Utebloggen

Vad kan man säga? Det känns nästan som om Fulufjället försökte visa sig från sin absolut bästa sida, eftersom det var Kristinas första riktiga fjällvandring. Det var ren och skär propaganda.

Vi kom fram till Björbäckstugan strax efter sjutiden på kvällen. Det började skymma lite, så vi snabbade oss till Njupeskär för att kunna beskåda Sveriges högsta vattenfall. Själv har jag bara varit där vintertid. Därefter gick vi upp mot Rörsjöstugan, men nu hade det hunnit mörkna, och det var riktigt svårt att se var leden gick. Vi valde att slå läger där vi stod. Det var en vacker kväll med månljus och klar stjärnhimmel. Följande morgon kunde vi lättare orientera oss, och kom fram till Rörsjöstugan ganska snart. Efter en liten paus gick vi vidare mot Tangsjöstugan. Vandringen var behaglig eftersom solen sken och vi höll ett komfortabelt tempo. En kort paus vid Särnmanskojan hann vi med innan vi nådde fram till Tangsjöarna lagom till lunchen.

Utsikten där vi satt, utanför Tangsjöstugan, var som taget från ett vykort. Det var nästan vindstilla och solen värmde gott. Efter maten tog vi oss till och med en liten tupplur. Vi blev också inspirerade till att skriva haiku-dikter:

En fjällörings vak
bildar ett o på ytan.
Fjällets egen skrift.

Nästan fyra timmar efter vår ankomst packade vi ihop våra grejer för att fortsätta vandringen. Vi hade bestämt oss för att återvända till Särnmanskojan, för att därifrån gå mot Brottbäckstugan och vidare mot Björbäckstugan. Vid Särnmanskojan reste vi tältet för att sedan äta middagen vid kaminen i kojan. Rostbiff, fräsch sallad och rödvin intogs samtidigt som en underbar solnedgång spelades upp i dörröppningen. Kvällen avrundades med lite mys i stearinljusets sken. När vi sedan gick ut till tältet för att sova bjöd himlen på norrsken. Visst har jag sett mer spektakulära föreställningar, men det var helt enkelt oväntat.

På morgonen förväntade vi oss regn, eftersom väderprognoserna hade varnat för detta. Dock till vår glädje hälsades vi av solen när vi drog upp tältöppningen. Vi ville inte utmana ödet, så vi packade ihop våra grejer och kom iväg i hyfsad tid. Glädjande nog förskonades vi från regn under hela tillbakavägen. Snart satt vi i bilen på väg hem från en riktigt fin fjälltur. En tur som lindrade mina yrkesrelaterade stressymptom.

Till topps!