En rosa kåsa
I helgen köpte jag en knallrosa kåsa, en sådan där ihopvikbar historia. Det fanns faktiskt ett syfte med att jag köpte en knallrosa kåsa. Jag ville utmana könsstereotyper. Låt oss vara ärliga, det finns en utbredd machokultur bland manliga bergsklättrare. Äventyr och strapatser tenderar att locka fram dessa drag hos män. Nu ska vi inte blanda ihop detta med att vara manschauvinister. Alpinister kan absolut vara ett varmt och inkännande släkte.
Dock skulle jag vilja utmana könsrollerna genom att dra fram min knallrosa kåsa när vi sitter där i lägret och jämför längden på våra isskruvar. För så är det, den med coolast blingbling (isyxor, stegjärn, isskruvar, kilar osv.) vinner. Egentligen skulle jag vilja ha glitter och små hjärtan på kåsan, men i så fall var jag tvungen att sätta dit det själv. Hur som helst grusades mina planer av att jag råkade yppa om mitt inköp, vilket resulterade att kåsan som var tänkt till mig, i slutändan blev tänkt till någon annan. Nu sitter jag här med min gamla blåa ihopvikbara kåsa och på något sätt gick luften ur mitt uppror. Jag får nog fortsätta satsa på blingbling, för det får jag åtminstone ha för mig själv ;)
Till topps! /Joel
Okej, vi kan byta jämnt.
Ok, jag kan ta lite av ditt blingbling ;)
Ha, en liten rosa kåsa! Låter som ett litet halvhjärtat tamt uppror. Ungefär som när en hemmafru slog näven i bordet och sade: "En dag sätter jag grytan på bordet! Då skall han allt få se." Höjden av motstånd?
När får vi se dig i en rosa GT-jacka? Små rosetter på ryggsäcken? En storblommig buff? Små pälsöron på klätterhjälmen? Skall man bryta sitt skapade genus skall man väl göra det fullt ut?
Hälsar Anvi med den militärgröna kåsan.
Anvi: Förvisso, men jag tror på att skynda långsamt. Världen är helt enkelt inte redo för Joel med små rosetter på ryggsäcken :)
