Utebloggen

Alla som vet vad det innebär att vara i den skarpa änden, känner till ledpsykets betydelse. Ledpsyke är ett element inom klättring som existerar för sig själv. Vad menar jag med det? Jo, en person kan klättra hur tufft och svårt som helst, så länge hen är på topprep. Vi pratar om 7-8 på klippa och WI6 på is. När jag hör detta imponeras jag för det är nivåer som helt ligger utanför mitt spann i dagsläget. Dock är den stora skillnaden att många gärna brukar nämna den svåraste leden de klättrat rent tekniskt, men frågar man vilka grader de leder på egna säkringar, dvs. sportklättring går bort, så kan man få en helt annan bild.

 

När folk frågar mig på vilken nivå jag klättrar, så låter det kanske inte så imponerande, men skillnaden är att jag endast anger nivåer som jag klättrar på egna säkringar. Att leda och klättra på topprep är två helt skilda saker. Frågan är hur man tränar upp sitt ledpsyke? Om jag klarar av en viss led på topprep borde jag kunna leda densamma. Ja, logiken är enkel, men för att förklara skillnaden kan man tänka sig att de flesta kan balansera på en lång smal bom, om den är ca. 20cm över marken. Om jag skulle be samma person göra om det men nu höja bommen 15 meter över marken, skulle nog de flesta avstå från att balansera över. Kanske skulle man krypa över, men konstigt nog vet man ju att man klarar av att gå över, bara den är lägre ned.

 

Exemplet ovan fångar in lite av ledpsykets mekanismer. Det enda sättet att få ett bättre ledpsyke är väl att träna på att leda för att känna sig säker på det man gör. Sedan bör man ha lite marginal i sin klätterförmåga i förhållande till de leder man klättrar. Jag antar att klättra solo kräver att man har den där marginalen hela tiden. Dock måste soloklättring vara ett bra sätt att öva upp ledpsyket.

 

Till topps! /Joel