Utebloggen

Så ja! Jag skickade precis in vår ansökan för Yukon. Om ni är nyfikna på hur en sådan ser ut, så hittar ni ansökningsformuläret på Kluane National Parks hemsida. Vi skickade varsitt ansökningsformulär, en karta och en förteckning på vår utrustning och vårt upplägg. Vi får se om de accepterar ansökningar via mejl.

 

Vi har också anlitat en flygoperatör som ska ta oss ut till glaciären, och det är Ultima Thule Lodge. Företaget är baserat i Alaska, så vi kommer att flyga till Ancorage. Sedan hoppas vi att de hinner ordna med sina tillstånd, så att de får flyga in i Kanada. Om inte, så blir vår anmarsch längre i och med att vi måste börja gå från den amerikanska sidan av gränsen. Nu är det inte hela världen, men ju mindre tid och energi vi måste lägga på transport, desto bättre.

 

Nu är det bara att hålla tummarna att ansökan beviljas!

 

Till topps! /Joel

Igår var jag som sagt ute i skogen och drog pulka. En fin vinterdag med trevligt sällskap. Det är så all träning borde vara.

 

Cykling till jobbet (må-ti,to-fr)

Vandra till jobbet i onsdags (100 min)

Styrketräning i tisdags, fredags, lördags (60 min)

Turskidor och pulka 35+kg (100 min)

Totalt 500 min

 

Till topps /Joel

 

Ungefär efter en timme satte vi oss vid en rastplats, med underbar utsikt, och åt äggmackor och drack termoschoklad. Det var riktigt najs. Sedan begav vi oss hem, och totalt blev det 100 minuter effektiv belastningsträning för min del.

 

Till topps! /Joel

Som det ser ut just nu, så kommer vi att tvingas göra en tämligen lång anmarsch med pulka och skidor. Det hänger samman med att helikopterflyg skulle bli för dyrt, och vanliga flygplan kan inte landa i direkt anslutning till önskad punkt för basläger. Det kan bli tal om 2-3 mil från landning till BC. Benny och Axel som båda gillar att åka utför och pumpa puder har nog tänkt ta skidor som ger förhöjd åkupplevelse, men själv är jag ingen puderknarkare. Att ta snöskor är inte riktigt ett alternativ, då skidor är bättre när man passerar glaciärsprickor, och dessutom sparar man energi när man ska ta sig utför.

 

Eftersom jag inte vill investera i telemarks- eller randonnéskidor, utan helst ha skidor som jag kan nyttja mina vanliga storskor i, så har jag tittat på ett annat alternativ. Det finns lite olika tillverkare på marknaden, men jag har haft kontakt med en säljare i London som har ett par Hagan Nanook. De är endast 99cm långa och väger 1390gr. Det innebär att de är ganska smidiga att bära med sig om det behövs. De kommer med stighudar och bindning för storskor.

 

I slutet av februari ska jag åka till London, och förhoppningsvis ska jag bli innehavare av ett par Hagan Nanooks. Säljaren skickade mig också en bild på skidorna och bindingarna.

 

 

Till topps! /Joel

Idag gick jag till en idrottsläkare på fysiocenter för att få en diagnos på mina knän. Till min glädje var det inte meniskerna, vilket jag hade befarat. Inte heller beror mina problem på att jag är för klen, utan snarare tvärtom. Läkaren kunde konstatera att jag var lite hjulbent, men det visste jag redan. Han vred och tänjde lite, och ganska snabbt kunde han konstatera att jag måste stretcha mina lårmuskler mer. Eftersom jag har hyfsat välutveklade lår, så blir belastningen ganska kraftig på knäna, speciellt när jag spelar innebandy. Det leder i sin tur till att det uppstår slemsäcksinflammationer i knäna. Det var inte första gången han ställde denna diagnos, så han var tämligen säker på det.

 

Jag brukar försöka stretcha framsida lår med att jag håller foten bakom mig, men den övningen var tydligen inte bra. Jag fick tips på en annan övning som jag ska göra 5 x 30s i två set. I princip borde knäna bli bra inom två månader. Jag ska absolut göra som doktorn säger, men att sluta spela innebandy som också var ett råd, tänker jag inte :)

 

 

Till topps! /Joel

I fredags var jag på hälsokontroll. Jag är helt frisk och mår bra. Däremot blev mitt vänstra knä sämre igen efter en intensiv omgång innebandy. Efter en lång julvila, så körde jag igång med ett ganska tufft träningsprogram. Ibland glömmer jag att jag inte är 20 längre. Jag har till slut bokat in en tid hos en idrottsläkare. Förhoppningsvis ska jag få en diagnos, och kanske bra rehabiliteringsövningar. Men oroa er inte. Yukon är inte i fara, bara innebandyn.

