Träning v17
Början av veckan bestod mest av restid och försök att komma in i dygnsrytmen. Eftersom det inte blev något Carstensz ställdes siktet in på Mt Kosciuszko. Logistikproblemen gjorde att jag fick lite extra träning.
Vandring Cooma - Jindabyne, ca. 15 km (120 min). Liftade resten.
Cykling Jindabyne - Thredbo, 34km (150 min).
Toppdagen, Thredbo - toppen - Thredbo (230 min).
Cykling Thredbo - Jindabyne (100 min).
Intens
Hög- 0
Medel - 600
Låg - 0
Till topps! /Joel
Träning v16
Vilovecka innan avresa mot Carstensz, men den klättringen ställdes in.
Innebandy i tisdags (60 min)
Intens
Hög- 60
Medel - 0
Låg - 0
Till topps! /Joel
Kosciuszko - check!
Jepp, idag fick jag till slut stå på toppen av Mt Kosciuszko 2228möh. Det var nog ett av mina enklaste berg, någonsin. Den stora utmaningen låg i logistiken till berget. Men jag tänker beskriva "bestigningen" lite utförligare när jag kommit hem till Sverige. Då kan jag ladda upp bilder samtidigt.
Lite kort så gjorde jag toppen med utgångspunkt i Thredbo 1365möh. Man kan ta stolslift upp till 1937, men givetvis tog jag den fina naturstigen upp. Väl uppe på platån består stigen av järngaller. Det är alltså en vandring helt utan svårigheter eller utmaningar, dock 13km ToR. Väl nere igen efter 3h50m, så hoppade jag på cykeln och cyklade de 33km tillbaka till Jindabyne. Cyklingen dit var lite tuffare pga. kraftig motvind, uppförsbacke och en broms som låg på hela tiden. Inte ens i nedförslut fick jag något gratis. Dock var det vindstilla idag, bromsen justerad och nedför. Jag cyklade sträckan 50 minuter snabbare, och det berodde inte så mycket på lutningen.
Nåja, en närmare beskrivning kommer senare.
Till topps! /Joel
Logistikutmaning
Att bestiga Kosciuszko är nog inget problem, men däremot har logistiken att ta mig till berget vsat sig vara en utmaning. Efterom det är höst här är det lågsäsong plus att det idag var en helgdag, Anzac Day. Jag kunde ta tåget till Canberra från Melbourne, men man fick ts bussen sista biten efter Yass Junction. Sedan fick jag vänta nästan ett dygn på bussen därifrån till Cooma. Väl i Cooma fanns ingen transport till Jindabyne eller Thredbo. Jag fick börja lifta. Jag vandrade och fick lift med tre olika personer för att avverka de sex milen. Jag vandrade nog totalt 15km.
Imorgon tänker jag hyra en cykel i Jindabyne för att avverka de fyra milen till Thredbo. Sedan tar bestigningen ca. 4-5 timmar. Skönt med cykel för då är man självständig. Hade gärna gjort lite mer vandring i bergen, men jag känner att det kan ta tid att ta sig till Sydney. Jag vill ju kunna vara där ett par dagar innan flyget går på onsdag.
Tanken är att vandra mycket lätt imorgon och kanske få tid nog att göra Australiens näst högsta berg som ligger i närheten.
Till topps! /Joel
Mt Kosciuszko
Så heter den australiensiska kontinentens högsta topp. Den reser sig mäktiga 2228 meter över havet. Nej, nu är jag ironisk. Givetvis har jag haft en tanke om att göra denna topp, men inte så här, inte nu. Jag hade verkligen ställt in mig på Carstensz. Nåja, inget att göra åt nu.
Jag fixade visum och biljett till Australien när jag insåg att Carstensz var uteslutet. Ett klent tröstpris, men att besöka detta land finns ändå på min bucket list. Kosciuszko fanns med i den planen. Vissa räknar också denna topp som en av Seven Summits. Det gör inte jag. För mig är Carstensz grejen.
