Utebloggen

Det var fint väder ute, men vi var alla tre ganska överens om att inte klättra något denna dag. Vi var trötta och slitna, och matfantasierna hade börjat fastna i en mental loop av grillchips och en kall IPA. Ursprungligen hade vår plan varit att flyga ut under gårdagen, men eftersom vädret varit dåligt ville vi nyttja den till klättring, vilket vi också gjorde. Vi hade pratat med lodgen om att bli hämtade under morgondagen, så vi ringde dem för att bekräfta att de skulle hämta oss.

 

Vi började packa ihop lite smått. Vi tog det lugnt och bara njöt av tystnaden och de vackra bergen. Middagen bestod av pad thai, och nu återstod endast kvällen. Men plötsligt hördes ett svagt motorljud. Det blev tydligare och tydligare. Vi insåg att ett plan var på väg, och mycket riktigt, det visade sig att det var Paul. Han landade bredvid vårt läger, och först trodde vi att han bara ville komma och kolla läget med oss, men han hade en helt annan plan.

 

 

Eftersom vädret i bergen är opålitligt gäller det att ta första bästa chans. Idag var det fint väder, så hans plan var helt enkelt att flyga ut oss. Vi var lite oförberedda, eftersom vi planerat att stanna en natt till, men det var bara att packa ihop lägre i all hast. Pauls första tanke var att flyga oss till en lägre belägen sjö för att hämta oss där nästa dag med ett större plan. Men han ändrade sig och flög oss direkt till lodgen. Vi hälsades välkomna av kökspersonalen med hemmagjord äppelpaj, som Axel hade mage att säga var godare än min pigalltårta. Axel, du vet att du blir utan nästa gång.

 

De ville dock inte ha in smutsiga alpinister i de fina besöksstugorna, så vi fick sova bland personalen. Dock fick vi bada bastu först. Vi kunde t.o.m. köpa ett par öl var. Helt underbart! Den natten somnade jag i en säng, kanske inte den finaste eller skönaste, men ändå en säng.

 

Till topps! /Joel