 

Cykling till jobbet (må-ti,to)

Vandra till jobbet i onsdags (100 min)

Styrketräning i fredags (60 min)

Innebandyh i tisdags och torsdags (60 min)

Totalt 370 min

 

Till topps /Joel

Idag körde jag mitt första pass belastningsträning inför Yukon. Vad jag menar med "belastningsträning" har jag skrivit om i detta inlägg. Min pass bestod av att jag packade min ryggsäck, och riggade en pulka, 25kg i ryggan och 11-12kg i pulkan. En hyfsat lämplig start.

 

Pulkan riggar jag med hjälp av nylonrep och karbiner. Pulkan är en helt vanlig barnpulka som jag köpte på ICA för 89:-. Poängen är att den kommer att slitas ganska duktigt i och med att det är mycket grus och asfalt där jag går. Det gör alltså inte så mycket att pulkan får ta lite stryk.

 

Det tar mig 50 minuter att gå en väg till jobbet, och därför ställde jag klockan extra tidigt. Sedan blev det lite sparsamt med både frukost och lunch idag. När jag kom hem, efter att ha marscherat i ett ganska tufft tempo, så var jag rejält mör. Min kropp var ganska tömd på energi, vilket gör att man blir så där utmattad och trött, nästan som lågt blodsocker, men pga. ansträngning.

 

I efterhand en härlig känsla, för då vet man att man har tränat!

 

Till topps! /Joel

Okej, jag vet att jag har tjatat om mina knän, och hur det har gått upp och ned med dem. Dock tror jag att jag har kommit på vad det är. Jag är för klen, helt enkelt. Jag har surfat runt en hel del, och bl.a. fick jag rådet om att träna lårmusklerna mer. Jag körde ett styrkepass där jag tränade låren, och direkt kände jag att knäna blev bättre.

 

Faktiskt, har jag undvikit att träna låren koncentriskt, utan endast excentriskt, då jag trodde att det skulle inverka negativt, men det verkar vara det som fattades mig. Imorgon ska jag spela innebandy igen, och då får jag se om knäna håller.

Anders vid ett annat tillfälle.

 

Idag var jag på vinterns premiärtur för isklättring. Jag och Anders var och klättrade i ett gammalt gruvhål. Fin is ca. 25 meter, grad WI IV. Vi topprepade bara denna gång, eftersom det var premiär. Som vanligt fick jag bra med pump i början, men redan andra svängen blev det bättre. Var visserligen lite trött, men tekniken kom tillbaka.

 

Jag ska försöka hitta en fin liten is som jag kan bouldra på, mest för att träna balans, fotisättning, sätta skruvar snabbt osv. Nåja, med tanke på att det var premiär, så måste jag säga att jag ändå är nöjd med dagen. Skönt med värk i underarmar och vader.

 

Till topps! /Joel

Jag har ju som princip att inte vara sponsrad, men i och med att jag och mina kamrater tilldelats Mountain Adventure-stipendiet, så får vi en del pengar och utrustning. Jag har precis inhandlat en North Face-skaljackan. Minus One Jacket, och en Corax-sele från Petzl, dvs. de som stödjer stipendiet tillsammans med Addnature.

Jag har i ett tidigare inlägg förklarat hur jag tänker kring detta med att undvika sponsring. Eftersom jag inte ska ha någon förtjänst av stipendiet, så skänker jag motsvarande belopp som utrustningen kostar till ett välgörande ändamål. På detta sätt blir det en win-win-win-situation för oss alla. De som står bakom stipendiet får uppmärksamhet, jag kan fortsätta vara "osponsrad", och fattiga kvinnor/flickor runtom i världen får ekonomisk hjälp. Jepp, jag har precis skänt 4190kr till Action Aid, en organisation som arbetar med att förbättra villkoren för fattiga kvinnor.

 

Bild på kontoutdrag:

 

Nästan en träningslös vecka. Nåja, det anade jag. Igår var det nyårsafton och jag har i år som löfte att sköta kosten bättre. Jag tänker minska på saltintaget och inte överdriva mina matportioner. Dessutom ska jag lägga in några fastemåltider i veckan.

 

Klättring inomhus i torsdags (30 min)

Totalt 30 minuter

 

Till topps /Joel