Utebloggen

Jag har länge velat besöka jättarnas hem, så det var med stor förväntan som jag satte mig i bilen efter jobbet på fredagen. Vi var fyra som åkte, utöver jag och MW så var det EK och DL vilka ska åka med mig till Aconcagua. Tanken var att det skulle bli en fin träningstur, både fysiskt och vädermässigt. Att vi åkte i oktober var alltså medvetet, just för att det skulle vara lite kallare.

Nåväl, eftersom vi åkte efter våra jobb, så kom vi inte fram till Spiterstulen (1104 m.ö.h.) förrän halv två på natten. Vi ställde klockorna på åtta trots detta och vid halv tio på lördagen var vi på vår väg mot den första toppen för helgen: Glittertind (2465 m.ö.h.). Jag måste bara säga det att detta berg har det vackraste namnet av alla berg. Dock bjöd Glittertind på riktigt busväder. Det var mer eller mindre white out, dvs. dimma/moln/snöyra som gör att allt blir vitt. Det gick inte att urskilja saker mer än 10-15 meter framför en. Toppbilderna är därför också ganska dåliga. Bestigningen gick hursomhelst bra och hela turen tog 7h30m.

På söndagen steg vi upp vid sex, och strax var vi på väg mot Galdhöpiggen (2469 m.ö.h.) vårt andra mål för helgen. Inte heller Galdhöpiggen bjöd på något finväder, även om det periodvis sprack upp lite och man kunde ibland skymta solen. Dock var det inte alls lika dåligt väder som uppe på Glittertind. Efter de obligatoriska toppbilderna (se ovan), så väntade bara nedfärd och hemfärd. Halv ett på natten steg en trött Joel över tröskeln till sin lägenhet.

Jag kan avslöja att jag tryckte på snooze-knappen en gång på måndagsmorgonen.

Till topps! /Joel
.