Anchorage - Fairbanks
Eftersom vi hade tur med vädret på Denali, så nyttjade vi bara två av de tre veckor vi hade avsatt för bestigningen. Det innebar att vi hade närmare två veckor att fylla innan vi skulle flyga hem. Eftersom Dawe var tvungen att åka hem tidigare, beslutade jag och Elbe att vi skulle göra en cykeltur i Alaska. Vi hade ju redan all campingutrustning, så vi behövde bara hyra cyklar (125$ per vecka och cykel). Vi funderade lite på sträckningen, och först ville vi cykla från kust till kust, dvs. Stillahavskusten till Ishavskusten, men vi insåg att det skulle bli för svårt. Vi valde att "nöja" oss med att cykla mellan Anchorage och Fairbanks. Men för att slippa den alltför tungt trafikerade Park Highway (knappt 60 mil) valde vi att cykla över Glenn och Richardson Highway. En mycket mer naturskön väg även om den blev ca. 75 mil lång. Klicka på bilderna för att göra dem större.
Dag 1 - Anchorage - Palmer (92km)
Det var en underbar känsla att få sätta sig på en cykel igen. Förvisso var det inte min egen cykel, men det skulle nog gå bra ändå. Den mesta cykelutrustningen hade vi fått låna av uthyraren, men cykelbyxorna var i alla fall nyinköpta. Det var länge sedan jag hade varit ut på en långcykeltur senast. Närmast var nog när jag cyklade Treriksröset - Smygehuk sommaren 2008. För Elbe däremot för det första långcykelturen någonsin. Tyvärr så kantades hennes premiärdag av regn och riktigt tung trafik. I huvudsak kunde man cykla på en cykelväg ut från Anchorage, men en sträcka gick utmed motorvägen, och det var stundtals riktigt läskigt, eftersom det dundrade fram riktiga monster till långtradare. Dock kunde vi efter ett par mil välja en alternativ väg, förvisso längre, men betydligt mer stillsam. Till vår glädje började också solen att titta fram, lagom tills att vi nådde Palmer. Vi ville inte förta oss första dagen, så vi tog in på campingen och lät våra rumpor vila sig inför morgondagen.
Dag 2 - Palmer - Eureka (131km)
Vi följde Glenn Highway, vilket innebar att vi cyklade över Chugach Mountains. Det blev en riktigt jobbig dag, då det kändes som om uppförsbackarna aldrig ville ta slut. Förvisso kommer det alltid en nedförsbacke efteråt (oftast konstaterat av någon som inte själv har cyklat), men vilan de erbjuder brukar inte kompensera för den ansträngning det innebär att cykla uppför. Dock uppvägdes vårt arbete av den otroligt vackra och storslagna naturen. Det var också en befrielse att slippa den tunga trafiken vi hade upplevt under gårdagen. Vi valde att stanna för middag vid Glacier View. Det blev en rejäl ostburgare, vilket vi verkligen behövde efter timmar av slit. Det blev inte att vi cyklade så långt efter middagen, så ganska snart slog vi upp tältet under en vacker Alaskahimmel.
Dag 3 - Eureka - Sourdough (159,5km)
Följande dag sken solen och vi hade t.o.m. medvind. Det visade sig att vi hade avverkat en tuff, men vacker, sträcka under gårdagen. Denna dag skördade vi frukten av vårt slit, då det gick mycket utför innan det senare planade ut. Naturen förändrades i takt med att vi kom ned på låglandet och en trött granskog tog över. Vi stannade i Glennallen och köpte på oss lite proviant samt att vi passade på att proppa i oss en ostburgare. Tjusningen med att långcykla är just kombinationen av friluftsliv, äventyr och närhet till civilisationen. Man behöver inte smälta snö eller tvinga i sig frystorkat för att komma nära naturen. En annan fördel med att cykla är att man kommer närmare det vardagliga livet. Man hinner uppleva den lokala atmosfären på ett helt annat sätt. Till exempel stannade vi vid en liten affär i Nelchina, som mest såg ut som en souvenirbutik, men det visade sig vara den enda livsmedelsbutiken inom en femmilsradie. Och nu snackar vi en butik som inte kan ha varit större än 5x5 meter. Det var då vi insåg att vi verkligen var i Alaskas backcountry. Nelchina fick Övre Soppero att framstå som en metropol. Efter Glennallen svängde vi norrut utmed Richardson Highway. Vi nådde fram till Sourdough ganska sent, men det var en fin kväll med ett vackert ljus.
Dag 4 - Sourdough - Miller's Roadhouse (115km)
En vacker dag. Vädret var fint och i huvudsak var vägen ganska platt. Vi började närma oss Alaska Range, vilket vi bävade för. Minnet av alla slitsamma uppförsbackar var ännu färskt i minnet. Faktum var att slitet började ta ut sin rätt, då bl.a. Elbe fick så ont i knät att hon tvingades vila sig en stund. Av den anledningen fick hon skjuts en bit till Paxson. Väl där inmundigades den numera traditionsenliga ostburgaren. Efter en välförtjänt vila fortsatte vi norrut, bl.a. passerades Summit Lake innan vi kom till den mest natursköna delen på hela cykelturen: Isabel Pass och de vackra St Elias Mountains. Det är så där omruskande vackert. Dock kan detsamma inte sägas om vår övernattningsplats, som var bredvid Trans-Alaska Pipeline.
