Utebloggen

Så här efter sommarens äventyr med Sverigecyklingen och Mt Blanc-bestigningen, så är min kassa ganska skral. Till saken hör att jag betalade för flygresan till Argentina precis före sommaren. Allt detta tvingar mig att vara lite mer försiktig och restriktiv med inköp av grejer respektive utflykter. Nu ska jag absolut inte beklaga mig, då min situation är självvald samtidigt som jag lever det liv jag vill leva :) Dock dyker det ibland upp en tanke om att jag kan försöka få lite sponsring. Kanske ett par fina skalbyxor, eller varför inte ett ändamålsenligt tält. Egentligen handlar det inte om några stora summor för butikerna/företagen. Däremot skulle det inte gå min budget obemärkt förbi om jag slapp vissa utgifter. Det vore så skönt, att spara 2000-3000 spänn på skalbyxor, genom att åtminstone höra sig för ute på butikerna.

Men det kommer inte att ske. Inte för att jag inte kan, utan för att jag inte vill. Faktum är att redan när jag bestämde mig för att åka och bestiga Aconcagua, så hade jag klart för mig att jag ville göra det på mina villkor och utifrån mina förutsättningar. På mitt sätt helt enkelt. Det innebär bl.a. att genomföra expeditionen helt med egna medel. En deklaration som återfinns i detta inlägg. Dock betyder inte att jag måste köra solo och att jag inte kan ingå i en grupp där vi hjälper varandra. Inte heller betyder det att jag är oflexibel eller kompromisslös. Det handlar om att bevara ett intresse, en hobby, och låta det stanna därmed...

Till topps! /Joel