Erfarenheter
Jag har precis kommit hem efter en tredagarstur till Idre. Det var en vandring med ett gäng glada ungdomar, vilka har ganska begränsad fjällvana sedan tidigare. Som vanligt får man hjälpa till med saker som hur man packar en ryggsäck. Ett vanligt misstag är att de packar "utåt", dvs. de fäster saker på ryggsäckens framsida, med resultatet att den blir baktung. Att de gör andra liknande misstag är inte så konstigt, det handlar ju om erfarenhet. 
Däremot är det intressant att notera hur, speciellt killarna, har svårt att förstå detta med att hushålla med sina krafter. Trots att jag förklarar vikten av att hålla ett jämnt och bra tempo, så vill de rusa iväg i början. De känner sig starka och upplever att det går lätt. Givetvis kommer det furiösa tempot att straffa sig. Man försöker förklara att det inte är hur stark man är första timmen, utan den sista (av sex-sju) som är avgörande, men det går som inte fram. Nåja, man låter dem göra sitt misstag. Och mycket riktigt slutar det med att tjejerna som håller ett lugnare tempo orkar hela vägen, medan killarna som kroknat kommer insläntrandes till lägret mycket senare. 
Okej, ett misstag som vi alla har gjort. Det riktigt intressanta kommer dagen därpå, då vissa av killarna gör om precis samma misstag. De sätter av i ett megatempo, men med samma resultat som under föregående dag. De hade inte lärt sig någonting. Det är inte heller lika lätt att förklara det som bristande erfarenhet. Nu undrar jag om detta är typiskt manligt eller typiskt ungdomligt, kanske t.o.m. typiskt för unga män?Till topps! /Joel
Vi har nog fler faktorer som sammanfaller här.
1. Ja, unga män är mer tävlingsinriktade och vill visa sig på styva linan, impa på tjejerna. Finns både biologiska faktorer och socialt grupptryck.
2. Ungdomar har blivit curlade så mycket att de inte behövt planera längre fram och ta konsekvenser av sina val. Den som gått på ett par nitar och fått ta konsekvenserna lyssnar och lär i nya situationer.
3. Dessutom har de inte gjort något annat i 6-7 timmar i sträck. De vet inte hur man lägger upp ett jobb. Tror inte tjejerna vet heller, men de räddas av att de inte behöver tävla så mycket.
4. Det var ju vissa pojkar som inte lärde sig. Alla är inte lika smarta och måste uppleva något flera gånger innan de kan dra slutsatser. Spridningen hos den manliga populationen är större på många egenskaper. Fler riktigt smarta, men också en hel hög som inte är så smarta.
Hur gick det för de pojkar som inte drog iväg andra dagen? De borde komma fram ganska tidigt.
En spännande analys :) Jag är dock fundersam över punkt två. Det är nog mer som du skriver en fråga om (bristande) förmåga att lyssna och lära sig av nya situationer.
Med curlande menar jag att man tar bort alla möjligheter att uppleva negativa konsekvenser av sina val. Banan är sopad. Oavsett om man valde fel finns det en vuxen som täcker upp, även på konsekvenser som bara är lite obekväma. Om man istället utsätter sina barn för situationer där de måste välja beteende och valet får konsekvenser, bra eller dåliga, kommer de att lyssna och lära av sina misstag. Och då spelar det inte så stor roll på vilket område det gäller. Även om de fått erfarenheterna inom konstsim så kan de aplicera det på friluftsliv. Av de killar som knäckte sig två gånger, hur många satsar i idrott? Gissar på inte så många.
