YOLO

Uttrycket You Only Live Once döljer sig bakom akronymet i rubriken. Oftast förekommer YOLO på nätet i samband med att någon postar eller kommenterar ett häftig och smått galet videoklipp av den senaste övningen i adrenalinproduktion. På svenska brukar vi snarare konstatera att "Man lever bara en gång".
 
Att man bara lever en gång brukar jag tolka som att man ska passa på att uppleva, upptäcka och utforska så mycket man bara kan. Man kan nog sätta de s.k. Bucket lists i detta sammanhang. Där handlar det om att göra/uppleva vissa saker innan man trillar av pinn. Dock har jag insett att på samma sätt som vissa ser ett halvtomt glas, medan andra ser ett halvfullt, så kan man tolka in något helt annat i uttrycket. Denna dikotomi får mig att tänka på denna bild.
Jag minns ett samtal med en kamrat, där han uttryckte sin oförståelse inför att utsätta sig för de risker som alpinism innehåller, med hänvisning till uttrycket "Man lever bara en gång". Jag kunde hålla med, men med skillnad på betoningen, "Man lever bara en gång". Jag hade faktiskt aldrig reflekterat över att man kunde tolka uttrycket på andra sätt, men givetvis kan man se det som att man har bara ett liv och att man ska vara rädd om det. Poängen för mig är dock att man inte ska vara rädd för livet. 
 
Till topps! /Joel

Kommentarer
Postat av: Anders

Yolo, carpe diem och man lever bara en gång, är bara relevanta begrepp för oss som "kämpar" med översta trappsteget på behovstrappan, självförverkligande. Vad detta självförverkligande sen går ut på är högst individuellt. Och även mängden. För vissa är det nog att ha gjort en resa i livet, för andra är det en lång bucket list som ska klaras av. För min del handlar det om att göra just nu det jag har lust med. Skulle man få ett besked om obotlig cancer och ytterst kort tid att leva ska man inte behöva springa benen av sig för att hinna allt man "måste" innan man lämnar in. Klart man har drömmar och planer inför framtiden, men blir det något annat är det inte hela världen.
Vad gäller risknivåer är det synnerligen individuellt. Visst finns objektiva risker, men vad som är livsfarligt för en är hyfsat säkert för andra. Min upplevelse är att de som undrar varför vi klättrar, varför jag paddlar i havet så länge det är isfritt, eller gör andra "extremaktiviteter, inte tänkt efter vilka risker de själva tar i vardagen. Vi kör bil, cyklar i stadstrafik osv. Närmast döden i Alperna var jag på en vanlig gångstig när en stor sten visslade förbi 3 meter bort. Hade jag gått iväg en halv sekund senare... Ska man försöka eliminera alla sådana risker finns det knappt något kvar att göra. Det är skillnad på att vara dumdristig och försiktigt risktagande.

2015-03-21 @ 16:22:28
Postat av: Joel

Jo, men det handlar inte bara om risker, utan om en inställning, t.ex. att våga byta jobb, att prioritera den där resan/upplevelsen trots att den är utanför ens bekvämligheten osv.

2015-03-22 @ 06:52:29
Postat av: Anders

Ja, välkända cirklar är bekväma. Vem vet vilka hemskheter som lurar därute?

2015-03-22 @ 07:44:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0