Utebloggen

Just nu har jag lite svårt att hitta motivation för träning och planering av berg. Det har ju visat sig tydligt i och med att jag inte uppdaterat bloggen så frekvent på slutet. Att jag har mycket på jobbet och besväras av pollen och knän som inte riktigt vill bli bra bidrar ju också.

 

Jag inser att jag måste hitta ett projekt att lägga energin på. Frågan är bara vad det skulle vara? Alperna finns ju alltid som ett alternativ, men då behöver jag ha sällskap. Matterhorn en vecka kanske vore en idé. Weisshorn vore också trevligt. Får jag inte göra något "riktigt" berg detta år så blir jag besviken. Kosciuszko räknas ju knappt.

 

Till topps! /Joel

Lugnt på träningsfronten. Pollen, mycket jobb och allmänt sliten.

 

Cykel jobbet ToR (30 min)

Totalt 30 min  

 

Intensitet

Hög 0 min

Medel 30 min

Låg - 0 min

 

Till topps! /Joel

En ok träningsvecka direkt efter Australien.

 

Totalt 330 min  

 

Intensitet

Hög 150 min

Medel 180 min

Låg - 0 min

 

Till topps! /Joel

Just nu är jag i en sits när det inte bara är att gå vidare i mina ambitioner. Egentligen finns det två toppar som jag vill göra och det är Carstensz och Vinson. Båda kostar en del. Fördelen med den förra är att den är möjlig att göra utan inblandning av klätterkamrater som ska ha rätt medel och motivation. Förvisso fick jag problem senast, men berget står ju kvar och i princip har jag redan betalat 45 000 på den resan, då jag har 7000 USD innestående hos en arrangör.

 

Vinson kräver däremot att jag lyckas övertala två av mina klätterkamrater att följa med. Det är svårare. Jag har givetvis frågat runt, men det saknas både medel och motivation. Ett alternativ är ju att åka själv och ingå i en kommersiell grupp. Givetvis ingenting jag vill, men kanske det enda alternativet som återstår för mig.

 

Fördelen är att jag får åka till Antarktis och göra Vinson och därigenom besöka den sista kontinenten/världsdelen som jag inte varit på. Nackdelen är att det kostar lite mer och det blir inte en självständig bestigning. Jag får nog ta mig en funderare.

 

Jag förstår att du tror att jag siktar på Seven Summits. För om jag gör dessa två toppar har jag gjort sex av sju oavsett om man tittar på Bass' eller Messners lista. Dock är det så att Everest inte lockar mig. Givetvis ska man aldrig säga aldrig, men jag gör hellre sex av sju plus t.ex. Cho Oyu eller ännu hellre K2. Den senare toppen vore riktigt rolig att få bestiga.

 

Till topps! /Joel

En mycket stillsam vecka. God mat och vila på Bali.

 

Simning i poolen (40 min)

 

Om jag summera min bestigning av Kosciuszko, så kan jag konstatera att det är den enklaste toppen man kan göra om man vill stå på en kontinents högsta topp. I detta fall den australiska kontinenten, men det är inte världsdelens högsta punkt, då den australiska kontinentalplattan innefattar Nya Guinea.

 

Svårigheterna för mig låg inte i bestigningen. De niohundra höjdmeterna och de knappt två milen att gå från Thredbo, tur och retur, tog ju mindre än fyra timmar. Förvisso genom ett vackert landskap både i skogen och uppe på platån. Nej, den stora utmaningen var logistiken till och från berget. Om man planerar att göra toppen, men inte har tillgång till egen bil blir det en skola i högre logistik. Har man bil är det bara att betala vägtullen in i nationalparken och från Thredbo är det bara att knata upp.

 

Själv hade jag inte hunnit fixa något översatt körkort pga. tidsbrist, vilket krävs för att få köra i Australien. Jag kunde ha chansat, men risken finns att ingen uthyrare hade velat hyra ut någon bil till mig då jag saknade giltigt körkort. Hade polisen tagit mig hade jag också fått dryga böter, och jag ville inte ge immigrationsmyndigheterna fler anledningar att vara arg på mig ;)

 

Ett tips är att försöka planera in berget under en skolvecka för då går det en skolbuss på morgonen via Cooma till Jindebyne och Thredbo. Likaså tillbaka på skoldagar. Helger eller helgdagar ska man helst undvika, vilket jag totalt misslyckades med. Jag löste det ju genom att vandra, lifta och hyra cykel. Cyklingen tillbaka till Jindebyne gick bra, speciellt som det var vindstilla och jag hade justerat bromsen. Eftersom jag kom tillbaka på en söndag tog jag in på ett vandrarhem för att sedan ta skolbussen på måndag morgon, vilket en dam på den lokala turistinformationen hade förklarat att jag kunde göra. Hon hade också rekommenderat mig att förboka buss- och tågbiljett från Cooma till Canberra och Sydney.

