Mitt hjärta blöder
Jag har tidigare berättat att jag skänkte de pengar jag fick från Mountain Adventure-stipendiet till olika hjälporganisationer, däribland djurskyddsorganisationen WSPA. Min gåva har gjort att de skickar hem information till mig lite då och då. I senaste brevet berättar de om den blinda björnen Chowti som bands fast och sargades av hetsade hundar. Så här beskrivs det:
Mitt hjärta blöder men jag vill beskriva hur en hundkamp går till. Björnen släpas bunden in på arenan inför en vrålande publik. En del björnar skakar av skräck, de har varit med förr, de vet vad som väntar dem. Björnen fjättras vid en stolpe, så att den inte kan undkomma hundens attacker. Hunden, som hetsas bortom sans och vett, släpps in och går till direkt attack. Den biter sig snart fast i björnens hals och drar ner den. Det är en blodig och smärtfylld kamp för björnen.
Den blinda björnhonan Chowti var bara två år då hon för första gången måste kämpa för sitt liv. Jag kan tänka mig hur skräckslagen Chowti har varit när hon, i totalt mörker, kämpat för sitt liv. Utan att kunna se har hon hört hundarnas morranden, och säkert vrålat av smärta när hundarnas käftar sargat hennes kropp.
När jag läste detta grät jag så mycket att jag var tvungen att torka bort tårarna från min kind. Mina egna begränsningar gör att det är mycket ovanligt. Kanske skulle jag kunna förklara det med längre tids sömnbrist pga. jobbet, men jag vill inte tro att det är anledningen. Jag vill bara omfamna tanken att jag blev bedrövad, sorgsen och djupt berörd av historien.
Jag vill tro att jag grät av rätt anledning.
Till topps! /Joel
PS Jag kan berätta att Chowti blev räddad (det är hon på bilden), och lever idag ett fridfullt liv i ett björnreservat. Jag vet också att jag har gjort ett avsteg från den tydliga linje av klättring/bergsbestigning som denna blogg har, men jag är inte mer än människa ;)
Kommentarer
Trackback
