Dilemma
Jag ska inte sticka under stol med att det finns det baksidor med bergsklättring. Många hävdar att det är att utsätta sig för onödiga risker. Att det är oansvarigt (läs annat inlägg om detta) mot nära och kära samt mot samhället (i form av kostnader för räddningsåtgärder). Hur bemöter man något sådant? Med respekt, så klart. Nu har jag t.ex. inga barn. Skulle jag haft det, hade jag nog omprövat mitt inställning till klättring. Men just nu klättringen en viktig del av mitt liv. Det är mitt sätt att ta ansvar för min egen lycka. Jag skulle inte längre vara den jag är om jag skulle sluta klättra. På frågan om mitt ansvar mot samhället, så är jag en frisk skattebetalare/försäkringstagare. Sedan kan jag faktiskt hävda att tända ljus vid juletid är en mycket större kostnad för samhället på alla tänkbara sätt, men jag tänker inte bråka om det med er, för julstämningens skull.
Dock finns det en sak som faktiskt ger mig lite dåligt samvete, och det är miljön. Vanligtvis försöker jag ta hänsyn till miljön på de sätt jag kan, t.ex.brukar jag ta tåget när jag åker hem till Boden, men tyvärr går inte detta när bergen jag bestiger ligger på andra kontinenter. Det enda alternativet är egentligen att sluta klättra/resa, men det skulle innebära att jag tvingas upphöra med min passion. Visst kan jag ta till försvarsmekanismer som att konstatera att andra också flyger långt och mycket, t.ex. för att semestra i Thailand eller Egypten. Men att andra också reser, minskar inte mitt klimatansvar, egentligen tvärtom. För att stilla mitt dåliga samvete klimatkompenserar jag genom att betala en schablonsumma efter flygningens längd till Climate Care. Pengarna används för olika insatser runt om i världen för att minska på växthusgasutsläpp (läs tidigare inlägg). Men även om jag klimatkompenserar kan jag inte komma ifrån känslan av att jag bara gör en kosmetisk manöver för att lindra mitt dåliga samvete. Jag får nog leva med att det är ett dilemma som jag inte kan lösa utan göra våld på min eller jordens natur.
Var inte för hård i er kritik mot mig. Jag är redan en av mina hårdaste kritiker.
Till topps! /Joel
Kommentarer
Postat av: Kenneth
Var sak har sin tid?, visst är det nog så men jag upplever att dom "djupaste" intressena jag har endast kan motas bort för en tid, exempelvis barn. Tids nog kommer dom fram igen. Dessa är en del av mig.
Jag delar bördan med dig gällande klimatet men det är bara att ta alla tillfällen man har hemma att göra saker och ting klimatsmart, bil, gräsklippning el etc.
Postat av: Joel
Du har helt rätt. Man får försöka kompensera på de sätt man kan.
Trackback
