Träning v47
Jag har ju tidigare nämnt att jag försöker träna upp finger-, hand- och underarmsstyrkan. Det är en fördel att vara stark i dessa delar när man klättrar. Min träning har också gett resultat, då jag nu kan genomföra några boulderproblem som jag inte orkat göra tidigare. Dock är jag väldigt mån om att vila dessa muskler för att undvika överansträngning. Av erfarenhet vet jag att det är så lätt att man forcerar fram resultat. Jag har haft min beskärda del av bristningar och inflammationer. Nu försöker jag bygga upp musklerna metodiskt. Jag är övertygad om att det lönar sig i längden. Cykel till jobbet (må, on-fr)
Innebandy i måndags, tisdags och torsdags (60 min)
Klättring inomhus i söndags (100 min)
Styrketräning i måndags och fredags (60 min)
Totalt 520 min
Till topps! /Joel
Problemlösning ;)
När man är ute på berg ställs man inför många olika typer av problem. Jag tänkte bara tipsa om en specifik problemlösning jag varit med om. Själva problemet är att vissa frystorkade rätter, speciellt de som baserar sig på potatis, brukar göra en riktigt gasig. Jag köper därför inte sådana rätter själv. Dock har det hänt att jag legat i ett litet alpinisttält med kamrater som glatt proppat i sig dessa frystorkade rätter, med resultatet att jag ligger och lider för detta. På hög höjd brukar sömnen vara dålig som den är, men att då ligga instängd med polarens mök gör det inte lättare att somna. Man bara ligger där och väntar på att nästa fis ska komma, och mycket riktigt, där kom den. Det dröjer fyra-fem sekunder innan den når ut och det är av den där genomträngande sorten. Det går bara inte att slå bort tanken på stanken. Och så fort den börjar klinga av, så där 10 minuter senare, så hör man nästa komma och allt börjar om igen. Senast jag var med om det kom jag, efter lång tids vånda, på ett jättebra sätt att lösa problemet. Jag hade försökt att täcka för näsan med fleecekragen och balaclavan, men då fick jag bl.a. problem med kondens. Det var då jag kom på idén att stryka lite av min minttandkräm på överläppen. Detta gjorde att jag kunde sova helt obesvärad av min polares bullriga mage. Ja, öronproppar ingår i standardutrustningen :)
Till topps! /Joel
Pamir
Jaha, nu kanske du tycker att jag är ombytlig, men jag börjar faktiskt bli mer och mer lockad av att åka och klättra i Pamir i stället för Carstensz. Pamir är ett bergsområde som ingår i Himalaya. Det var faktiskt en klätterbekant, Beel som först pratade om det. Vid tillfället var jag mer inne på annat, men sedan kom Elbe och började prata om Pik Lenina och Muztagh Ata. Jag är dock inte sämre människa än att jag kan ändra mig. Fördelen med Pamir är att jag kanske kan bestiga tre-fyra berg över 7000 meter, för samma pengar som Carstensz kostar (icke-kommersiellt). Visserligen blir jag borta i fem-sex veckor, 
men jag får besöka tre nya länder (Kina, Tadzjikistan och Kirgizistan). Dessutom får jag, om allt funkar, bestiga:
Pik Lenina 7134, Kirgizistan/Tadzjikistan
Muztagh Ata 7546, Kina
Pik Kommunizma 7495, Tadzjikistan
Pik Korzhenevskaya 7105, Tadzjikistan
Det vore verkligen en häftig grej. Dessutom kan nog mina ryskkunskaper komma till användning. Fasen vad det suger i klättertarmen!
Till topps! /Joel
men jag får besöka tre nya länder (Kina, Tadzjikistan och Kirgizistan). Dessutom får jag, om allt funkar, bestiga:Pik Lenina 7134, Kirgizistan/Tadzjikistan
Muztagh Ata 7546, Kina
Pik Kommunizma 7495, Tadzjikistan
Pik Korzhenevskaya 7105, Tadzjikistan
Det vore verkligen en häftig grej. Dessutom kan nog mina ryskkunskaper komma till användning. Fasen vad det suger i klättertarmen!
