Sportlov - på riktigt
Eftersom det var sportlovsvecka här i Dalarna så passade jag på att ta ut en veckas semester för att kunna åka till fjällen med Pete. Tanken var att få lite övning/träning i turskidåkning med pulka och vintercamping. Pete har som plan att skida till Sydpolen efter vi har gjort Mt Vinson. Dock är det en tur som jag hoppar över.
Måndagen inleddes med att vi gick igenom packningen och lastade in allt i bilen för avfärd mot Fulufjäll. En tretimmarsbilresa. Väl framme monterade vi stighudarna, satte på oss skidorna och spände för pulkan. Vi trampade oss upp på platån vid sidan om Njupeskär. Vädret var inte det bästa, då det blåste och snöade ganska mycket. Väl uppe på platån valde vi att slå läger för att det började skymma.
Det snöade ganska ymnigt den natten, ca. 20 cm. Vi packade raskt ihop vårt läger för att komma till Rösjöstugorna. Vädret hade blivit ännu sämre med tilltagande vind, snö och white out. Vi kunde knappt se längre än 100 meter. Detta gjorde att vi irrade runt i tre timmar innan vi kom fram till stugorna. Under tiden hann vi korsa våra egna spår ett par gånger. Vi gick alltså i cirklar. Nu kan man ju tycka att vi skulle kunna navigera bättre, men när sikten är noll och terrängen ser likadan ut överallt är det svårt. När man inte har någon referenspunkt hjälper varken karta eller kompass. Dock kom vi till slut till ett renstängsel, vilket gav oss en ledtråd till var vi befann oss, och därmed kunde vi ta ut en kompassriktning mot stugorna.
Väl i raststugan kunde vi laga mat och undslippa vädret ett tag. Planen för dagen var att göra en snögrotta för övernattning. Sagt och gjort, så gick vi ut och kastade upp en snöhög som vi sedan lät frysa på sig i ett par timmar innan vi sedan grävde ur den. Det var ganska skönt att krypa in där och uppleva stillheten. Varken vind eller snö hördes genom väggarna, vilket det gör om man ligger i ett tält.
Vi vaknade på onsdagsmorgonen till en vintervärld där vinden hade mojnat. Efter en frukost bestämde vi oss för att ta en tur med lättare packning till Särnmanskojan. Fördelen med denna tur är att det går en vinterled vilket gör att det går att följa kryssmarkeringar hela vägen. Vi skidade på i ett okej väder, men men begränsad sikt. Efter en stunds vila i kojan skidade vi tillbaka och hade därmed fått lite träning på skidor.
Sista natten tillbringade vi återigen i tält. Vi började nu se fram emot en varm dusch och en flottig pizza, så nästa morgon packade vi snabbt ihop våra grejer och började bege oss ned för fjället. Att åka nedför med turskidor och pulka är ingen lek. Dumt nog hade jag också glömt att ta med bromsen till pulkan, vilket gjorde att när jag pustade ut efter att ha återfått kontroll vid en nedförsåkning så kom pulkan efter och knäckte en av mina stavar. Det innebar att jag sista sträckan fick åka med endast en stav utför samtidigt som pulkan rullade, snurrade, voltade, krängde och allmänt jävlades med mig. Jag har skaklar men åker hellre med bara rep, vilket har sina för- respektive nackdelar. Nåväl, vi kom fram till bilen och resten var bara en bilfärd hem i underbart väder. Solen behagade visa sig precis när vi var på väg ned, men vi var egentligen inte ledsna för det. Vi ville ju ha träning för lite svårare förhållanden, och det fick vi ju.
Fredagen ägnades åt att isklättra. En bra träning för oss båda. Pete hade inte klättrat så mycket på is tidigare, och för egen del var det säsongens första tur. Vi åkte ut till en gruva och körde lite grundläggande teknikträning och annan iskunskap som abalakov och standplats på is. Det blev ett riktigt sportlov som gav mersmak. En vecka som gav inspiration, idéer och skapade nya drömmar.
Till topps! /Joel
