Utebloggen

Här skriver jag om alla mina äventyr, från planering till genomförande. Under Kategorier kan man läsa om pågående samt redan genomförda expeditioner, och de tankar jag har/hade kring bl.a. utrustning, vägval och budget. Jag klättrar självständigt, dvs. icke-kommersiellt och utan guide. I huvudsak försöker jag genomföra mina bestigningar i god alpin stil, men eftersom säkerheten kommer i första hand, kan jag göra avsteg från detta när det är nödvändigt. Jag har medvetet valt att vara osponsrad för att kunna förbli genuin.

Kokbok

En julklappspresent med en massa trevliga tips på friluftsmat. En del matnyttigt om mat på höga berg dessutom. Sedan fick jag också en konserv med Hello Kitty-pasta. Det blir kanske ett mellanmål på min nästa utetur.

 

 

Till topps! /Joel

Träning v52

Tältnätter 2013

Avslutningsvis brukar jag ju summera mitt friluftsår genom att titta på hur många tältnätter jag har haft. Ju fler desto bättre. Historiskt har det sett ut som följer:

 

2012 - 23 nätter

2011 - 39 nätter

2010 - 33 nätter

2009 - 36 nätter

2008 - 38 nätter

2007 - 24 nätter

 

Året 2013 blev ett okej år med 29 nätter.

 

Till topps! /Joel

All in

 

För ett par månader sedan hade jag och Kristina en gemensam fest. En av de inbjudna hade då uppmärksammat hur jag dansade till min fästmö. Till saken hör att jag gillar att dansa och hänger mig gärna åt detta. Tydligen var det lite oväntat för gästerna, men Kristinas kommentar var att det inte är så överraskande, då jag alltid går "all in" när jag är engagerad.

 

All in, är lånat från pokervärlden, och betyder i detta sammanhang att man går in till 100%. Det kan vara sång, dans eller jobb. Jag har en kompromisslös hållning till mitt engagemang, ska jag dansa, så ska jag verkligen dansa. Detta personlighetsdrag kan man absolut se i mitt förhållande till bergen. Jag går verkligen all in. Likaså med mina principer. Många skakar på huvudet när de hör att jag vägrar sponsring, att jag t.o.m. ger bort det jag får.

 

Visst, har jag vetat detta om mig själv, men det blev lite av en aha-upplevelse när etiketten "all in" användes. Det stämmer ju, jag går verkligen all in.

 

Till topps! /Joel

Träning v51

Julklapp

Igår var jag till storstan och besökte Löplabbet. Det som jag gillar med löplabbet är att man får sina fötter och sitt löpsteg undersökt. Det gör att man vet att man får lämpliga skor. Jag hade tydligen lite lägre valv på vänster sida, och att jag hade lätt supinerande belastning på fötterna. Det senare beskyller jag min hjulbenthet för. Jag hade också ett lätt supinerande steg på höger fot, medan vänster var rakt. Allt som allt, behövde jag medeldämpade skor. Visserligen något som jag alltid kört på, men nu fick jag det också bekräftat.

 

Som en liten julklapp till mig själv inhandlade jag ett par Icebug, DTS BU Grip. De är lite extra vattenavvisande. Bra att springa i när det blir slask.

 

God jul på er!

 

Till topps! /Joel

Stilla vatten?

Begreppet "stilla vatten" är en uppenbar anglicism efter engelskans Still Water, vilket innebär att den inte är kolsyrad. Jag stötte på anglicismen för första gången för ett par år sedan när jag skulle äta på hamburgerstället Max. Sedan dess har jag sett buteljerat vatten säljas som "stilla", och jag har även märkt att restaurangpersonal frågar om man vill ha "stilla vatten".

 

Vanligtvis brukar jag vara ganska tolerant gentemot anglicismer, men i detta fall blir det så fel. För mig är "stilla vatten" något riktigt negativt. Stilla vatten är något som jag har lärt mig att undvika, speciellt i egenskap av friluftsmänniska. När man är ute i naturen instruerar man nybörjare och barn att de alltid ska dricka vatten som rör sig, dvs. från en bäck eller en å. Vatten som står still ska man däremot undvika för att det ofta kan vara kontaminerat.

 

Nu när fler och fler associerar "stilla vatten" med kolsyrefritt vatten, kommer statsfolk inte förstå att man menar att vattnet är otjänligt när man säger att det är stilla. De lär mest tänka att allt vatten är väl utan kolsyra i naturen.

 

För er då som undrar vad man bör säga istället, så kan jag rekommendera något av följande: naturligt, vanligt, kolsyrefritt, bubbelfritt, utan kolsyra, utan bubbel osv.

 

Till topps! /Joel

Var är vintern?

Här i Falun är det nästan helt snöfritt. Det som kom tidigare har regnat bort. Likaså finns det inte mycket till klätterbar is just nu. Här har man en längre julledighet, men jag kan varken skida eller klättra. Som ytterligare sten på börda, så är min bil trasig vilket försvårar för utflykter. Nåja, jag kan försöka träna lite annat under dessa dagar. Förhoppningsvis ska jag få hem min bänkpress från Boden. Då kommer vardagsrumsbordet att kastas ut.

 

Det blir en riktigt fin julklapp åt mig själv. Tänk att kunna köra bänkpress närhelst man önskar i vardagsrummet :)

Fram till nu har jag använt vardagsrumsbordet för tricepspress, vilket har fungerat utmärkt.