Dag 5 - Miller's Roadhouse - Richardson (125,5km)
Till att börja med var dagen helt okej, lite gråmulen bara, men snart kom regnet. Och det var ett ganska rejält regn. Dock fanns det inte så mycket annat att göra än att trampa vidare. Men trots att vädret inte var det bästa började vi få vittring på slutmålet. Vi följde nu Tanana River, som rinner norrut vidare genom Fairbanks innan den senare ansluter till Yukon River. När vi väl kom fram till Delta Junction kunde glatt konstatera att regnet hade upphört. Vi firade genom att beställa in varsin Jumbo Burger, och den gjorde verkligen skäl för namnet. Den kvällen slog vi läger vid en rastplats. Vi hann precis slå upp tältet innan ett riktigt oväder bröt ut. Det åskade och regnade ordentligt. Just det myckna regnet blev ett problem eftersom sömmarna till mitt tält inte är tätade. (Det är ett alpinisttält och därför gjort för snö och inte regn). Inte nog med att vi blev blöta, så skrämde Elbe upp mig varje gång det hördes ett ljud utanför tältet. Hon var rädd för björn, medan jag var rädd för en seriemördare à la hillbilly. Det är tillfällen som dessa som man ångrar att man har sett filmen Den sista färden. Jag kan säga att det inte var någon av våra bättre nätter.
Dag 6 - Richardson - Fairbanks (123,5km)
Vädret på morgonen var kyligt och rått, men det var bara att cykla på. Ganska snart sprack det upp och mot eftermiddagen blev vädret t.o.m. riktigt fint. Vi avverkade mile efter mile och snart nådde vi fram till North Pole, en ort utanför Fairbanks. Här lämnade vi också motorvägen. Förvisso var det en rejäl omväg, men vi slapp den sista biten av motorvägen, som det för övrigt var förbjudet att cykla på. Runt fyratiden kom vi fram till Fairbanks, vilket gjorde att vi hade gott om tid att duscha och göra oss i ordning för den kalkonmiddag som vi blev bjudna på av ägarna till vandrarhemmet där vi bodde. Vi hade faktiskt kommit fram till Fairbanks på självaste nationaldagen 4:e juli. Och efter att ha proppat i sig ostburgare efter ostburgare, så var det helt underbart att få äta något hemlagat :) Den natten sov vi som små barn i trädkojan vi hyrde. Följande dag cyklade vi runt i Fairbanks för att bekanta oss lite med denna legendariska stad. Tyvärr räckte inte tiden till att cykla till Anchorage, så hemfärden dagen därpå skedde via buss (100$ + 10$ för cykeln). Jag och Elbe kunde nöjt konstatera att vi hade upplevt mycket av Alaska. Allt från höga berg till dess städer och skogar.
Till topps! /Joel
Dag 1 - Anchorage - Palmer (92km) Det var en underbar känsla att få sätta sig på en cykel igen. Förvisso var det inte min egen cykel, men det skulle nog gå bra ändå. Den mesta cykelutrustningen hade vi fått låna av uthyraren, men cykelbyxorna var i alla fall nyinköpta. Det var länge sedan jag hade varit ut på en långcykeltur senast. Närmast var nog när jag cyklade Treriksröset - Smygehuk sommaren 2008. För Elbe däremot för det första långcykelturen någonsin. Tyvärr så kantades hennes premiärdag av regn och riktigt tung trafik. I huvudsak kunde man cykla på en cykelväg ut från Anchorage, men en sträcka gick utmed motorvägen, och det var stundtals riktigt läskigt, eftersom det dundrade fram riktiga monster till långtradare. Dock kunde vi efter ett par mil välja en alternativ väg, förvisso längre, men betydligt mer stillsam. Till vår glädje började också solen att titta fram, lagom tills att vi nådde Palmer. Vi ville inte förta oss första dagen, så vi tog in på campingen och lät våra rumpor vila sig inför morgondagen.
Dag 2 - Palmer - Eureka (131km)Vi följde Glenn Highway, vilket innebar att vi cyklade över Chugach Mountains. Det blev en riktigt jobbig dag, då det kändes som om uppförsbackarna aldrig ville ta slut. Förvisso kommer det alltid en nedförsbacke efteråt (oftast konstaterat av någon som inte själv har cyklat), men vilan de erbjuder brukar inte kompensera för den ansträngning det innebär att cykla uppför. Dock uppvägdes vårt arbete av den otroligt vackra och storslagna naturen. Det var också en befrielse att slippa den tunga trafiken vi hade upplevt under gårdagen. Vi valde att stanna för middag vid Glacier View. Det blev en rejäl ostburgare, vilket vi verkligen behövde efter timmar av slit. Det blev inte att vi cyklade så långt efter middagen, så ganska snart slog vi upp tältet under en vacker Alaskahimmel.