Eftersom jag endast tio timmars förberedelsetid för Australien har jag ingen tydlig plan. Jag vet att jag landar i Melbourne och lämnar via Sydney. Givetvis blir det att titta på operahuset, bada vid Bondi Beach, bestiga den till toppen stigförsedda Kosciuszko. Men sedan, då? Ska jag åka till Tasmanien, eller göra en wildlife-safari och se kängurur och koalor? Kanske en hemmasnickrad drömvandring? Vi får helt enkelt se. Jag vet i alla fall att jag kommer att befinna mig i civilisationen mest.
Till topps! /Joel
Livet är inget för amatörer
Nu på morgonen fick jag besked av arrangören att den planerade klättringen till Carstensz inte kan bli av. Alltså en dag innan mitt plan lyfter! Ni kan ju fundera på hur glad jag blev när jag hörde det. Anledningen är att det rör sig om en ny led, och en av byarna som man passerar inte vill ha något med turister att göra. Det får man ju respektera, men vi tittade på andra alternativ, t.ex. att gå via tidigare leder. Dock ville han ha ytterligare $15 000, utöver de $12 000 jag redan har betalat. Så mycket är jag inte villig att betala för detta. Det kändes lite som att jag blir skörtad.
Nu står jag med en flygbiljett till Bali. Resan går ju inte att avboka nu. Visserligen kan jag leva med att 7000kr flyger iväg, men jag har tittat på alternativet att flyga till Australien. Att vara två veckor på Bali är inget alternativ. Jag gjorde snabbt en ansökan via nätet för visum, men eftersom det är påsk och helg, lär det dröja innan jag får besked om visat. Alltså, kan jag inte chansa och boka en resa från Bali till Australien just nu. Jag får åka dit, och vänta på att visumansökan går igenom och sedan boka en biljett på plats till Australien.
Det gäller att vara lite flexibel och minimera förlusterna när man hamnar i dessa situationer. Nåja, jag ska i alla fall få tillbaka mina $12 000, men än har jag dem inte på mitt konto. Livet är inget för amatörer.
Till topps! /Joel
Naturupplevelse
Äventyr och utmaningar i alla ära, men det är naturupplevelsen som lade grunden för mitt friluftsliv. I övermorgon påbörjar också min resa mot Nya Guinea för att uppleva en naturtyp som jag är helt obekant med. Du kan kasta ut mig i arktiska polarområden, i skog, i berg, i öken och jag skulle nog klara mig hyfsat ett tag, men djungel det är helt främmande för mig. Jag vet att det finns oändligt mycket att äta osv. men å andra sidan räcker det med att du äter fel grej en gång. Dock ska det bli häftigt att få vandra i djungel.
Nya Guinea är också mycket speciell sett till flora och fauna. Ön är den näst största i världen. Den utgör endast 0,5% av jordens landmassa, men rymmer 5-10% av jordens alla arter, så artrikedomen är otroligt stor. Många av arterna är endemiska, dvs. de finns inte på någon annan plats på jorden. Mest känt är nog paradisfåglar. Det vore verkligen en riktig naturupplevelse att få se en paradisfågel. Jag har läst på och det är inte omöjligt att det kan inträffa eftersom de trivs bäst i skogsbeklädd och höglänt terräng, precis den del jag kommer att befinna mig i under an- och utmarsch till berget.
Paradisfåglar finns i 40-tal varianter och de hör till gruppen tättingar. De är speciellt kända för hannarnas vackra fjäderskrudar och uppseendeväckande parningsdanser. Nu lär jag nog inte få skåda det senare, men ändå. Jag vet inte hur pass skygga de är, men jag har testat att fota med kikarsikte framför kameran, och det fungerar faktiskt riktigt bra. Det blir inte helt skarpt men en fågel på håll skulle definitivt bli urskiljningsbar.
Bilderna är tagna från mitt kök, och den längst till vänster är utan zoom, mitten full zoom och höger med kikare som "extraobjektiv".
Till topps! /Joel
Resfeber
Igår frågade någon mig om jag hade resfeber. Jag svarade nej, men den kom senare på kvällen. Kanske pga. frågan. Faktum är att jag håller på varje dag med förberedelser på olika sätt. Det handlar inte bara om att köpa utrustning och fixa stora, uppenbara grejer som vaccinationer osv. utan det är saker som utomstående vanligtvis inte tänker på. Jag har sagt det förr, men det tåls att upprepas: lyckade förberedelser ligger i detaljerna.
