Utebloggen

Om jag summera min bestigning av Kosciuszko, så kan jag konstatera att det är den enklaste toppen man kan göra om man vill stå på en kontinents högsta topp. I detta fall den australiska kontinenten, men det är inte världsdelens högsta punkt, då den australiska kontinentalplattan innefattar Nya Guinea.

 

Svårigheterna för mig låg inte i bestigningen. De niohundra höjdmeterna och de knappt två milen att gå från Thredbo, tur och retur, tog ju mindre än fyra timmar. Förvisso genom ett vackert landskap både i skogen och uppe på platån. Nej, den stora utmaningen var logistiken till och från berget. Om man planerar att göra toppen, men inte har tillgång till egen bil blir det en skola i högre logistik. Har man bil är det bara att betala vägtullen in i nationalparken och från Thredbo är det bara att knata upp.

 

Själv hade jag inte hunnit fixa något översatt körkort pga. tidsbrist, vilket krävs för att få köra i Australien. Jag kunde ha chansat, men risken finns att ingen uthyrare hade velat hyra ut någon bil till mig då jag saknade giltigt körkort. Hade polisen tagit mig hade jag också fått dryga böter, och jag ville inte ge immigrationsmyndigheterna fler anledningar att vara arg på mig ;)

 

Ett tips är att försöka planera in berget under en skolvecka för då går det en skolbuss på morgonen via Cooma till Jindebyne och Thredbo. Likaså tillbaka på skoldagar. Helger eller helgdagar ska man helst undvika, vilket jag totalt misslyckades med. Jag löste det ju genom att vandra, lifta och hyra cykel. Cyklingen tillbaka till Jindebyne gick bra, speciellt som det var vindstilla och jag hade justerat bromsen. Eftersom jag kom tillbaka på en söndag tog jag in på ett vandrarhem för att sedan ta skolbussen på måndag morgon, vilket en dam på den lokala turistinformationen hade förklarat att jag kunde göra. Hon hade också rekommenderat mig att förboka buss- och tågbiljett från Cooma till Canberra och Sydney.

 

På morgonen därpå stod jag och väntade på skolbussen som aldrig dök upp. Jag gick då till informationen och frågade samma kvinna om bussen som skulle gå runt nio. Nu var klockan kvart över, och min bokade buss i Cooma skulle gå tio. Hon ringde upp bussbolaget och fick då veta att skolbussarna inte gick denna dag för alla skolor var inte öppna. Nu var goda råd dyra. Bokstavligen dyra. Damen kände av förklarliga skäl dåligt samvete då hon hade felinformerat mig, men hon kunde inte köra mig själv, utan det blev till slut en taxi de sex milen till en kostnad av 185 australiensiska dollar (ca. 1150kr).

 

Som tur var hann jag fram till Cooma med ett par minuters marginal. Nåja, det är tur att man är gjord av pengar. Förvisso hade jag kunnat vänta till nästa dag då skolbussen skulle gå, men då hade jag gått miste om en värdefull dag i Sydney samt att mina förbetalda biljetter dit var bortkastade.

 

Summa summarum, Australien är ett land som nästan förutsätter att man har egen bil. Om du tänker åka utanför de riktigt stora städerna bör du se till att göra det under vanliga skoldagar. Att försöka improvisera på plats fungerar, men det tar både tid och kan kosta en del.

 

Till topps! /Joel