Träning v8
Jag kom till civilisationen igår efter en knapp veckas skidtur. Jag har skidat mellan de klassiska stationerna Nikkaluokta och Abisko. Vanligvis brukar man skida från andra hållet, men för min del blev detta enklast, då min far kunde skjutsa mig upp till Nikka med bil, och från Abisko var det bara att hoppa på tåget söderut. Smidigt och bra!
Skidturen gjordes med pulka i släp och övernattningar i tält. Totalt sex dagar och fem nätter. En bra träning inför Aconcagua på många sätt. Jag tränade min fysik och mitt psyke (uthållighet). Jag fick också bra träning/repetition i att bo i tält under kalla förhållanden, med allt vad det innebär. Det är givetvis bra om rutinerna för vintertältning sitter när man väl kommer till Aconcagua. Just denna del kan vara mentalt påfrestande om man är ovan, vilket sätter sig på psyket och det allmänna tillståndet. I förlängningen kan det minska utsikterna för en lyckad bestigning. Förhoppningsvis har denna tur delvis bidragit med att minska riskerna för att något sådant ska hända.
Nog ordat, här kommer veckans träning:
Cykel till jobbet förutom fredag
Innebandy i tisdags (60 min)
Löpning 10 km i onsdags
Skidtur med pulka
Lördag 9 km (Nikkaluokta-Ladjojaure båtplats)
Söndag 13 km (Ladjojaure båtpl.-Kebnekaise stn-Singispasset)
Totalt 22 km
Till topps! /Joel
Reflektion
Läser just nu Fredrik Strängs bok om hans Seven summits-klättring. Det som slår mig, och som även slog mig när jag läste om Göran Kropp, är hur otroligt positiva och entusiastiska äventyrare alltid är. Detta gäller inte bara alpinister utan även andra som Ola Skinnarmo m.fl. Det är svårt att inte bli inspirerad av deras inställning och bedrifter.
Det som bl.a. inspirerar är att det inte räcker med att klara av en viss utmaning, utan den ska genomföras på ett sätt som följer mesta motståndets lag. Här tackas inte ja till någon onödig hjälp, inget genande i kurvorna. Det är något i denna karaktärsfasthet som bländar oss, en fasthet som blir manisk, på gränsen till det oresonliga. Och vi övriga, vi imponeras och förundras.
Måste man vara sådan för att kunna lyckas? Måste jag bli sådan för att nå toppen av Aconcagua? Hoppas inte...
Samtidigt vill de framhäva sina mer mänskliga sidor genom att beskriva hur de kämpat sig genom avgrundsdjup trötthet. En trötthet som efter några tusen höjdmeter klättring framstår som ganska naturlig. Men det är här som min fråga väcks. Är de verkligen som du och jag, eller är de människor av en annan sort? Är de alltid lika käcka och hurtiga, även utanför klättringen? Visar de frejdigt tummen upp när disken ska göras, och kastar de sig med liv och lust över tvätten? Kan vi verkligen identifiera oss med dem, när de står där och föreläser om att övervinna hinder utifrån målbilder och målförverkligande, eller ännu viktigare - kan de identifiera sig med oss?
Kan de överhuvudtaget känna igen sig i vår svaghet? Ligger de också i soffan framför tv:n, och upplever att det känns som en hel Himalayaexpedition att måsta gå till närbutiken för att köpa en liter mjölk? Trycker de också på snooze-knappen, både en och två gånger vissa morgnar, och tänker bara några minuter till? Känner de också sig små och ynkliga när de är förkylda? Du vet så där ömkligt förkyld som bara en man kan bli ;)
Egentligen är det först när jag vet att de övervunnit de svagheter gemene man brottas med som jag kan imponeras. Först då kan jag sätta deras prestation i ett sammanhang som jag kan relatera till. Först då väcks tron på att jag också kanske kan...
Till topps! /Joel
Träning v7
- cyklat till jobbet 114 ggr, under 3435 min (57,5 h) till en total distans av 1030 km
- spelat 44 pass innebandy, under totalt 2660 min (44 h)
- sprungit 58 löppass, under 2916 min (48,5 h) och samlat på mig en total distans av 582 km.
