Utebloggen

Addnature hade kampanjpris på Patagonias Down Sweater, så det var bara att slå till. Jag har tidigare varit ute efter Patagonias Ultraligth Down Jacket, men min storlek var slut i butiken när jag var där. Dock fick jag pröva ut rätt storlek. Det ska bli varm och mysigt med en tunn dunjacka som mellanlager. En av de största fördelarna är att den är mycket lättare än fleece- och syntetfiberjackor jag haft tidigare.




Till topps! /Joel

Eller ska jag säga kanonhelg. Det var jag och några kollegor som bestämde oss för att åka till en av deltagarnas stuga över helgen. Dels ville vi paddla lite kanot, dels ville vi ha lite trevlig samvaro.

Kanotturen var ca. 12 km lång. Ån var bitvis lugn och fin, bitvis ström och stenig. En del passager var alltså ganska brusande, "forslika". För egen del såg jag utflykten mest som en rekreation, och inte som ett äventyr. Jag hade absolut inga ambitioner att utmana ödet. Dock ville ödet annat med mig. I början var det ganska fin paddling. Vi hade två kanoter på fem personer, så en kanot gick ganska djupt. Tyvärr var det riktigt stenigt på sina håll, med resultat att man ofta körde in i stenar som bara var 10-15cm under ytan.

Eftersom det ännu pågår snösmältning, så var det också ganska forslikt på sina håll. De värsta passagerna drog vi kanoterna via lina. Dock ville Pontus, Dan och Åke turas om att paddla några forsar. En av forsarna var riktigt häftig, men det gick bra. Detta medförde att en lättare hybris infann sig. När vi hade paddlat i dryga sex timmar, och började längta till stugan, så närmade vi oss ett forsande ställe. Vi funderade på om vi skulle paddla eller dra kanoterna. Vi visste inte hur ån såg ut längre fram, eftersom den försvann bakom en krök. Lite av lättja bestämde vi oss för att paddla på. Det skulle vi inte ha gjort. Ganska snart fastnade jag och Pontus på en sten och innan vi visste ordet av, så välte vi. Det inte så mycket bättre för Dan och Åke som kom efter oss. Deras kanot tippade så pass att Åke trillade ut.

Vi tog oss i land, och som tur var var vattnet inte alls kallt. Pontus försökte paddla själv, medan jag tog packningen och började gå. Dock kom han inte långt, utan återigen välte kanoten. Denna gång fastnade den mitt i strömmen, medan vi stod och tittade på den som fån. I ett försök att komma ut till den gick Pontus ut, men vattnet höll nästan på att dra med honom, så vi fick snällt vänta på att Åke skulle komma med en längre lina. Så med en lina i Åkes trygga händer kunde nu Pontus ta sig ut till kanoten.

Resterande del av turen var det ödmjukhet som gällde. Inga fler chanstagningar, utan när det blev lite för häftigt drog vi kanoterna. De hemmagjorda hamburgarna som vi åt den kvällen var några av de bästa vi någonsin ätit.



Till topps! /Joel

En vecka som innehöll en fin kanothelg. Jag kommer att berätta mer om den i nästa inlägg.

Cykel till jobbet, må-fr
Innebandy i tisdags (60 min )
Styrketräning i måndags (60 min)
Paddling i söndags (300 min)
Totalt 570 min

Träningen denna vecka. Det är björkarnas fel...

Cykel till jobbet, må-on
Innebandy i tisdags (60 min )
Styrketräning i måndags (60 min)
Totalt 210 min

Inom löpning pratar man en hel del om löpteknik och fotisättning. Det många inte vet är att stegtekniken i berg är minst lika viktig. Dels handlar det om att minimera skador, dels om att bli så energibesparande som möjligt. Jag har tidigare skrivit om vikten av att specifikt träna vaderna. Dessa muskler får jobba riktigt mycket när man ska gå uppför med stegjärn och packning. Men sedan tillkommer rena teknikmoment.

Det är inte helt ovanligt att (oerfarna) personer som fjällvandrar brukar klaga över att de har ont i hålfoten. Anledningen till det är oftast att de placerar foten rakt över stenar och rötter när de går. Det innebär att man under en kort stund balanserar och koncentrerar all vikt på hålfoten. Förmodligen hänger det samman med att man tycker att det är jobbigt att kliva över alla hinder, vilket kräver att man lyfter benet högre samt att man ibland måste ta lite längre steg. Själv strävar jag efter en plan fotisättning, så finns det plats vid sidan om stenen väljer jag den. Skillnaden märks kanske inte efter de första tusentals stegen, men efter ett par-tre dagar blir det skillnad.

På alpina berg arbetar man med stegjärnen på olika sätt. Jag ska inte gå in på vinkel osv. en generell princip är att försöka ha så många taggar i backen som möjligt. Det jag däremot tänkte berätta om är vad jag kallar för "alpiniststeget". Det handlar om att hushålla med energin, men främst syret i musklerna. Ofta ser man oerfarna bestigare gå med konstant tonus/aktivitet i musklerna. Ungefär som när de går uppför på havsnivå. Förvisso kan de gå långsamt, men ändå på ett otaktiskt sätt. Alpiniststeget innebär att man växlar mellan vila och ansträngning vid varje steg. Tänk dig att du tar ett steg uppför en lutning. När du väl har lyft upp hela kroppen till nästa nivå, så står du med hela vikten på den foten under en tiondels sekund. Sedan flyttar du upp nästa fot, och innan du börjar föra över belastningen vilar du återigen en tiondels sekund. Det är dessa mikroskopiska vilor som gör hela skillnaden. Om man går med en konstant aktivitet/tonus i musklerna tar syret slut fortare, och dessa personer måste stanna för pauser titt som tätt. Går man med alpiniststeget, så orkar man hålla på länge, utan att vila. För att underlätta denna stegteknik kan man ha stavar.

Till topps! /Joel

Jag vet att det inte riktigt är säsong för isklättring, men jag måste ändå tipsa om Heavy Water, Ice Climbing in Rjukan, Norway skriven av Jon Haukåssveen och Tom Atle Bordevik. Jag köpte denna förare när jag senast var i Rjukan. En absolut måstebok när man åker till Norge. Jon Haukåssveen har själv satt många nyturer och förstabestigningar i området.

Tyvärr, lär det dröja ett tag innan jag kan åka dit, men å andra sidan kanske det blir en tur till isgrottan på nationaldagen 6:e juni. Det vore väl häftigt att få klättra is på denna dag?!







Till topps! /Joel

En ganska jobbig pollenvecka, därav den begränsade träningen.

Cykel till jobbet, to-fr

Våra planer börjar att ta form. Vi har som sagt bokat flyg till Kirgizistan, och har nu fortsatta kontakter med ITMC, som är vår kontakt i landet. Det är dem som vi har pratat med angående vilka områden/berg som är obestigna. De kommer också att ordna med inrikesflyget och tillhandahålla en minibuss. Bussen ska ta oss ut, så långt det går i bergen. Väl på plats kan det finnas möjligheter för oss att hyra hästar för att rida in i dalgångarna med. Den plats som jag och Benny har tittat på ligger ca. fyra mil in i en otillgänglig dalgång. Det är där vi ska ordna vårt basläger för att sedan göra turer till omkringliggande toppar.

Kontakten med ITMC har flutit på bra, och de talar bra engelska. En utförligare recension lär väl komma efter bestigningarna.

Till topps! /Joel