Glaciärräddning, Z-hiss

Jag tänkte bara i korthet redogöra för hur man räddar en fallen kamrat ur en glaciärspricka. Det system jag ska visa kallas för Z-hiss pga. hur repet dras. I denna beskrivning tänker vi oss att två personer är inknutna i varandra och försteman går igenom en spricka. Andreman lyckas hejda fallet och det han/hon gör är att skapa ett ankare. Detta görs genom att man gräver ned sin isyxa till vilken man lärkar en lång slinga. Sedan fäster man en prusikknut (tibloc fungerar ännu bättre). Knuten klipps in i karbin tillsammans med ankarslingan. Nu kan andreman avlasta tyngden på ankaret. Han/hon kan ta sig närmare issprickan, kolla om kamraten är vid medvetande + lägga ett fast objekt under repet vid issprickans kant. Detta för att minska friktion vid uppdragandet + att repet inte skär in ännu djupare.

Därefter tar andreman repet bakom ankarpunkten och veckar den. Det är nu som repet får sin z-dragning. Om kamraten i sprickan är vid medvetande kan man skicka ned en karbin (helst kopplad till ett block för minskad friktion). Kamraten kan då själv koppla in karbinen i sin sele, men är han/hon medvetslös så måste andreman fästa karbinen i en prusik/tibloc på repet. Därefter fäster andreman repet till sin egen sele och börjar dra. Observera att andreman aldrig får passera ankarpunktern, då det annars blir alltför stor belastning på den. Jag förstår att det kan vara svårt att greppa hela proceduren utifrån denna redogörelse, därför bifogar jag en video kring detta.



Eftersom det är valdag, ska jag nu gå och göra min demokratiska plikt :)

Till topps! /Joel


Kommentarer
Postat av: Anvi

Det kan väl tilläggas att disponeringen av repet bör planeras efter denna z-hiss. Andremannen bör ha så mycket rep uppkoilat (stavning?)att repet skall nå tillbaka ner till den nödställde och tillbaka upp igen. Andreman skall alltså nå en punkt framför mitten av repet. Annars lär man få börja med en prussik på repet tills man fått så mycket rep att en karbin kan kastas ner.



Lite lättare är det om man går tre. Då är det mittpersonen som klipper ut sig och gör ett ankare framför sin knut. När belastningen övergår till ankaret kan denna knut lossas och sisteman kan gå fram och kasta ner en karbin.



En sak är att läsa om sådana saker, men med praktisk övning är man betydligt mer förberedd om det händer. För mig gick det upp lite liljeholmens när jag gjorde det på riktigt.

2010-09-20 @ 09:24:24
URL: http://villut.se
Postat av: Joel

Precis! Övning är nyckeln. Man vill inte göra detta för första gången i skarpt läge.

2010-09-20 @ 22:13:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0