Carstensz - Dag 12

Sista dagen med djungel. Men en riktigt dryg dag blev det. Det positiva var att jag faktiskt inte fick några krampkänningar. Min kropp hade äntligen slutat ömka sig, och accepterade i tysthet den briljanta plan som huvudkontoret hade kläckt några månader tidigare, dvs. att traska genom djungeln med full packning.
 
Jag dopade mig också med lite dextrolsol och energigel. Efter sju timmars slit kom vi äntligen fram till Enda Tugapa (3300 möh). Med en liten kraftansträngning fick jag upp tältet, och kröp in för att återhämta mig en stund. Skallagret var genomblött, och jag försökte torka dem med min kroppsvärme. Kombinationen av dålig sömn, höjden, uttorkning, utmattning och en ihärdig förkylning gjorde att jag låg i fosterställning medan kroppen riste i frossa. Som tur är har jag upplevt detta förr på berg. Jag var inte särskilt orolig. Varm mat och varm dryck brukar göra susen.
 
 
 
Jag satte igång köket och gjorde mig en Pad Thai med nudlar, lök och vitlök. Allt fräst i olivolja. Jag vet dock inte om det var bristande matlagning eller höjden som gjorde att jag bara inte kunde få i mig maten. Det sa bara stopp. Kväljningarna kom som på beställning. Eftersom jag visste att jag behövde få i mig näring, så gav jag upp min ambition att laga min egen mat, utan gick till de övriga klättrarna som satt till bords och åt av det som expeditionskocken lagade. Varm sparrissoppa, färska grönsaker och proteiner i form av biff och kyckling.
 
I efterhand kan jag konstatera att det nog var ett klokt beslut, även om det innebar att jag gjorde ett avsteg från min strävan att göra det så självständigt som möjligt. Dock vet jag att det mesta ändå är en konstruktion, för hur självständigt är det att gå med guide och 30 bärare i släptåg? Nåja, låt mig ändå få leva i villfarelsen att jag gjorde det lite mer självständigt genom att jag bar min egen packning.
 
Senare på kvällen besökte jag återigen bärarnas skydd, och förkovrade mig ytterligare i dani- och monifolkets vokabulär. Det är ganska intressant att se hur olika språken är. Det fanns inte många ord som verkade ha gemensamt ursprung. Det var nästan som att ställa svenska mot finska. Tyvärr, kunde jag inte komma djupare i min analys, t.ex. på en grammatisk eller syntaktisk nivå. Det, om något, hade varit spännande.
 
Till topps! /Joel

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0