Stegteknik
Inom löpning pratar man en hel del om löpteknik och fotisättning. Det många inte vet är att stegtekniken i berg är minst lika viktig. Dels handlar det om att minimera skador, dels om att bli så energibesparande som möjligt. Jag har tidigare skrivit om vikten av att specifikt träna vaderna. Dessa muskler får jobba riktigt mycket när man ska gå uppför med stegjärn och packning. Men sedan tillkommer rena teknikmoment. Det är inte helt ovanligt att (oerfarna) personer som fjällvandrar brukar klaga över att de har ont i hålfoten. Anledningen till det är oftast att de placerar foten rakt över stenar och rötter när de går. Det innebär att man under en kort stund balanserar och koncentrerar all vikt på hålfoten. Förmodligen hänger det samman med att man tycker att det är jobbigt att kliva över alla hinder, vilket kräver att man lyfter benet högre samt att man ibland måste ta lite längre steg. Själv strävar jag efter en plan fotisättning, så finns det plats vid sidan om stenen väljer jag den. Skillnaden märks kanske inte efter de första tusentals stegen, men efter ett par-tre dagar blir det skillnad.
På alpina berg arbetar man med stegjärnen på olika sätt. Jag ska inte gå in på vinkel osv. en generell princip är att försöka ha så många taggar i backen som möjligt. Det jag däremot tänkte berätta om är vad jag kallar för "alpiniststeget". Det handlar om att hushålla med energin, men främst syret i musklerna. Ofta ser man oerfarna bestigare gå med konstant tonus/aktivitet i musklerna. Ungefär som när de går uppför på havsnivå. Förvisso kan de gå långsamt, men ändå på ett otaktiskt sätt. Alpiniststeget innebär att man växlar mellan vila och ansträngning vid varje steg. Tänk dig att du tar ett steg uppför en lutning. När du väl har lyft upp hela kroppen till nästa nivå, så står du med hela vikten på den foten under en tiondels sekund. Sedan flyttar du upp nästa fot, och innan du börjar föra över belastningen vilar du återigen en tiondels sekund. Det är dessa mikroskopiska vilor som gör hela skillnaden. Om man går med en konstant aktivitet/tonus i musklerna tar syret slut fortare, och dessa personer måste stanna för pauser titt som tätt. Går man med alpiniststeget, så orkar man hålla på länge, utan att vila. För att underlätta denna stegteknik kan man ha stavar.
Till topps! /Joel
Joel,
Tack för alla dina tips. Det du skriver om är något använde mig av på Kili och skall göra detsamma på Acon.
Ha det!
Tack! Ja, det gäller att hushålla med syret på hög höjd :)
Aven kannt som 'the Rest Step' :)
Linus: En passande beteckning för steget.
Är det inte samma sak när man klättrar. Då ska man undvika att hålla i ett gräpp mer än 5-10 sekunder i sträck eftersom det är ungefär då musklerna börjar med anaerob förbränning. Man ska alltås släppa för ett öbonblick så att nytt blod pumpas in i musklerna. En bra sak är att öva in att man inte håller mer än tio och varje gång man släpper ett gräpp knyter man ihop näven. Tror jag läste det på 8a.nu om du går in på artiklar och kollar artikeln "grepp teknik".
Jag håller med om att det är smart att göra micropauser när man går uppför, när jag tänker efter har jag alltid gjort så när jag börjat känna av lite men inte börjat så. Får bli att börja med det från början nästa tur :D
Johanna och jag lördagsläste lite bakåt i din blogg. Vi började i november 2007, när du aldrig hållt i en isyxa eller tagit ett enda steg med stegjärn. Johanna sa två saker: "Haha, inte ens hållt i en isyxa! Jag är ju elva år, och DET har i alla fall jag gjort!" och "Mamma, är Joel en man i sina bästa år?!?"
Jag sa "ja". Var det rätt?
Robin: Det var nytt för mig om att inte hålla greppet längre än 5-10 sek, men fullt logiskt. Något jag ska ta till mig framöver.
Kristina: Nog är väl jag en man i mina bästa år, trots alla mina krämpor :)
