Utebloggen

När det gäller klättring så är jag en nybörjare. Min enda klättererfarenhet fram till i somras var en gång då jag följde med en kamrat till en inomhusvägg. Jag läste i Umeå vid den tiden så detta var på IKSU. Utöver denna erfarenhet så har min klättring begränsat sig till något träd eller lekparksställning (det senare i överförfriskat tillstånd).

Men i takt med att mitt intresse för alpin klättring växte, så insåg jag ganska snabbt att jag behövde lära mig att klättra på riktigt. Jag surfade runt lite på internet och ganska snart hittade jag en kurs som skulle täcka mina behov. Kursen arrangeras av Svenska Klätterförbundet i Kebnekaise och den är ca. två veckor lång. Den behandlar hur man klättrar klippa, is och snö. Problemet var att det krävdes att man hade gått grundkurs i klippklättring (dessutom kostar kursen närmare 11 000).

Mitt första steg blev alltså att anmäla mig till en grundkurs i klippklättring. Jag hittade en jättebra kurs som arrangerades av Dalarnas klätterklubb, vilket var suveränt då jag inte behövde åka långt alls. Kursen var mycket lärorik för min del, även om jag egentligen inte är intresserad av klippklättring. Dock lär man sig grunderna som utrustning, olika knutar och säkerhet. En annan fördel med att ha gått grundkursen är att man får gå isklättrarkursen. En kurs som är bra att gå ifall man är intresserad av alpin klättring.

Nåväl, nu har man i alla fall gått grundkursen, så förhoppningsvis så ska jag kunna gå isklättrarkurs till vintern. Om det däremot blir någon kurs i Kebnekaise är väl mer tveksamt, då det inte lär finnas ekonomiskt utrymme för det nu till sommaren, med tanke på Aconcagua.