Sedan har jag ju tränat en del annat också, men detta är de tre stora posterna sedan i juli-07.
Nåväl, denna veckas träning var klart godkänd.
Cykel till jobbet
Innebandy i tisdags och torsdags (60 min/gång)
Löpning 10 km i onsdags, fredags och söndags
Till topps! /Joel
En första orientering
Jag har i ett tidigare inlägg nämnt att jag tänker ta normalrutten upp. Jag förstår att det inte säger så mycket, men i detta inlägg ska jag försöka orientera dig lite mer geografiskt. Först och främst är vi i Argentina, och den närmaste större staden till Aconcagua heter Mendoza. Tanken är väl att försöka ta sig dit med flyg, om inte annat kan man ta bussen från Buenos Aires till Mendoza.
Från Mendoza tar man buss eller taxi ut till den första "riktiga" anhalten vid Aconcagua - Puente del Inca. Här finns det hotell och det ligger bara ett par kilometer från stället där normalleden börjar. Man passerar Los Horcones på sin väg till Confluencia, vilket brukar vara målet för den första dagsetappen. Anmarschen fortsätter därpå mot Plaza de Mulas. Det är där man upprättar baslägret. Där återfinner man också världens högst belägna hotell Hotel Refugio Plaza de Mulas.
Det är från baslägret som man sedan arbetar sig, etappvis, uppåt mot toppen. Vägen går via flera olika läger. Först kommer Camp Canada, sedan Nido de Cóndores, Camp Berlin alternativt White Rocks för att därifrån göra toppförsöket. På vägen upp mot toppen passerar man Independencia världens högst belägna hytta. Därefter väntar den ökända Canaletan, dvs. en brant beståendes av mindre och större lösa stenar. Många beskriver det som om man går två steg upp och hasar ett steg ned. Nåväl, det var en snabbare orientering. Jag kommer att redogöra för distanserna och höjdskillnaderna mellan lägren i ett inlägg längre fram.
Till topps! /Joel
Det rör på sig!
Skoj...
Till topps! /Joel
Flygresor
Jag tror jag har hittat min flygresa till Argentina. Flygbolaget är TAM Airlines som flyger till Sydamerika från Madrid varje dag. Resan går bara på 6100:-, dock tillkommer anslutningsflyg från Stockholm till Madrid, men dit flyger Iberia dagligen för 1500:-. Alltså blir de totala flygkostnaderna 7600:- inklusive skatter och avgifter. Muy bien! :) I min budget hade jag avsatt 14 000 för flyg, men kostnaden blir kanske bara hälften av beräknat. Jag ska nog boka biljetten ganska snart. Dels för att försäkra mig om platser, dels för att hela resan/klättringen kommer att kännas mer påtaglig då.
Till topps! /Joel
Träning v6
En helt okej träningsvecka. Jag måste dock lägga in lite skidåkning med pulka framöver, då jag snart ska på tur utmed kungsleden. Det gäller att få lite grenspecifik träning :)
Cykel till jobbet
Innebandy i tisdags och onsdags (60 min/gång)
Löpning 10 km i onsdags och söndags
Till topps! /Joel
Om kunskap
Till saken hör att jag nyligen har köpt både en ryggsäck och en isyxa. Ryggsäcken är en Haglöfs Matrix 70L och i beskrivningen står det att den har två fästen för isyxor. Perfekt, tänke jag. Dock följde det inte med någon bruksanvisning till ryggsäcken överhuvudtaget. Jag kunde då inte se några fästen för isyxor. Den enda ledtråd jag fick var två spännband som sas vara isyxefästen. I samband med detta drog jag mig till minnes en sekvens ur boken om Göran Kropp, där han hjälper några oerfarna Everestklättrare med en så enkel sak som hur man fäster isyxorna på ryggsäckarna. Jag minns också att jag småskrockade för mig själv åt denna okunskap.
