Utebloggen

Alla har vi nog någon gång lyssnat till en föreläsare som har haft syftet att inspirera. Det kan vara genom positivt tänkande eller genom att prata om mål och hur man förverkligar dessa. Inte sällan brukar dessa bli inbjudna till arbetsplatsen för att fungera som en injektion till personalen. Man brukar finna många äventyrare representerade bland dessa inspiratörer. Själv tillhör jag kategorin människor som är lättmottaglig för denna typ av budskap. Jag brukar ofta känna mig taggad och inspirerad efteråt, men det beror nog att jag i mångt och mycket kan känna igen mig själv, och läsa in mina förutsättningar i det de berättar. Dock slog det mig senast vi hade en inspirationsföreäsare på jobbet, att hans budskap förhåller sig till åhörarna på samma sätt som propaganda. Budskapet riktar sig i huvudsak till redan övertygade. Men egentligen bör väl syftet vara att försöka nå fram till dem som har tappat gnistan. För att fortsätta med liknelsen från politiken, så gäller det att budskapet är anpassat till dem som är osäkra. Det är ju dem man vill komma åt.

Jag hävdar inte att jag vet hur man ska kunna väcka oinspirerade anställda, men jag är ganska säker på att många de föreläsare som finns där ute missar målet. Jag vet att det alltid finns grupper av desillusionerade personer som man inte kan inspirera hur man än gör, men dock tror jag att många föreläsare alienerar majoriteten av åhörarna genom att fokusera för mycket på strapatser, umbäranden och riskerna. De redan övertygade kanske blir imponerade, men de övriga får bara en bekräftelse på vilken "idioti" det är. Läs ett tidigare inlägg om detta.

Hur kan man komma åt problemet? Tja, en viktig del är väl igenkänning. Det handlar om att kunna beröra just de personer som har tappat sin geist utmed vägen. Och det gör man kanske inte genom massa floskler och självskryt. Det fungerar definitivt inte genom att framstå som övermänsklig. Det gäller att hitta det som alla kan relatera till. Det är det som den pedagogiska utmaningen består i. En bra utgångspunkt är väl att ta avstamp från det gemensamma mänskliga :)

Till topps! /Joel