Dag 3 - Eureka - Sourdough (159,5km)Följande dag sken solen och vi hade t.o.m. medvind. Det visade sig att vi hade avverkat en tuff, men vacker, sträcka under gårdagen. Denna dag skördade vi frukten av vårt slit, då det gick mycket utför innan det senare planade ut. Naturen förändrades i takt med att vi kom ned på låglandet och en trött granskog tog över. Vi stannade i Glennallen och köpte på oss lite proviant samt att vi passade på att proppa i oss en ostburgare. Tjusningen med att långcykla är just kombinationen av friluftsliv, äventyr och närhet till civilisationen. Man behöver inte smälta snö eller tvinga i sig frystorkat för att komma nära naturen. En annan fördel med att cykla är att man kommer närmare det vardagliga livet. Man hinner uppleva den lokala atmosfären på ett helt annat sätt. Till exempel stannade vi vid en liten affär i Nelchina, som mest såg ut som en souvenirbutik, men det visade sig vara den enda livsmedelsbutiken inom en femmilsradie. Och nu snackar vi en butik som inte kan ha varit större än 5x5 meter. Det var då vi insåg att vi verkligen var i Alaskas backcountry. Nelchina fick Övre Soppero att framstå som en metropol. Efter Glennallen svängde vi norrut utmed Richardson Highway. Vi nådde fram till Sourdough ganska sent, men det var en fin kväll med ett vackert ljus.
Dag 4 - Sourdough - Miller's Roadhouse (115km)En vacker dag. Vädret var fint och i huvudsak var vägen ganska platt. Vi började närma oss Alaska Range, vilket vi bävade för. Minnet av alla slitsamma uppförsbackar var ännu färskt i minnet. Faktum var att slitet började ta ut sin rätt, då bl.a. Elbe fick så ont i knät att hon tvingades vila sig en stund. Av den anledningen fick hon skjuts en bit till Paxson. Väl där inmundigades den numera traditionsenliga ostburgaren. Efter en välförtjänt vila fortsatte vi norrut, bl.a. passerades Summit Lake innan vi kom till den mest natursköna delen på hela cykelturen: Isabel Pass och de vackra St Elias Mountains. Det är så där omruskande vackert. Dock kan detsamma inte sägas om vår övernattningsplats, som var bredvid Trans-Alaska Pipeline.
Dag 5 - Miller's Roadhouse - Richardson (125,5km)Till att börja med var dagen helt okej, lite gråmulen bara, men snart kom regnet. Och det var ett ganska rejält regn. Dock fanns det inte så mycket annat att göra än att trampa vidare. Men trots att vädret inte var det bästa började vi få vittring på slutmålet. Vi följde nu Tanana River, som rinner norrut vidare genom Fairbanks innan den senare ansluter till Yukon River. När vi väl kom fram till Delta Junction kunde glatt konstatera att regnet hade upphört. Vi firade genom att beställa in varsin Jumbo Burger, och den gjorde verkligen skäl för namnet. Den kvällen slog vi läger vid en rastplats. Vi hann precis slå upp tältet innan ett riktigt oväder bröt ut. Det åskade och regnade ordentligt. Just det myckna regnet blev ett problem eftersom sömmarna till mitt tält inte är tätade. (Det är ett alpinisttält och därför gjort för snö och inte regn). Inte nog med att vi blev blöta, så skrämde Elbe upp mig varje gång det hördes ett ljud utanför tältet. Hon var rädd för björn, medan jag var rädd för en seriemördare à la hillbilly. Det är tillfällen som dessa som man ångrar att man har sett filmen Den sista färden. Jag kan säga att det inte var någon av våra bättre nätter.
Dag 6 - Richardson - Fairbanks (123,5km)Vädret på morgonen var kyligt och rått, men det var bara att cykla på. Ganska snart sprack det upp och mot eftermiddagen blev vädret t.o.m. riktigt fint. Vi avverkade mile efter mile och snart nådde vi fram till North Pole, en ort utanför Fairbanks. Här lämnade vi också motorvägen. Förvisso var det en rejäl omväg, men vi slapp den sista biten av motorvägen, som det för övrigt var förbjudet att cykla på. Runt fyratiden kom vi fram till Fairbanks, vilket gjorde att vi hade gott om tid att duscha och göra oss i ordning för den kalkonmiddag som vi blev bjudna på av ägarna till vandrarhemmet där vi bodde. Vi hade faktiskt kommit fram till Fairbanks på självaste nationaldagen 4:e juli. Och efter att ha proppat i sig ostburgare efter ostburgare, så var det helt underbart att få äta något hemlagat :) Den natten sov vi som små barn i trädkojan vi hyrde. Följande dag cyklade vi runt i Fairbanks för att bekanta oss lite med denna legendariska stad. Tyvärr räckte inte tiden till att cykla till Anchorage, så hemfärden dagen därpå skedde via buss (100$ + 10$ för cykeln). Jag och Elbe kunde nöjt konstatera att vi hade upplevt mycket av Alaska. Allt från höga berg till dess städer och skogar.
Till topps! /Joel
Kommentarer
Trackback
