kom man av till en rejäl avsats och jag kunde göra ett fint stand inför det avslutande partiet.
 
      
Dock började tröttheten göra sig påmind nu efter fem-sex timmar på fallet. Vi hade inte ätit något och mitt vatten tog slut, vilket resulterade i att jag började få krampkänningar i händer, armar och axlar. Det var inte pump, utan kramp. Jag fick dricka lite juice av Anders halvvägs upp, vila en stund innan jag klättrade vidare. När det var ca. 15 meter kvar och isen började bli mindre brant, insåg jag att jag bara hade fyra isskruvar kvar. Valet var att antingen klättra vidare men inte ha några skruvar högre upp, eller att göra ett hängande stand på tre skruvar. Eftersom jag inte visste om repet eller skruvarna skulle räcka till att toppa ut, valde jag det senare.
 
Standet blev en sliding-x på tre skruvar och jag plockade först upp Anders som sedan fick leda de sista 15 metrarna. Sedan plockade jag upp Lena innan jag följde Anders upp och vi tog upp Lena. Klockan var nu halv sex, och det började skymma snabbt. Vi började rigga för att fira oss ned men det tog extra mycket tid, då Lena saknade repbroms och fick fira på HMS-knut. Redan vid firning nummer två var det helt mörkt. Vi hade inga pannlampor eftersom vi inte räknat med att det skulle ta så lång tid.
 
Vi tänkte först fira på abalakov, men isen var för dålig, så vi tvingades traversera ut till höger för att nå några träd. Väl där firade vi från en gran ned till ett flackare parti. Där var isen riktigt fin och solid, så vi kunde göra en abalakov och fira oss ned till botten av isen. I mörkret vandrade vi ned genom skogen. Tur i oturen var det på detta parti som Anders skadade sig. En stukad fot, men då var vi ändå i närheten av bilen. Kvart över nio var vi tillbaka. Vi snabbade oss med att fixa grejerna för att sedan köra till Otta för en pizza och en öl. Då hade vi inte ätit på 15-16 timmar.
 
 
Natten tillbringade vi tre i Anders Golf. Det gick alldeles utmärkt att sova tre i hans kombi. Vi fick ligga skavfötters. Söndagen innebar endast kortare klättring eftersom vi hade en lång bilfärd hem att tänka på. Vi försökte med en is utanför Otta, men den var svår att hitta så vi åkte till Bergsveinhølen 20m WI3. Lena önskade att testa leda och det gjorde hon med den äran. Det var den första isen hon ledde hela vägen. Tanken var att jag skulle topprepsklättra, men repet kilade fast sig i ankaret, så jag fick ta det andra repet och leda upp för att sedan fira mig ned. Efter lite drygt två timmars klättring kände vi oss nöjda och begav oss mot Hamar där vi lämnade av Lena innan jag och Anders fortsatte hem till Falun.
 
Isklätterförare till Gudbrandsdalen.
 
Till topps! /Joel
 

Upp i Ottan!


Nu ska jag inte stiga upp tidigare än vanligt, men däremot ska jag och Anders åka till Otta i Norge. Lena kommer att ansluta från Oslo. Det är isklättring som står på programmet och vi tänkte pröva ett annat ställe än Rjukan. Otta ligger 11 mil norr om Lillehammer. Jag har precis spanat in föraren och har sett ut ett par-tre fina multipitch-leder. De är graderade runt WI4. Det ska bli intressant att se hur det funkar att klättra med två andremän. Det är dubbelrep som gäller.
 
Rapport kommer efter helgen.
 
Till topps! /Joel

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0