Till topps! /Joel
Nya handskar
Här ser ni resultatet av att vara osponsrad. Dessa vindtäta Shimano-cykelhandskar har jag haft i tre års tid nu. De har varit upp på toppen av Mont Blanc två gånger, Kilimanjaro + att jag har haft dem till vardags. Ganska naturligt så har de slitits hårt av det myckna användandet. Av den anledningen tyckte jag att det nu var dags att pensionera dessa gamla trotjänare. Förra veckan var jag och köpte ett par nya Hestra Czone Pickup-handskar. Czone är Hestras vind- och vattentäta membran. Handskarna är riktigt smidiga, vilket gör att de tillåter en del finmotoriska moment. Jag tror att de kommer att bli bra för isklättring, bara det inte är för kallt, då de är relativt tunna.
Till topps! /Joel
Träning v46
Jag har aldrig varit något balansfenomen. Jag vet inte om det beror på att jag är så hjulbent, men att balansera på lina är inte min grej. Dock har jag insett att jag måste förbättra min balans i och med att jag klättrar mer inomhus nu. Det finns faktiskt ett uppspänt band i klätterhallen och där brukar jag köra lite grann. Det sätt jag tränar balansen på hemma är att stå på ett ben samtidigt som jag blundar. Om jag vill göra det lite svårare för mig, så ritar jag figurer med den lediga foten, t.ex. åttor. Jag har funderat på att köpa en balansbräda, men det får bli i framtiden. Nåja, till veckans träning:
Cykel till jobbet (må-to)
Innebandy i måndags, tisdags och torsdags (60 min)
Klättring inomhus i söndags (90 min)
Styrketräning i måndags, onsdags och fredags (60 min)
Totalt 510 min
Till topps! /Joel
Crossfit
Det var lite som tack för att jag varit och föreläst om bergsbestigning som jag fick en teknikgenomgång i frivändning samt fick göra WOD (Workout of the Day). Jag skulle köra sex frivändningar, tolv jämfota upphopp på en bänk + tolv utfallshopp. Denna serie skulle jag repetera under tolv minuter. Jag hann göra åtta repetitioner. Jag har ingen aning om det är bra eller inte, men frivändningarna var nya för mig, så där finns en del kraft och tid att spara. Idag har jag träningsvärk mellan skulderbladen, och det kan jag tacka frivändningarna för :)
En spännande träningsform som säkert kan fungera som ett utmärkt komplement under vintern.
Till topps! /Joel
Fredrik Sträng och K2
Jag har precis läst Fredik Strängs bok K2 på liv och död. I boken redogör han för sitt försök att bestiga K2 sommaren 2008. Det var i samband med denna bestigning som elva personer dog på berget. Hela händelsen är oerhört tragisk. Visst är det farligt att klättra K2. Det vet alla om, så jag tänker inte sparka in öppna dörrar genom att fördjupa mig vidare i det. Egentligen hade jag hoppats på att Fredrik själv skulle kunna balansera och nyansera bilden av berget, men han spär mest på bilden om det farliga K2. Karln tämligen frossar i att förklara hur farligt och tufft allt är. Det är issprickor, laviner, stormar, umbäranden, stenras m.m. osv. Till och med hotellvistelsen i Islamabad var en potentiell livsfara, speciellt som det faktiskt inträffade ett terroristdåd på ett annat hotell en månad efter det att Fredrik hade varit i staden. Genom att hela tiden måla upp hur farligt allting är, så får det till slut motsatt effekt. Jag finner det hela väl endimensionellt. Det börjar gränsa mot det löjliga. I allt detta frosseri finns det också ett stråk av självhävdelse hos Fredrik som inte är särskilt klädsamt. Han fattar alltid rätt beslut till skillnad från många andra. Boken hade tjänat på lite mer självdistans. Ett lästips till andra som vill författa äventyrsböcker är Hemingway. Hans isbergsteknik är otroligt effektfull när det gäller att beskriva hemskheter. Ibland stämmer det att less is more.