Fast det var något helt annat när jag själv ställdes inför problemet. Och eftersom jag aldrig har rört mig inom alpinistkretsar förut så har jag inte haft möjligheten att se hur andra fäster sina yxor. Inte ens Google var till någon hjälp. Jag insåg då att detta är en sådan kunskap som bara anses finnas där. En kunskap som sprids från person till person, och inte genom massdistribution. I mitt fall blev jag tvungen att kontakta Haglöfs för att fråga, och där hjälpte Henrik mig.
Frågan är nu om du vet hur man fäster en isyxa på en ryggsäck? Ska den vara inuti eller utanpå? Ska yxskaftet peka nedåt eller uppåt? Hur gör man så att yxan inte kan glida ut ur sitt fäste oavsett vilket läge ryggsäcken är i. Tänk på skaderisken och att den inte ska vara i vägen. Den enda konkreta ledtråd du har är ett spännband i din hand. Om du har erfarenhet av klättring och isyxor, så får du inte svara.Det är vid dessa tillfällen som man inser vad det innebär av kunskap för att ta sig upp och ned på Aconcagua, när en så liten sak som hur man fäster en isyxa på ryggsäcken kan orsaka så mycket bryderi. Men nu har jag ju denna kunskap, och i framtiden kommer jag inte längre att reflektera över den, utan jag kommer uppleva det som om jag alltid haft den.
Till topps! /Joel
Aaah, panik!
Igår kom den till slut, den efterlängtade boken som jag beställt från Amazon.com. Det är riktigt kul att läsa den, då den ger en god inblick och översikt. Problemet är bara att jag plötsligt kände mig lite stressad av att läsa den. Det är en hel del kvar som jag måste ordna med. Något som jag inte har nämnt men som ligger i förberedelserna inför Aconcagua är en planerad bestigning av Mt Blanc (4810) till sommaren. Det är en del saker som ska ordnas inför den resan också.
Nåväl, det är bara att borra ned huvudet och ta ett steg i taget ;)
Mt Blancs topp
Till topps! /Joel
Träning v5
Cykel till jobbet
Innebandy i tisdags och torsdags (60 min/gång)
Löpning 12 km i onsdags, 10 km i fredags och 20 km i söndags
Vad säger man? Inte så pjåkigt... ;)
Till topps! /Joel
Bergsklättrarlingo
Klättrarsamfundet utgör inget undantag till denna regel. Som nybörjare kan jag bara konstatera att det finns många ord, begrepp osv. som man är tvungen att lära sig. Dock gör jag det med brinnande intresse och entusiasm, dels för att jag vill lära mig så mycket jag kan om alpinism, dels för att inte framstå som ett "ufo" när jag sitter i baren i Chamonix eller Mendoza och snackar med de riktigt erfarna alpinisterna. ;)Jag tänkte att jag av den anledningen ska länka till en lista med klättringsord. Ordlistan täcker ord och uttryck inom alla klättringsdiscipliner. Jag tänkte dock komplettera med lite ord/uttryck som har en tydligare koppling till alpin klättring. Alpine style har jag redan redogjort för, men inte för dess motsats Expedition style. Denna bestigningsmetod bygger ofta på att man använder sig av flera olika läger, vilka förebereds i olika etapper (i samband med acklimatiseringsturer). De flesta har väl hört talas om Base Camp (BC), dvs. huvudlägret därifrån man sedan jobbar sig uppåt till Advance Base Camp (ABC). Det är som ett huvudläger i mindre format. Ofta har man burit upp mat och andra förnödenheter tidigare, vilka man sedan portionerar ut ytterligare om berget är riktigt högt (t.ex. Everest). På en Everestexpedition kan klättrare ha upprättat flera läger (ca. 5 st.). Ett annat ord för detta är Capsule style, dvs. man lägger kapslar av grejer på strategiska ställen. Dessa kapslar kallas på engelska för Cache.
Ja, även inom bergsklättring så är engelskan det förhärskande språket. Visserligen skulle jag kunna använda svenska motsvarigheter, problemet är bara att när jag sitter där i baren Chamonix eller Mendoza och snackar med de erfarna alpinisterna, kan jag lätt framstå som ett "ufo" om jag framhärdar att det minsann heter basläger.
Till topps! /Joel
