Elbrus - dag 2
När vi var färdigpackade och klara med morgonens alla bestyr kunde vi konstatera att idag gick faktiskt liftarna, så vi behövde inte gå hela vägen med våra stora packningar. Ganska skönt att slippa, speciellt som vi faktiskt redan hade avverkat hela stigningen under gårdagen. Dock tog det lång tid för oss att komma upp, dels pga. att det var ett helt kompani av militär frivilligungdom som hade förtur, dels för att det inte fanns något riktigt kösystem. Hur vi än försökte täppa till i kön, så slank det förbi grupper här och där. Det gick så långt att Elbe till slut hindrade en grupp ryssar att gå före med hjälp av en stav. Vi hade bestämt oss för att vi skulle tälta vid Mir på 3500 meters höjd. Dock ville vi ändå gå lite högre under dagen för att acklimatisera oss. Vi betalade en rysk gumma vid ett souvenirstånd några hundra rubel för att vakta våra ryggsäckar, medan vi gick högre upp med bara lätta packningar. Det blev en fin acklimatisering upp till Pruit 11 (4150), men eftersom vädret blev lite sämre återvände vi strax ner till Mir. Just vädret var mycket omväxlande och opålitligt. I ena stunden kunde det vara solsken för att inom loppet av några minuter slå om till hagelskurar. Ofta drog det in mörka tjocka moln som helt tog bort sikten. Faktum var att vi hade ännu inte sett hela berget pga. alla moln. 
Vi slog upp våra tält en bit bortom Mir, men det kändes som att ligga i ett skrotupplag. Var man än gick såg man bara skräp och skrot. Dock förändrades känslan efter middagen, då molnen plötsligt skingrade sig och vi kunde för första gången se hela Elbrus, med toppen (topparna). Där stod hon vit och ren. Den synen gav mig tron tillbaka på att bestigningen skulle kunna skänka mig en estetisk upplevelse också. Jag blev genuint glad i hjärtat när jag såg berget, trots, eller kanske pga. allt skrot omkring mig. Jag somnade nöjt in den natten med vetskapen om att något bättre väntade.
Till topps! /Joel