Bara en sådan sak som att jag tejpar baksidan på tablettkartor för att tabletterna inte ska ramla ur, eller att jag klipper av hörnen på beef jerky-påsarna så att de vassa hörnen inte ska skada ryggsäcken eller mig. Jag för in viktiga telefonnummer direkt i mobilen, räknar på antalet gram proteiner jag behöver få i mig per dag, testat adapter till gasköket osv.
Jag sitter just nu och funderar på vad jag ska stoppa i mitt handbagage utifall min stora ryggsäck skulle tappas bort, vilket inte är osannolikt. Jag har inte tid att fixa nya grejer på Bali. Eftersom jag åker med arrangör, men egentligen gör allt självständigt, dvs. bär allt själv, lagar min egen medhavda mat, sover i eget tält osv. så är det saker som jag faktiskt kan ersätta via deras hjälp, dvs. mat och sovplats. Därför kommer jag att packa handbagaget med kängor, kläder, liggunderlag, sovsäck, kamera och malariaprofylax.
I min första hjälpen- och hygienväska har jag packat följande saker:
Tandborste, tandkräm, handsprit, våtsavett, engångsrakhyvel, öronproppar
Solskyddsmedel SPF+50, djungelolja, idomin
Bandage, oculentum simplex, cavit, plåser, suturplåster, medicintejp
aspirin, ipren, noskapin, immodium, malarone
Till topps! /Joel
Träning v15
Nästa vecka blir det nedtrappning av träning. Jag har faktiskt inte kunnat träna så pass mycket som jag brukar, men hela resan kom lite hastigt på. Dock vet jag av erfarenhet att man ska vila sig i form mot slutet.
Cykel jobbet ToR (30 min)
Greppbräda i torsdags och söndags (90 min)
Innebandy i tisdags (60 min)
Styrketräning i måndags och fredags (120 min)
Backpass i lördags (180 min)
Totalt 480 min
Intensitet
Hög 300 min
Medel 180 min
Låg - 0 min
Till topps! /Joel
Toalettbestyr
Något som jag har märkt är att folk är väldigt nyfikna på och intresserade av hur man sköter toalettbestyr på berg. Kanske beror det på att det är något som alla kan relatera till. Jag tänkte i detta inlägg berätta lite om hur det går till samt komma med lite tips och råd.
På hög höjd reagerar kroppen genom att försöka göra sig av med mer vätska än normalt, för att på så vis öka koncentrationen av röda blodkroppar i blodet. Resultatet blir givetvis att man kissar mycket oftare än vanligt, vilket gör det extra viktigt att försöka dricka mycket. Ofta försöker man bestämma en gemensam plats där man utför alla toalettbestyr. Det vore inte så kul om man gräver efter snö till vattensmältning och får med både gul och brun snö.
Problemet med det frekventa urinerandet är att man ofta måste upp mitt i natten. Om det är kallt och blåsigt ute vill man inte lämna den varma sovsäcken. Det är ganska omständligt att klä på sig kläder och skor. Alternativt kan man låta exponera sig en kortare stund i bara understället, men man blir snabbt nedkyld. Många löser detta genom att ha med sig en speciell kissflaska. Oftast är det en nalgeneflaska med stor öppning. På så sätt kan man kissa inne i tältet, utan att behöva gå ut. Viktigt är dock att man märker flaskan på ett sätt att man känner igen den taktilt, dvs. med tejp eller dylikt. I mörkret vill man ju inte råka ta fel flaska när man blir törstig.
Just risken för att bli nedkyld pga. exponering är ju extra centralt för tjejer. Att stå med rumpan bar med vindens kylningseffekt är inte trevligt. En del löser det genom att köpa en liten tratt, det finns flera olika tillverkare, vilken fungerar på samma sätt som en snopp. Det gör att tjejerna bara behöver öppna gylfen och kan stå och kissa. Denna tratt är också behändig när det gäller att kissa i flaska, vilket jag har förklarat vikten av tidigare.