 

På morgonen därpå stod jag och väntade på skolbussen som aldrig dök upp. Jag gick då till informationen och frågade samma kvinna om bussen som skulle gå runt nio. Nu var klockan kvart över, och min bokade buss i Cooma skulle gå tio. Hon ringde upp bussbolaget och fick då veta att skolbussarna inte gick denna dag för alla skolor var inte öppna. Nu var goda råd dyra. Bokstavligen dyra. Damen kände av förklarliga skäl dåligt samvete då hon hade felinformerat mig, men hon kunde inte köra mig själv, utan det blev till slut en taxi de sex milen till en kostnad av 185 australiensiska dollar (ca. 1150kr).

 

Som tur var hann jag fram till Cooma med ett par minuters marginal. Nåja, det är tur att man är gjord av pengar. Förvisso hade jag kunnat vänta till nästa dag då skolbussen skulle gå, men då hade jag gått miste om en värdefull dag i Sydney samt att mina förbetalda biljetter dit var bortkastade.

 

Summa summarum, Australien är ett land som nästan förutsätter att man har egen bil. Om du tänker åka utanför de riktigt stora städerna bör du se till att göra det under vanliga skoldagar. Att försöka improvisera på plats fungerar, men det tar både tid och kan kosta en del.

 

Till topps! /Joel

Toppdagen - Eftersom jag var hyfsat väl förberedd och hade planer på att ta mig tillbaka till Jindabyne samma dag, så satte jag mitt alarm på 05.15.  Jag hade kollat när solen skulle gå upp och det skulle den göra runt sextiden. Jag hade ju ingen pannlampa med mig så tidigare än så funkade inte. Frukosten inmundigades på vandrarhemmet i en nedsläckt matsal innan jag gav mig ut mot insteget.

 

Thredbo ligger på 1365 möh, och det går en stolslift upp till platåns början på 1937 möh. Givetvis fanns det inte i min plan att ta någon lift, utan gick en av flera vandringsleder uppför berget. Den jag tog heter Merritts Nature Track. Och det var verkligen en vacker naturstig. Förvisso välpreparerad, då det inte var en helt naturlig stig. Många passager innehöll anlagda trappsteg osv.

 

     

 

Damen i informationen som dagen innan avrått mig från att gå upp då, sa att det hela skulle ta sex och en halv timme. Min plan var att göra det klart snabbare än så. Jag vandrade på uppåt och allteftersom det ljusnade kunde jag se den vackra eukalyptusskogen breda ut sig nedanför mig. Det tog mig en timme att vandra de sexhundra höjdmetrarna upp till platån.

 

Väl uppe så väntade en sex och en halv kilometer vandring till toppen. Dock bestod stigen av ett järngaller, i princip, hela vägen. Den är utlagd där för att minimera påverkan av floran. Hursomhelst innebar det att man inte har några problem att gå där överhuvudtaget. Man behöver inte ens fundera på var man sätter ned fötterna, utan därför kunde man trycka på ordentligt. Drygt en timme senare kunde jag se ut över bergsmassivet från Australiens högsta punkt. Från Thredbo till toppen hade det tagit mig två timmar och tio minuter. Jag hade gått raskt, men inte sprungit, vilket man hade kunnat göra om man så önskar. Efter några toppbilder var det bara att vända nedåt.

 

             

 

På min väg nedför berget mötte jag folk som var på väg uppför. En timme och fyrtio minuter senare var jag åter nere i Thredbo. Jag gick och beställde en rejäl frukost på en servering innan jag sedan trampade de 34 kilometerna till Jindabyne.

 

Till topps! /Joel

Efter att ha tillbringat lite tid i Melbourne bokade jag en tåg- och bussresa till Canberra och Cooma. Jag kom fram på Anzac Day, en av deras högtider. Jag fick ta del av deras firande och se engelska kungligheter (prins William + kona).