Till topps! /Joel
Skotskt nyår
Det ska jag fira i år. Faktum är att jag precis bokade och betalade en resa till Skottland över nyår. Det hänger samman med att min engelske vän Iain och jag bestämde oss för att klättra lite olika leder på Ben Nevis tillsammans. Vi har tidigare gjort en del toppar i Alperna ihop. Ben Nevis är Storbritanniens högsta berg 1344 möh. Inte så imponerande i sig, men vi kommer inte att ta någon av promenadstigarna upp. Det blir en del is och mix. En led som jag är nyfiken på är Point Five Gully (bilden), vilken är graderad till en skotsk V5.V = Potential for sustained steep ice at 60-70 degrees. Mixed routes could be up to VS summer routes and may require the linking of multiple advanced moves.
5 = Ice up to 80 degrees, ice is generally not as good as grade 4 and there may be few opportunities for rest.
Vi lär förhoppningsvis hinna med några fler leder :)
Till topps! /Joel
Träning v45
Jag är igång med inomhusklättringen och snart sätter isklättersäsongen fart. Från tidigare erfarenhet vet jag att jag måste arbeta upp styrka och uthållighet i underarmarna. Det har hänt att jag tvingats ge upp ett försök på en led för att jag inte haft någon kraft kvar i händerna/underarmarna. Av denna anledning har jag börjat träna handstyrka lite mer systematiskt, bl.a. har jag ett par träningsredskap (bilden). Ägget var jag och köpte i helgen, och det fungerar riktigt bra, både som träning och stressterapi ;)Jag har också börjat köra en övning på gymmet med anledning av klättringen. Det är att jag ligger på rygg och drar upp mig i en skivstång. Fötterna sätter jag på en bänk för att öka belastningen. Utöver att jag drar upp mig ett antal gånger, så kör jag en del greppbyte, dvs. jag bara hänger och byter mitt grepp fram och tillbaka. Dels tränar jag de muskler man använder när man klättrar överhäng, dels tränar jag styrkan i händer/fingrar. Nåja, här är veckans träning:
Cykel till jobbet (må-fr)
Innebandy i måndags och tisdags (60 min)
Klättring inomhus i onsdags (120 min)
Klättring drytooling i söndags (60 min)
Styrketräning i måndags och fredags (60 min)
Löpning i lördags (11km)
Totalt 630 min
Till topps! /Joel
Drytooling
Idag var jag ute och körde lite drytooling. Vad är då det? Jo, det handlar om att kunna klättra på en "torr" klippa med isklätterutrustning, därav namnet. När man klättrar mix, så kan leden snabbt variera mellan snö/is och bar klippa. Dock kan man inte ta av och på stegjärnen hela tiden för det, utan det man gör är att man klättrar klippartiet med yxorna istället för med händerna. Denna teknik är särdeles bra om det bara finns smala sprickor att klättra på. Hur som helst, var jag ute och körde lite vid de framsprängda klipporna vid hopptornen. Det är verkligen sjukt svårt. Vanligtvis känner man hur bra grepp, fotstöd man har, men det är otroligt bedrägligt när man drytoolar. Jag trillade vid ett par tillfällen, men det var inte så högt då jag bouldrade. Dock slog jag i skenbenet ganska hårt mot en utstickande avsats. Lite skyller jag på skymningen eftersom det blev svårt att se möjliga placeringar för yxorna, men nästa gång ska jag nog topprepa för att minska på antalet ärr på mina skenben ;)Till topps! /Joel
Reklamens inverkan
Det var faktiskt denna ölreklam som väckte mitt intresse för bergsbestigning. Jag tyckte att det såg så häftigt ut där de satt i tältet; manlig samvaro i den relativa tryggheten som tältet erbjuder. Jag ville också sitta så där med polare, bara några decimeter från stupet. Själva ölgrejen är ointressant, speciellt när jag har principen att inte dricka alkohol när jag är på berg.