När det gäller nummer två brukar man gräva ett lite större hål och göra sina bestyr i denna. Om det finns en smal glaciärspricka på 20-30 cm så är det en lämplig toalett. Man ställer sig bara gränsle över den och ser avföringen falla ned mot djupet. Att använda glaciärsprickor för exkrementdeponi är brukligt. På t.ex. Denali får man kvittera ut en bajstunna, CMC (Clean Mountain Can), och påsar gjorda på majsstärkelse. Dessa påsar kastar man sedan ned i en lämplig spricka. Till saken hör att det tar glaciären hundratals år att röra sig så mycket så att bajset kommer fram. Tills dess har det hunnit frystorka helt och utgör ingen hälsorisk.
Intimhygienen är väldigt viktig på berg. Om man bara har med sig två par kalsonger för 14 dagar, utan möjlighet till dusch, kan man lätt drabbas av hemorrojder. Därför försöker jag att rengöra mig emellanåt med lite snö eller en våtsavett. Man kan med fördel välja en solig, vindstilla dag för detta. Givetvis måste man rengöra händerna efter toalettbestyr med handsprit. Tvål är lite mer omständligt att använda, då det kräver att man använder ganska mycket av, det genom snösmältning, surt förvärvade vattnet. Det var lite information och praktiska tips på hur man sköter sina toalettbestyr på bergen.
Till topps! /Joel
Upplägg Carstensz
Jag kan presentera det preliminära upplägg som jag har fått från arrangören.
Dag 1 - Flyg från Bali till Timika, Nya Guinea.
Dag 2 - Flyg från Timika till Tsinga, Mulu flygplats. Vandring till byn Doli.
Dag 3 - Vandring från Doli till läger 1. Lerig, våt djungelvandring.
Dag 4 - Vandring från läger 1 till läger 2. Lerig, våt djungelvandring.
Dag 5 - Vandring från läger 2 till läger 3 Meluki camp.
Dag 6 - Vandring från läger 3 till läger 4, baslägret
Dag 7 - Toppdagen
Dag 8 - Vandring från läger 4 till läger 1.
Dag 9 - Vandring från läger 1 till Doli by.
Dag 10 - Vandring från Doli till Mulu flygplats. Flyg till Timika, eventuellt till Bali.
Dag 11 - Flyg från Timika till Bali.
Hur pass väl vi kommer att kunna följa detta upplägg beror på omständigheterna. Eftersom vi inte vet exakt hur leden kommer att se ut, så bör jag ha med utrustning som stegjärn och isyxa ifall vi rör oss över glaciär. Lite intressant kommer det att bli.
Till topps! /Joel
Träning v14
Under lördagens backpass gick jag i mina nya Meindl Island MSF Active-kängor. Lite skavsår fick jag men i stort var de mycket sköna. Anledningen till att jag köpte dem var för att ha dem till Carstensz. Jag väljer bort mina LaSportiva Nepal evo som väger 2,2kg. Sedan har jag länge behövt införskaffa nya kängor. I övrigt en bra träningsvecka. Jag ska nog köra ganska intensiv träning nästa vecka, men därefter ska jag börja trappa ned v16.
Cykel jobbet ToR (60 min)
Greppbräda i måndags (60 min)
Innebandy i tisdags och torsdags (60 min)
Styrketräning i fredags (60 min)
Backpass i lördags (180 min)
Klättring klippa i söndags (180 min)
Totalt 660 min
Intensitet
Hög 300 min
Medel 360 min
Låg - 0 min
Till topps! /Joel
Människans natur
Everest 2006, ungefär 450 höjdmeter från toppen, sitter en man ihopkurad under en klippavsats. Han har försökt bestiga världens högsta berg, solo och utan någon support. Kylan, höjden och ansträngningen har tagit ut sin rätt. Han sitter där utmattad. Klättrare efter klättrare passerar honom på vägen upp mot toppen. Samma klättrare passerar honom på vägen ned flera timmar senare. Några försöker hjälpa honom genom att dela med sig av sin syrgas. Andra försöker hjälpa honom upp på benen, men på 8500 meters höjd är det knappt att ens egna ben orkar bära en, än mindre ytterligare en riktigt storvuxen man. David Sharp lämnades slutligen att dö ensam.