 

Till topps! /Joel

 

Träning v50

Vad bergen ger

 

Jag brukar säga att anledningen till att jag klättrar är att jag tar ansvar för min egen lycka. Men vad är det som konkret gör en lycklig? Alpinism är otroligt mångfasetterat, det är inte bara lyckoruset som uppstår när man har kommit ned från ett berg efter en lyckad bestigning. Kamratskapen, naturupplevelsen, utsattheten, tacksamheten, perspektiven utgör alla delar av denna totalupplevelse.

 

Först och främst måste jag förklara hur jag ser på lycka. Lycka är ett tillstånd som kanske närmast kan översättas med balans och harmoni. Det ska inte förväxlas med lyckorus som avtar med tiden, vilket tvingar en att jaga nya rus, dvs. köpa nya grejer eller ständigt jaga nya förälskelser/bekräftelser. Ruset är förgängligt och lämnar en snabbt tom, medan lycka skänker mening i tillvaron, dvs. hög KASAM.

 

Vilken är då min väg till lycka? Jag skulle säga att det kan sammanfattas i ett ord: självkänsla. Självkänsla ska inte blandas ihop med självförtroende, vilket mer speglar ens förmåga att bedöma prestationer. Man kan ha ett gott självförtroende men dålig självkänsla. Självkänsla säger mer om vilken uppfattning man har om sig själv och vem man är. Denna uppfattning baseras inte på några yttre betingelser som hur rik man är, vilken utbildning eller jobb man har. Eller hur många höga eller svåra berg man klättrat. Självkänsla är helt förutsättningslöst.

 

Jag kan inte ensidigt tillskriva bergen min goda självkänsla, men definitivt en stor del av den. Mitt val att tvinga mig själv ut ur min komfortzon gör att jag sätter min självtillit på prov. Och varje gång jag har tagit mig igenom en utmaning eller hanterat utsattheten, så växer jag som människa. Det kan handla om att ensam vandra och övernatta i en mörk skog. Att skida ensam över fjällen i dåligt väder, att bestiga höga berg, eller att leta en väg uppför en topp som ingen annan har varit på. Självtilliten skänker mig en trygghet, en trygghet som inte grundar sig på andra människors bedömningar eller beröm. Jag gör det för min egen skull. 

 

Genom självtilliten når jag den goda självkänslan - och den känsla av harmoni/balans/trygghet som gör att jag trivs med mig själv. Och det menar jag är ett tillstånd av lycka.

 

Till topps! /Joel

 

 

Hemskt men viktigt

I den senaste Illustrerad vetenskap fanns det en artikel om dödsstatstiken på Everest. Jag brukar vanligtvis inte uppehålla mig vid död och faror, men det är trots allt en del av verkligheten, så jag ska inte heller blunda för den.

 

Nu är Everest inte något av de dödligaste bergen, relationen är 9 döda per 100 som tar toppen. Jämförande siffror för K2 är 27, medan det för Anapurna är 40. Men totalt sett har 237 förolyckats på berget sedan 1921. Det är givetvis tragiskt med dödsfall, men det är lite intressant att se vilka orsakerna är. 14 är dokumenterad höjdsjuka, vilket är ganska få. Frågan är hur många av okänd orsak och hjärtinfarkt som kan kopplas till detta. Oavsett är det tydligt att vädret är det farligaste, med 76 som dött av lavin/kyla.

 

Vad kan man lära sig av detta? Det jag tar med mig är inte chansa vid lavinfara, och att alltid se till att ha marginaler i min ork. Dels för att stå emot kylan, dels för att jag misstänker att orken/fokus ofta är orsaken till fall. Utmattning utgör ju också 9 personer.

 

 

Till topps! /Joel

Träning v49

Litteratur

Eftersom jag och Kristina firade vår fyraårsdag i förrgår fick jag en fin present av henne. Boken Mountaineering in Antartica. Climbing in the Frozen South. Damien Gildea (2010). Mycket fina bilder som också ger en bra översikt av leder och hela Vinson Massif. Helgen är räddad!

 

Till topps! /Joel

Fakta om Vinson Massif

 NASA-bild tagen från rymden.

 

 

Höjd: 4892 möh
Bergskejda: Ellsworth Mountains
Land: Antarktisfördraget från 1961 stipulerar att ingen nation ska göra territoriella anspråk på Antarktis. Däremot är Antarktis öppen för alla nationer att bedriva forskning på.
Närmaste ort: Ushuaia
Koordinater: 78°31′31.74″S 85°37′1.73″V
Namnet: Efter den amerikanske kongressledamoten Carl Vinson.
Först bestigen: 18 december 1966 av en grupp från American Alpine Club.
Meriter: högsta berget
i Antarktis
ingår i Seven summits
Säsong: Vinson Massif bestigs under november-februari, då det är sommar på södra hemisfären.
Övrigt: Klättringen på Vinson utmed normalleden är inte teknisk eller särskilt svår. Höjden motsvarar ungefär Mont Blancs. Alltså en relativt enkel topp, men det är otillgängligheten och de stora ekonomiska kostnaderna för att ta sig dit som utgör barriär för de flesta. Det är fler som har bestigit Everest än Vinson.

 

Till topps! /Joel

Träning v48

QR

Tänkte bara lägga upp QR-koden till denna blogg.

Till topps! /Joel