Till topps! /Joel
Till topps! /Joel
Guidning i guidefrågan
Med tanke på förra inlägget om Carstensz, så ter det sig ganska lockande att anlita ett guideföretag. Faktum är att jag har kontakt med en operatör. I huvudsak ville jag pejla läget och kanske få lite "gratis" information. Dock blir jag titt som tätt erbjuden att åka på någon av deras expeditioner. Det senaste erbjudandet innebär start i början av december till en kostnad av 6000 dollar. Faktiskt har jag inget egentligt problem med att åka med guide, bl.a. för att denne kan språket och vet hur att förhandla. Dock skulle jag bära och göra allt själv. På ett sätt handlar det om ökad säkerhet/trygghet. Jag inser att jag som svensk är ovan med alla dessa former av mutor. Lite förenklat kan man säga att min guide snarare blir min tolk, både i fråga om språk och kultur.
Eller så satsar jag allt på ett kort, och åker ned på vinst och förlust. Fungerar det och jag bestiger berget, blir det dels stilmässigt rent, dels blir det mycket billigare. Fast å andra sidan finns risken att jag lägger ned uppåt 20,000kr och inte ens får se berget :)
Till topps! /Joel
En rosa kåsa
I helgen köpte jag en knallrosa kåsa, en sådan där ihopvikbar historia. Det fanns faktiskt ett syfte med att jag köpte en knallrosa kåsa. Jag ville utmana könsstereotyper. Låt oss vara ärliga, det finns en utbredd machokultur bland manliga bergsklättrare. Äventyr och strapatser tenderar att locka fram dessa drag hos män. Nu ska vi inte blanda ihop detta med att vara manschauvinister. Alpinister kan absolut vara ett varmt och inkännande släkte.
Dock skulle jag vilja utmana könsrollerna genom att dra fram min knallrosa kåsa när vi sitter där i lägret och jämför längden på våra isskruvar. För så är det, den med coolast blingbling (isyxor, stegjärn, isskruvar, kilar osv.) vinner. Egentligen skulle jag vilja ha glitter och små hjärtan på kåsan, men i så fall var jag tvungen att sätta dit det själv. Hur som helst grusades mina planer av att jag råkade yppa om mitt inköp, vilket resulterade att kåsan som var tänkt till mig, i slutändan blev tänkt till någon annan. Nu sitter jag här med min gamla blåa ihopvikbara kåsa och på något sätt gick luften ur mitt uppror. Jag får nog fortsätta satsa på blingbling, för det får jag åtminstone ha för mig själv ;)
Till topps! /Joel
Träning v44
Ibland är detta med vikten ett problem. För det mesta brukar folk vilja gå ned i vikt, men det finns de som också vill gå upp i vikt. Mitt problem är att jag vill både och, samtidigt. En av anledningarna till att jag styrketränar är dels att bli starkare, dels att biffa på mig lite. Det handlar om att jag vill ha några kilo att sätta emot när jag ska släpa på en tung packning. Mitt mål är att väga 75kg (muskler) och faktum är att jag i princip nådde detta mål förra veckan, då vågen visade 74.5kg. Dock finns det ett motsatt behov av att gå ned i vikt. Dels för att bli bättre på löpning (viktökningen förklarar delvis de usla löptiderna), dels är det en fördel för klättringen att vara lätt i kroppen. Just nu är det mest vertikal klättring på schemat, så egentligen borde jag försöka banta lite. Det optimala vore att jag pendlar mellan 70-75 kg beroende på säsong.Cykel till jobbet (må-ti, to)
Innebandy i måndags, tisdags och torsdags (60 min)
Klättring i onsdags (90)
Styrketräning i torsdags (60 min)
Totalt 420 min
Till topps! /Joel
Många grejer blir det
Idag var jag som en kalv på grönbete när jag besökte Addnature-butiken. Det är inte varje dag jag är och besöker den kungliga huvudstaden, så jag får passa på när jag väl är här. Förra gången jag besökte butiken spenderade jag femsiffrigt belopp. Idag var jag lite mer modest, men det blev en hel del inhandlat i alla fall.
Stegjärn, Black Diamond Cyborg Pro
Klätterskor, Mad Rock Flash
Black Diamond Spinner leash
+ att jag köpte en kritpåse och hittade ett Jetboil i fyndlådan. Jag fick brännare + kastrull för 250kr, och då är det oanvända grejer.