 

Väl i Cooma fanns det inga transporter till Jindabyne som var nästa anhalt, utan enda sättet att ta sig dit var att gå eller lifta. Jag började knalla på samtidigt som jag viftade glatt med tummen. Sträckan var sex mil och av dessa gick jag totalt 15 km. Jag fick också lift med tre personer utmed vägen. Det blev ett par lite kortare sträckor och en lite längre. I Jindabyne tog jag in på hotell och försökte se om det fanns några transporter till Thredbo, varifrån bestigningen av Kosciuszko startar. Man kan ta en annan väg, men den görs enklast om man har en bil. Dock var den smidigaste lösningen för mig att hyra en cykel och cykla de 34km.

 

 

Nästa morgon gick jag till cykeluthyraren och hyrde en cykel, och började sedan trampa iväg. Det gick ganska trögt, dels för att det var lite stigning (dock inte mer än 300 höjdmeter totalt), dels för att jag hade kraftig motvind och en broms som låg på hela tiden. Eftersom jag inte hade en insexnyckel kunde jag inte justera bromsen, utan fick trampa på så gott det gick. Jag fick ingenting gratis. I nedförsbackarna stod jag nästan stilla pga. motvind och bromsanliggning. Efter två och en halv timmes slit kom jag till slut fram till Thredbo, och då fick jag i informationen höra att det idag inte var någon idé att gå upp till toppen. Det blåste upp till 150 km/h på platån.

 

Lite bittert fick jag ta in på ett vandrarhem, men å andra sidan gav det mig möjlighet att i lugn och ro förbereda mig inför nästa dag. Jag packade bara det nödvändigaste och såg till att ha ordentligt med vatten och Kit Kats.

 

Till topps! /Joel

Okej, en snabb bakgrund. Jag hade egentligen planerat att åka till Nya Guinea och bestiga Carstensz pyramid, men knappt ett dygn innan jag skulle åka till Bali, fick jag besked om att klättringen var inställd. Det visade sig att det var problem med en av byarna som vi skulle passera. De vägrade att släppa igenom några turister.

 

Nu satt jag med en resa till Bali som jag inte kunde avboka med så kort varsel. Jag fick försöka göra om mina planer i all hast. Jag slängde in en elektronisk visumansökan till Australien på vinst och förlust. Jag trodde jag skulle behöva vänta några dagar på besked, och planerade därför att åka till Bali för att köpa biljetten där. Dock behandlas ansökan automatiskt och jag fick mitt visum beviljat inom loppet av en halvtimme. Det gjorde att jag kunde köpa biljetten direkt. Mitt nya tröstmål var att bestiga Mt Kosciuszko (2228 möh) och Australiens högsta punkt.

 

Följande dag åkte jag till Bali och träffade min kontakt som skulle ha tagit mig till Carstensz. Alltid bra att få träffa någon öga mot öga. Jag var inte så nöjd hur det hela hade skötts. Av mina 12 000 USD som jag redan betalat fick jag tillbaka 5000, de övriga 7000 får jag förhoppningsvis tillbaka inom ett halvår, lovade han mig. Tur att jag är gjord av pengar.

 

 

Efter ett par dagar på Bali flög jag till Melbourne. Planen var att därifrån sedan ta mig till Canberra, vilket är en naturlig utgångspunkt till Kosciuszko för att därefter åka till Sydney och flyga tillbaka till Bali.

 

Det jag inte hade räknat med var att immigrationsmyndigheterna i Australien blev mycket misstänksamma. För det första har jag ju inte så svenskt utseende, sedan finns det ett annorlunda andranamn i mitt pass. Bara det var ju konstigt. Att jag sedan hade ansökt om visum och bokat resan fyra dagar innan inresan var ju anledning till varningsklockor. Lägg dessutom till att jag inte checkade in något bagage. Jag kan inte klandra dem, jag skulle också ha fattat misstankar om en möjlig immigration till landet. Jag blev kallad till incheckningsdisken på Balis flygplats där de frågade ut mig om allt möjligt och kontrollerade mitt pass mycket noggrant. Jag fick t.o.m. prata med en australiensisk immigrationsperson där jag fick förklara mig. De släppte till slut på mig på planet, men väl i Melbourne blev jag utfrågad igen. De hade förmodligen blivit förvarnade om min ankomst. De tyckte att det var konstigt att jag inte hade något boende bokat i Melbourne, och att jag reste utan större bagage. Det var ingen idé att försöka förklara att jag som alpinist kör på UL (Ultra Lite). Efter lite om och men blev jag till slut in i landet efter det att de kunde kontrollera att jag hade utresebiljetter bokade.

 

Nu stod inget annat mellan mig och Australiens högsta topp - trodde jag.

 

Till topps! /Joel