Utebloggen

Inför Carstens har jag gjort några inköp av lite grejer. Igår inhandlade jag nya gummistövlar då vi kommer att vandra i blöt och gyttjig terräng. Egentligen får jag ångest av att jag ska bära med mig massa vikt i skodon, dvs. både mina storskor på 2kg samt gummistövlar på 1,6kg.

 

Sedan har jag kunnat testa min solcellsladdare från Powermonkey och den fungerar mycket bra. Med den ska jag kunna ladda min mobil och min kamera. Egentligen hade jag hoppats på att ta med min nya videokamera Cam Sports, men nu när jag har testat den blev jag så totalt besviken, både på ljud- och bildkvalitén att jag ska försöka reklamera den. Hellre åker jag utan kamera än att filma med den dåliga kvalitén. Jag kommer bara bli förbannad när jag sedan tittar på det jag filmat.

 

Eventuellt får jag med mig en GoPro istället.

 

Till topps! /Joel

 

Jag har precis fått hem ett lass Jack Link's Beef Jerky i smakerna Teriyaki, Peppered, Hot&Sweet. Av erfarenhet vet jag att det aldrig är fel med kraftfulla smaker, gärna kryddstarka. Det underlättar att få ned maten på hög höjd.

 

Till topps! /Joel

En lite tyngre period på jobbet är nu över och jag kan börja fokusera mer på träning.

 

Cykel jobbet ToR (30 min)

Totalt 315 min  

 

Intensitet

Hög 60 min

Medel 255 min

Låg - 0 min

 

Till topps! /Joel

Efter att ha blivit inspirerad av filmen som jag färdigställde igår passade jag på att köpa en actionkamera. Addnature har kampanj just nu med att köpa 3 för 2. Kristina köpte en klocka, själv köpte jag Cam Sports-kamera. Jag förstår att den inte håller samma kvalité som t.ex. GoPro, men i detta fall fick jag snåla lite. Sedan blev det ett 60m halvrep också. Eftersom det var kampanj fick jag kameran och repet för 1800, på rea för 2500, ursprungspris 4100.

 

Utöver detta beställde jag solcellsladdaren PowerTraveller Powermonkey explorer.

 

 

Eftersom jag fick tillgång till Axel och Bennys filmklipp har jag klippt ihop en kortare video. Den är inte mer än fyra minuter lång, men varje minut tog mig i snitt två timmar. Det kan du ju ha i minnet när du tittar på den ;)

 

 

Till topps! /Joel

Nu är det verkligen snabba ryck. Jag har ju som sagt ställt om siktet på Carstensz och programmet är bestämt. Jag ska bestiga berget från södra sidan med utgångspunkt från byn Tsinga. Om vi lyckas nå toppen kommer vi att ha gjort en ny led, vilket känns mycket stimulerande. Klätterpaketet går loss på USD 12 000, ca. 76 000kr.

 

Som alltid med klättring utomlands krävs en hel del research.

 

Visum kan man tydligen ordna på plats. Det är turistvisum för 30 dagar, vilket kostar mellan 10-25 USD. Man behöver bara ha med sig pass och passfoto.

 

Vaccination ska jag se över. Eventuellt behöver jag komplettera med sprutor mot japansk encefalit, dukoral mot kolera samt malariaprofylax.

 

Jag beställde precis resan 7002kr, och flyget avgår från Arlanda 19/4 med destination Denpasar, Bali. Hemresan påbörjas 2/5. Båda flygresorna tar ca. ett dygn vardera. Att det är snabba ryck kan man konstatera då jag frågade chefen om ledigt idag och fick det beviljat. Det är knappt att jag själv hinner följa med i svängarna.

 

Nu måste jag börja titta på vad jag måste köpa för saker till klättringen. Gummistövlar är tydligen ett måste. Sedan är det som alltid en massa saker man bör tänka på. Nästan så att jag känner mig lite vimmelkantig.

 

Till topps! /Joel

Ojojoj, nu måste jag lägga upp ett smart träningsprogram de närmaste veckorna. Se nästa inlägg.