Till topps! /Joel
Carstensz självständigt
Det här är svaret jag fick när jag frågade på Summitpost.org om det gick att göra Carstensz självständigt. Man förstår att det inte är det enklaste.
----------------------------------------
Hello Joljon
Is it possible independently Yes but having said that you need to be able to speak Bahasa, be a very savvy trekker, have loads of confidence and skill, be able to survive independently and get yourself out of trouble, which on this trek can happen. Its a very tough environment and the area up at Puncak Jaya quite unforgiving.
Have a read of this brief background. I wanted to write more of Puncak Jaya but the web page was already taken and he will not allow me to take it over sadly.
----------------------------------------
Hello Joljon
Is it possible independently Yes but having said that you need to be able to speak Bahasa, be a very savvy trekker, have loads of confidence and skill, be able to survive independently and get yourself out of trouble, which on this trek can happen. Its a very tough environment and the area up at Puncak Jaya quite unforgiving.
Have a read of this brief background. I wanted to write more of Puncak Jaya but the web page was already taken and he will not allow me to take it over sadly.
It is just so complex to explain how to do it independently. You will need a local guide and help if you go in via any villages, say Sugapa, Illaga, Boega. You can hire aviastar and fly into these villagers. Military and police are based at all villages.
You will need a SKJ (permit) and that is relatively easy to get if you know how. Its how it is interpreted when you arrive in a remote village. The Indonesians are very suspicious and intelligence guys are everywhere. The law requires you to present it to the local police/military when you arrive anywhere and trust me, you will be required to show it when you get to any village. You will be asked a bunch of questions.
Also negotiating with local villagers/chief is complex, hence you must be able to speak bahasa or have someone with you who can. The 5 day hike or thereabouts from the villages is a tough hike, you need lots of provisions and be a very very independent trekker able to manage in very tough, trying and complex environments. It will be very hot, very very wet hiking in and when you get near to Puncak Jaya, even wetter with possible hail, sleet, whiteouts and snow. Base camp can be a miserable place when its like the above, but again, now and then the weather opens up and its lovely, special place.
It is possible to hike up the Freeport road to a point, but you Must know the area and be very self sufficient. There is a point when going this way that you must turn of the road and bypass villages to get up higher towards Puncak Jaya. If you dont have GPS waypoints and local knowledge the military will spot you eventually and you may be arrested in you are anywhere on Freeports mining concession. You can hike in via Kuala Kencana (freeport mining compound) if you know the way. If you are seen on the Freeport road you will be arrested by their security team, military or police. On another note, the Freeport road remains closed to employees, except for trucks transporting essential equipment up. There was a military assassination a few years ago and the road closed ever since. This related to the Military loosing the lucrative security contract at the mine. This can be a very dangerous area. Any hiking through the jungle is super tough and you will need guides and a team to cut a path. I have cut paths at Mt Zagham and its tough in 100% humidity and constant rain.
You can bribe your way up the mountain via the military but again you must have a contact. They can drive you up in around 2-3 hours, simple. Do not arrive at Timika and try to bribe anyone, you will be arrested and deported after an extended stay at Timika police or military cells.
You can charter your own helicopter out of Nabire and they will drop you at Puncak Jaya basecamp and pick up whenever you like.
There will be a new route opened up soon via Tsinga which will be much quicker, though it still will require a chopper or light aircraft flight from Timika airport to Tsinga then a very short hike, relative speaking compared to the 5 day hike from Sugapa, Illaga etc...
If you could find a non Freeport chopper you could go in via Tsinga but none are available in Timika atm. All are the yellow Airfast Freeport chartered choppers and no way would they ever help you or be bribed to. Aviastar and others may assist with a charter flight to Tsinga. MAF may also help but they are a bit odd at times, ie, if you knew them, they would assist for a fee but they are also heavily funded by Freeport to transport employees to remote villages at vacation times so they have a vested interest to Freeport and may not like to help pesky hikers, though you generally would tell no one you are hiking to Puncak Jaya.