När denna händelse blev känd bland allmänheten uppstod en hätsk debatt. Vreden var stor och den riktade sig mot de andra klättrarna. Varför avbröt de andra inte klättringen för att försöka hjälpa honom? Hur kunde de vara så själviska att hellre prioritera toppen än att rädda ett människoliv? Hade de alla drabbats av sjukdomen "toppfeber"?
Jag kan delvis förstå och hålla med i kritiken, men det man måste förstå är att alla andra också är utsatta och rör sig på marginalerna för vad de klarar av. På dessa höjder pratar vi inte om några vanliga räddningsaktioner. Att satsa sin energi för att hjälpa någon annan som är helt utmattad på denna extrema höjd kan resultera i att båda dör. Det bör man ha i åtanke när man anser att de andra klättrarna borde ha hjälpt honom.
Kanske är du inte övertygad, kanske funderar du på om bergsklättrare ändå är lite annorlunda funtade. Det är ju väldigt målmedvetna människor som har satsat mycket pengar och tid för att nå toppen. De är ju ofta ganska egensinniga, vilket man måste vara för att hålla på med detta.
Det var med bakgrund av detta som jag reagerade när jag läste en artikel i Falu Kuriren 19/3-14. Robert Maras fick andningsproblem och blev mycket dålig strax efter starten. Tusentals åkare passerade, utan att någon stannade för att fråga hur han mådde tills Kristina Mildvind kom fram till honom. Hon hjälpte Robert och valde att själv avbryta loppet. Robert mår idag bra.På vilket sätt skiljer sig dessa tusentals åkare som bara passerade från klättrarna på Everest, förutom att de senare skulle riskera sina liv genom att försöka sig på en räddningsaktion? Kan man jämföra insatserna i träningstid, pengar och risk för sitt eget liv och lem? Knappast. Men ändå var det tusentals som passerade. Och bland dessa tusentals finns det säkert någon av dina släktingar, vänner, kollegor och grannar. Helt vanliga personer som kanske drabbats av "loppfeber".
Jag säger absolut inte att varken klättrarna eller Vasaloppsåkarna gjorde rätt, men däremot vill jag visa på att klättrarna i sig inte är annorlunda, eller speciellt själviska. Möjligtvis kan man klandra denna "feber" som drabbar oss alla lite till mans. Men oavsett vad vi tycker om den så är det nog en del av den mänskliga naturen.
Till topps! /Joel
Vaccinationer
Jag har blivit tvungen att komplettera mina vaccinationer med tanke på Nya Guinea. Jag har redan tagit en hel del olika vaccin, men jag har tagit en spruta mot japansk encefalit, tagit Vivotif mot tyfoid, dukoral mot kolera och hämtat ut Malarone mot malaria.
Allt som allt, kommer dessa vaccinationer gå på 3785kr. Sjuksköterskan som gav mig vaccinet bad nästan om ursäkt för att det var så dyrt. Dock ser jag inte alls att det är så dyrt. Låt säga att jag skulle skippa vaccinet och sedan insjukna i någon av dessa sjukdomar, skulle jag inte gladeligen betala 4000kr för att bli frisk, eller ha sluppit insjukna? Jag är ganska övertygad om det.
Nu kan jag åka och känna mig hyfsat trygg, även om det aldrig finns några garantier.
Till topps! /Joel
Träning v13
Körde ett backpass för första gången på länge. Riktigt tungt men suverän träning. Jag har börjat få upp flåset också, vilket jag har innebandyn att tacka för.
Cykel jobbet ToR (30 min)
Rehabträning i måndags (60 min)
Styrketräning i onsdags och lördags (120 min)
Innebandy i tisdags (60 min)
Volleyboll i torsdags (60 min)
Backpass i söndags (180 min)
Totalt 510 min
Intensitet
Hög 300 min
Medel 150 min
Låg - 60 min
Till topps! /Joel