 

Cykel jobbet ToR (60 min)

Greppbräda i måndags (60 min)

Totalt 335 min  

 

Intensitet

Hög 120 min

Medel 215 min

Låg - 0 min

 

Till topps! /Joel

Efter mitt bakslag för Antarktis var jag lite modstulen. Vår grupp fick som sagt avslag på vår ansökan. Erfarenheten var för låg hos vissa inom gruppen. Att redan till jul hitta två andra som har en kvarts miljon över, erforderliga erfarenheterna, klättrat ihop med mig och önskan att göra Mt Vinson är nästan en omöjlighet.

 

Dock har jag vid två tillfällen tidigare planerat in Carstensz (2010 och 2012), men båda gångerna har det strandat av olika anledningar. Fördelen med Carstensz är i alla fall att jag kan göra det utan inblandning av kamrat. Inget regelverk styr mina möjligheter, utan endast beloppet jag är villig att betala begränsar mina möjligheter. Det gillar jag. Jag vill inte vara beroende av någon annans motivation.

 

Eftersom jag får ett helt individuellt upplägg är det faktiskt möjligt att jag kommer att vara den förste utlänningen att bestiga Carstensz från södra sidan, dvs. sätta en nytur. Det blir jag och en guide. Huruvida det följer med bärare osv. vet jag inte, men jag har i alla fall tydligt klargjort att jag kommer bära allt själv och laga min egen mat. Några fasta rep finns inte eftersom det är en ny led. Tanken är att vi ska sätta rep på vår väg upp, och några problem med att hjälpa till med det har jag inte.

 

Om det blir aktuellt så åker jag nog över påskveckan och är borta totalt 14-15 dagar. Det är inte en självständig bestigning, eftersom jag tar hjälp av en operatör, men det skulle vara mycket komplicerat att ordna med tillstånd osv. med tanke på att myndigheterna inte vill ha utomståendes insyn kring gruvdriften och separatiströrelsen. Min tanke är att jag inte ska fungera som en klient utan som en medlem i teamet som ska ordna med route finding och att sätta fasta rep för framtida klättrare.

 

Till topps! /Joel

 

Fatalism - av latinets fatum, "öde".

 

Jag är en person som tror på den fria viljan och att ingenting är förutbestämt, så på så vis är jag ingen fatalist. Det är jag alldeles för mycket kontrollmänniska för att kunna vara. Jag hyser en hyfsat stor portion självtillit och självförtroende. Det finns en anledning till varför jag är så noggrann i mina förberedelser. I min värld håller jag mitt öde i mina egna händer. Jag är sällan, om aldrig, ett offer.

 

Men med detta sagt vill jag ändå berätta om ett par tillfällen när jag ställts inför min egen fatalism. Båda dessa gånger har jag också befunnit mig i situationer som legat utom min egen kontroll. Första gången var när jag och Benny var i Kirgizistan och gjorde förstabestigningar. Vi kämpade oss uppför en brant snösluttning för att nå högre upp på berget. Snön var sockerartad nedtill och med ett hårdare lager över. Vi rörde oss uppåt utan att överhuvudtaget veta vad som väntade på oss där uppe. Skulle vi nå en kam, en ravin eller en pinnacle? Vi visste inte.

 

Den andra gången var i våras när jag och Benny var i Alaska och försökte göra en förstabestigning av ett vackert berg. Men för att nå toppen var vi tvungna att följa en snökam som är bland det mest spännande jag har gjort. Kammen bestod av stora branta snöfält som i princip var stora flak. Givetvis var det lavinrisken som skrämde mig mest. Det hade gått en flaklavin någon gång under tiden som vi var uppe på kammen. Det upptäckte vi senare, men medan vi försökte ta oss uppför ett brantare fält satte sig snön några gånger. Jag såg också vid ett tillfälle hur snön började spricka framför mig allteftersom jag belastade den. 

 

Jag måste säga att det var en mycket intressant och lärorik djupdykning i mitt eget psyke. Hur jag förlikade mig med en situation som jag inte längre kunde råda över. Hur rädd jag var, men samtidigt hur jag fokuserade på att metodiskt fortsätta uppåt trots att snön sprack framför mina ögon. Men kanske det ödesbestämt att jag skulle sitta här och skriva detta inlägg, trots allt.

 

Till topps! /Joel

Var lite trött under veckan.