So Tsinga would be the best option. The route is mapped and its no big deal but you must be self sufficient.
No one will help you to get a SKJ or tell you how to get one or what to put on it. Even choppers that fly in must register their flight path and everyone is watched.
On another note, dont try to contact any one at Freeport as they will NOT help you.
The best place to get a SKJ is Jayapura at the Police station there, if you know where the office is and can speak Bahasa or have someone (trusted) with you. You would list a bunch of places you are going to visit in and around Puncak Jaya, Wamena etc. For what its worth that is the easy part. Take heaps of copies, you will need them.
Whats interesting is all these folks tell you how expensive the SKJ is, well they are not, around $10 US/AUD, 30,000 Rupiah.
Hope this helps, Roger
Till topps! /Joel
Att vara medioker
Jag förstår varför Carolina Klüft slutade med sjukamp, trots att hon var så överlägsenhet, för att satsa på längdhopp istället. För henne handlade det inte om att få ett till OS-guld i en gren hon redan vunnit. Inom friidrottsvärlden brukar man prata om att det inte anses lika fint med mångkamp. De kan lite av allt, men är inte särskilt duktiga på någonting speciellt. Detta tror jag att många utomstående har svårt att förstå. Dock kan jag själv relatera till det nu.Jag ser tydliga paralleller mellan friidrotten och klättringen. Egentligen är jag inte särskilt bra på någonting. Jag duger när det gäller att bouldra eller klättra inomhus. Isklättring är jag okej på, medan jag är snäppet bättre när det gäller traditionell klättring på klippa. Jag är alltså sådär på teknisk klättring. Fysiskt är jag halvstark, varken särskilt explosiv eller uthållig. Stundom har jag hyfsad kondition, men den går upp och ned. Sammantaget är jag faktiskt en ganska duktig alpinist, men jag är inte i närheten av att få leka med de stora gossarna.
Det besvärar mig att jag inte kan visa mig på styva linan inom någon klätterform. Jag vill kunna excellera, och inte bara vara en medelmåtta på allt. Dock inser jag att min styrka sitter just i att jag är allround, men tyvärr finns det ingen klättertävlig där jag kan få visa det, utan i alla enskilda klättersammanhang är jag bara på min höjd medioker. Egentligen borde jag göra som Klüft och satsa på en enda grej, och bli riktigt bra inom det.
Eller så blir jag bara bra på allt...
Till topps! /Joel
Klätteretik
Du kanske inte visste det men det finns etiska regler för bergsklättring. Tyroldeklarationen innehåller bl.a. tio artiklar som tar upp:
1. Personligt ansvar
2. Laganda
3. Klättrarnas och bergsbestigarnas samfund
4. Besöka främmande länder
5. Ansvar hos bergsguider och andra instruktörer
6. Nödfall, döendet och döden
7. Access och bevarande
8. Stil
9. Förstabestigningar
10. Sponsring, annonser och reklam
På liknande sätt finns det Mountain Ethics Declaration som består av 12 punkter, vilka i stort påminner om Tyroldeklarationen. Att det behövs ett regelverk har tyvärr visat sig i flera olika sammanhang, bl.a. med nedskräpning och felaktiga/osanna toppbestigningsanspråk.
Till topps! /Joel
Träning v43
Igår var jag ute och sprang Dalamilen igen. Jag tyckte att det kändes riktigt bra. Benen kändes lätta, andningen rytmisk och därför sprang jag med spänstiga steg. Med tanke på hur det kändes, så trodde jag att jag skulle hamna på en skaplig tid, men till min förvåning sprang jag två-tre minuter sämre än förväntat. Omvänt har jag upplevt att benen är jättesega och att jag får slita ordentligt, men att tiden blev bättre än väntat. Jag har i alla fall insett att jag inte kan använda mig av upplevd fart som värdemätare för hur snabbt jag springer. Cykel till jobbet (må-fr)
Innebandy i måndags och torsdags (60 min)
Styrketräning i måndags och fredags (60 min)
Löpning i söndags (13km)
Totalt 450 min
Till topps! /Joel
