Hänsyn
Min mor och far är måttligt förtjusta i att deras son flänger runt på en massa berg. Inte heller min syster är odelat positiv till det jag gör. Givetvis bottnar det hela i en oro för att det kan hända mig något ute på mina äventyr. Och faktum är ju att det inte är helt ofarligt det jag håller på med, folk förlorar faktiskt både liv och lem på berg. Men samtidigt hör det ju till för lite av tjusningen och spänningen ligger just i faran. Vore det inte för den hade jag lika väl kunna hålla på med curling.
Dock förstår jag min familjs oro, och är medveten om att den är ett uttryck för deras omtanke. Det vore ju värre om de inte brydde sig om vad jag höll på med. Vidare måste man inse att det är en helt annan sak att, som de, bara vara passiva åskådare och inte kunna göra något annat än att vänta på nästa SMS som bekräftar att jag lever och har hälsan. Om de fick som de ville, så skulle jag minska avsevärt på mina äventyr och ägna min tid åt något annat. Och det här är själva dilemmat.
Som mitt liv ser ut just nu, så är det det här jag vill hålla på med, och förklaringarna till det är många. Men frågan är om jag bör ta någon hänsyn till mina nära och käras oro. Hittills har jag inte gjort det, utan kört på i mitt eget rejs. Är det egoistiskt av mig? Visst kan man hävda att det är mitt liv osv. men att bara tänka så vore ju helt utan hänsyn. En lösning vore att dra ned på äventyr, men inte heller det känns lockande. Jag är rädd för att jag får acceptera att jag är ett stort ego i denna fråga. Just nu är jag inte villig att kompromissa. Kanske beror det på att jag vet att jag måste ta till vara på chansen nu, för den dag då jag får en egen familj, så kommer jag att prioritera helt annorlunda.
Till topps! /Joel
Jag är ingen äventyrare än men detta har jag tänkt mycket på och jag håller med i det du säger.
Många säger att bergsbesigare är egoistiska eftersom de tar stora risker eller med andra ord uppfyller sina drömmar.
Den klassiska frågan är varför och den kan inte många svara på. Ska man behöva stå till svars för sina drömmar ?? jag vet inte.
Don't stop till you get enough!
Det är med drömmar som med frihet, det följer med ett ansvar.
Jag tror att man måste gå sin egen väg. Att man själv inte är lycklig gör ju inte andra lyckligare så att säga..
Postat av Linda som glömde skriva sitt namn..
Linda: Visst har du rätt i det, men samtidigt kan ju ens lycka grumlas något om man vet att de som bryr sig om en är oroliga.
Ville bara säga att det känns skönt att höra att du verkligen tänker på "oss" som sitter hemma och väntar på nästa - och nästa.. sms när du är ute och äventyrar- men i grund och botten så har du alltid mitt stöd. Du går alltid dina egna vägar och har väl alltid så gjort:)
Syrran: Skönt att veta att jag har ditt stöd. På samma sätt som du alltid har mitt :)