 

Cykel jobbet ToR (60 min)

Totalt 300 min  

 

Intensitet

Hög 120 min

Medel 180 min

Låg - 0 min

 

Till topps! /Joel

 

Apropå filmerna, så är det intressant att se händelser vilka jag filmat men sett från de andras perspektiv. Det finns en hel del material och en kortare film på 10-15 minuter borde vi kunna få ihop. Lite maffig musik och voice over fixar resten. Nåja, vi får se om och hur en film kan produceras. Skumpan var dock god.

 

Till topps! /Joel

Lite lugnare vecka. Var sliten efter förra.

 

Yoga i onsdags (60 min)

Innebandy i torsdags  (60 min)

Styrketräning i fredags och söndags (120 min)

Löpning i lördags (40 min)

Totalt 280 min  

 

Intensitet

Hög 120 min

Medel 100 min

Låg - 60 min

 

Till topps! /Joel

Och med "vi" menar jag ute- och friluftsmänniskor av alla de slag. Jag tänker bl.a. på två trådar som finns på Utsidans forum, vilka tar upp olika övernaturliga fenomen i naturen:

"Övernaturliga" fenomen. Vad har just du upplevt?

Oförklarliga fenomen i naturen

Själv tror jag inte på oknytt, men däremot har jag vid mina bestigningar upplevt ett angränsande fenomen som jag beskriver i artikeln Himlens herre på Utsidan:

Jag kunde bara önska att Khan Tengri skulle vara mig nådig. Jag gjorde mig inga illusioner, skulle jag komma upp skulle det ske på bergets villkor. Ibland hör man bergsbestigare prata om att de ”besegrar” ett berg. Det är i sig en absurd tanke. Hur kan man någonsin besegra ett berg? Hade Khan Tengri ”Himlens herre” förstått att den varit utmanad, hade jag inte kunna skriva detta idag. Jag hade varit utplånad tillsammans med alla andra alpinister. Det enda jag kunde besegra var min egen rädsla.

Ödmjukhet är ordet. På höga berg blir jag extra medveten om mina begränsningar som människa. Att jag nu befinner mig i en situation som ligger utanför min kontroll gör att måste sätta min tillit till något annat. En tyst vädjan, med hopp om att den hörsammas någonstans. En vädjan för att blidka naturen och dess krafter, på samma sätt som människor alltid gjort när de är utlämnade. Det är lätt att vara morsk, och bara hysa tilltro till sig själv, om man aldrig lämnar tryggheten och civilisationens kontrollerade tillvaro. Bergen har gett mig en större förståelse för forna människors dyrkan av gudarna under äldre tider. Havet, solen, bergen är alla naturkrafter, eller gudomar om man så vill, vilka måste blidkas.

Jag har varit inne på samma linje i ett inlägg på min blogg. Där nämner jag också att Göran Kropp såg på ergen på samma sätt. Mitt inlägg handlar inte om frågan huruvida det finns oknytt/naturgudar, eller inte. Jag är mer ute efter våra mentala föreställningsvärldar och vilka psykologiska mekanismer som ligger bakom. Är det så att ute- och friluftsmänniskor är mer skrockfulla än genomsnittet, och vad beror det i så fall på?

Är det ett arv från det gamla bondesamhället, där vi ärvt föreställningar om oknytt från våra far- och morföräldrar?

Är det ett arv från den romantiska rörelsen, där naturen besjälades och gavs ett medvetande? Något som också gett oss föreställningen om att vi kan "ladda våra batterier" i naturen, att det ska finnas någon "kraft" i naturen som vi kan tappa ur när vi är där.

Är det kopplat till vårt rumsliga/mentala avstånd från civilisationen? Om jag går till mig själv, är jag mycket mindre benägen att överhuvudtaget se något annat än naturliga förklaringar till allt när jag befinner mig i en av människan kontrollerad omgivning (läs det moderna samhället). Men när jag befinner mig i en situation där jag som människa inte har kontrollen, i fjället, på havet, i skogen, på berget osv. så minskar "civilisationens" sturska överlägsenhet i takt med min utsatthet.

Som sagt, jag är mest intresserad av de psykologiska mekanismer som ligger bakom.

 

Till topps! /Joel