40-årskris?
Många män i min ålder genomgår det man till vardags kallar 40-årskris. Vanliga uttryck för detta är att man vill kompensera åldrandet med att t.ex. köpa sig en MC eller sportbil. I andra fall börjar man träna för att ta sig an tuffa fysiska utmaningar, t.ex. en svensk klassiker. Jag lägger ingen värdering i detta.
Frågan jag ibland får på "skämt", är om mina bergsstrapatser är ett uttryck för min 40-årskris. Min spontana reaktion är givetvis att slå ifrån mig, och hävda att jag började med bergen långt innan jag närmade mig de 40. Dock stämmer det att jag började med bergen pga. en livskris, men den var inte i första hand åldersrelaterad.
Kanske är det så att jag är mitt uppe i en 40-årskris. Nä, jag tror inte det.
Jag vet ju vad som driver mig. Det är inte ära och berömmelse, inte pengar, inte jakt på ungdom. Det som driver mig är att få göra det som gläder min själ. Bergen, klättringen, gemenskapen och träningen utgör alla komponenter som skänker mig hög KASAM, Det ger mig inte bara självförtroende, utan än viktigare, självkänsla. Det gör mig tacksam och lycklig.
Tacksam för att jag får uppleva fantastiska saker, träffa spännande människor, besöka några av jordens mest orörda platser. Lycklig för att jag är frisk och besitter modet samt viljan göra dessa saker.
Att jag sedan har en fysik som förmodligen skulle matcha en vanlig 25-årings är bara bonus.
Till topps! /Joel
Kommentarer
Trackback
