Att ta ansvar för sin egen lycka
Det strömmar fortfarande in rapporter från jordbävningsdrabbade Nepal. Dödssiffran ligger i nuläget på över 1800 döda. Döden har även nått Everest i och med att jordbävningen utlöste ett flertal laviner som drabbade de olika lägren utmed berget. Mina tankar går till alla drabbade av jordbävningen i Nepal. Jag har själv befunnit mig i en jordbävning (Fergana Valley) och det var en otrevlig upplevelse. Likaså har jag bevittnat hur laviner har svept över grupper med klättrare, lyckligtvis utan dödlig utgång.
Trots detta har jag inte blivit avskräckt från att bege mig till berg eller delar av världen där naturkatastrofer inte hör till ovanligheten. Jag, precis som alla andra, gör ju en bedömning av vilka risker eller uppoffringar som är acceptabla. Men många är de som helt enkelt tycker jag håller på med stolligheter. Det är inte ovanligt att jag måste försvara min passion.
Ibland vill jag göra som Astrid Lindgren, när hon pratade med sin syster och säga "Döden, döden, döden", och därmed är det samtalsämnet uttömt. Själv brukar jag skämtsamt säga att jag är odödlig tills dess att motsatsen bevisats. Kristina gillar det inte.
Men faktum är att jag inte gillar att prata om döden och alla risker kring bergsklättring. Skulle man ständigt vara upptagen med detta skulle man bli helt paralyserad och handlingsförlamad. Livet skulle genomlevas i ett vegetativt tillstånd. Det gagnar ingen.
Bättre då att försöka leva sitt liv utifrån uttrycket Hoka hey, dvs. att kunna känna att man levt ett bra liv den dag det är dags att gå vidare. För mig kokar allting ned till min devis: Att ta ansvar för sin egen lycka. Sedan kan det se olika ut för olika människor.
För några år sedan publicerade Bronnie Ware, sjuksköterska som arbetat många år inom palliativ vård, en bok med de fem saker som människor ångrar på sin dödsbädd, och de är:
- Att de inte hade modet att leva sina liv som de egentligen önskade det.
- Att de jobbat för mycket.
- Att de inte uttryckte sina känslor.
- Att de inte umgicks mer med sina vänner.
- Att de inte tillåtit sig själva att vara lyckligare.
Jag kan se att jag behöver jobba med ett par av dessa punkter, men den sista punkten stämmer precis in på min egen devis. Lycka är ett val. Visst, finns det yttre omständigheter, men det handlar mycket om en inställning, ett förhållningssätt.
Kanske finns mitt svar, min förklaring i det omvända från det Bronnie Ware skriver om. Har du någonsin hört talas om att någon ångrar att de rest och upplevt en massa saker? Det är inte ovanligt att många höjer på ögonbrynen när de får höra hur mycket pengar jag lägger på bergen, men då lutar jag mig mot forskningen som visar på att de som lägger pengar på upplevelser blir lyckligare än de som köper saker.
En upplevelse för livet. Att dela bröd vid elden med papuanerna och lyssna till deras sång.
Och med detta sagt, så vill jag berätta att jag har bokat en plats för att bestiga Mt Vinson, Antarktis, nu till jul. Det kostar mig 41,000 USD, och med dagens dollarkurs blir det närmare 350 000 kr. Pengar i sjön, kanske några tycker, men frågan är om det inte är ett väldigt billigt pris för att köpa sig fri från ånger på sin dödsbädd.
Till topps! /Joel
Kommentarer
Postat av: Anders
Andra går en annan väg. En port till en kyrka i Göteborg.
https://c1.staticflickr.com/1/61/196287220_a7a1797bb1.jpg
Postat av: Joel
Vi ska alla den vägen vandra.
Trackback
