Utebloggen -

Relationsbloggen

Joel ska förstås få tillbaks sin blogg när han väl kommer hem till stan igen, men just nu har jag honom på långt håll, så han kan inte komma med invändingar emot mina blogginlägg på några dagar till. Jag passar därför på att dra iväg ett inlägg åt ett håll Joel sällan besöker just bloggmässigt.

Det är min tredje sommar som bloggansvarig. Hade någon sagt till mig för fem år sen att jag skulle skriva alpinistblogg på somrarna hade jag nog trott att den personen var lite mer än lovligt korkad. Joel och jag har bott i samma stad och haft samma arbetsgivare lika länge (dvs i snart elva år), men vi jobbar på olika enheter, så vårt första "riktiga" möte ligger ungefär fyra och ett halvt år tillbaks i tiden. (Sen dröjde det länge, länge innan vi blev ett par.) Jag träffade Joel för första gången dagen innan han satte av mot Aconcagua. "Han är inte riktigt klok, den där killen" blandat med "Åh, Joel, han är smart och rolig!" var kommentarer från gemensamma bekanta. Det händer att jag håller med om båda de perspektiven...

I alla fall, Joel hävdar att jag får ta emot mycket sympatier för att jag har en kille som drar iväg och gör sina expeditioner på semestrarna. Till viss del stämmer det, men det ifrågasätts också. "Jag skulle aldrig kunna vara ihop med en sån som honom" och "Jaha, är ni fortfarande ihop, jag trodde att han var lite mer...äventyrlig av sig än så" är kommentarer jag fått ta del av. Många tycker nog att vi är aningen omaka, men det beror helt på vilka delar av våra liv man fokuserar på. Jag tycker nog att vi är mer lika än olika.

Så, hur står man då ut med att ens partner drar iväg på sina egna projekt lite då och då? I vardagen är det inget problem. Jag är också en engagerad och driftig sort, med rätt fullt upp. Så här års kan det vara lite motigare. När vi diskuterar planer för det närmaste året eller så, kan det också vara ganska provocerande med någon som hela tiden har ett eget spår vid sidan av. Det förhandlas flitigt. Ibland blir jag rätt sur över bergsplaner och klättringsplaner och framtidsvisioner som fokuserar på diverse toppar och nordväggar. Men det är den här Joeln jag känner. Så länge vi har känt varandra har han ägnat sig åt berg och åt att ta sig uppför dem.

Min slutsats är att man står ut genom att vara bra på att roa sig själv och genom att få ett sms om dagen, så att man undviker att oroa sig. (Just idag har det inte ramlat in något sms från Osh... Hallå, Joel!) Sen stod ju aldrig valet mellan att vara ihop med en bergsklättrare eller inte, utan det handlar ju om Joel eller inte Joel. Och honom vill jag vara med. Han är en inspirerande människa. Lite nördig när han snöar in på bergsklättrarprylar, men på det hela taget mycket inspirerande!

Mot nya höjder!/Kristina

2012-07-28 @ 15:04:19 - Reflektioner Permalink

Kommentarer

Postat av: Anders

Det finns en kvinnlig paradgren inom relationer: Extreme husband make over. Nej alla kör inte det, men det förekommer ofta och det är dömt att misslyckas.

Mäns attraktionsvärde bygger ofta på vad de gör, förutom fysik. Kvinnor bedöms ovanligt mycket (biologiskt sett) efter kropp, eftersom hjälplösa människobarn behöver båda föräldrarnas jobb över lång tid för att överleva. Ju större kostnad barnet blir för pappan, desto viktigare med rätt mamma. En kostnad för social tvåsamhet och stora hjärnor, men det är en annan diskussion.

Att sticka ut som man på ett spännande sätt lockar mer än medelmåttan. Det kan vara äventyrlig, karriärklättrande, humoristisk och händig, men även lite farlig och svår. Bara inte en soffpotatis som spenderar halva nätterna med att skjuta virtuella monster. När man sedan fått tag på en sådan spännande guldklimp försöker man sedan forma om den till något han inte är. "Men du är ju alltid ute i garaget och mekar med dina motorcyklar!." "Du, det där skåpet du ärvt passar inte riktigt in med vår nya bokhylla jag hittade på IKEA." "Va, ska du jobba över på torsdag? Men då skulle ju Mia och Claes komma på middag, sa jag inte det?" "Alltså, jag blir så ängslig varje gång du hoppar fallskärm."

Antingen anpassar han sig, men kommer att bli ett rastlöst lejon i en bur, eller så gör han det inte och hon känner sig misslyckad och blir bitter. I båda fallen går förhållandet mot katastrof. Lejonet i buren blir odräglig för båda. En bitter kvinna är lika orolig [norrländsk språkfiness]. Bättre är att inse att det var detta koncept man tyckte var intressant från början, då får man leva med det eller låta bli. Men att försöka göra om på någon annan kommer inte att fungera.

Vill man ha en innekatt är det bättre att leta efter en sådan från början. Han sitter där borta och spelar Minecraft eller ympar pelargoner.

2012-07-30 @ 12:12:59

Postat av: Anders

Vart försvann min styckeindelning?

2012-07-30 @ 12:13:57

Postat av: Kristina

Nja, det var en förenkling... Det krävs ju två för att dansa tango. För mig har bergklättring aldrig varit det koncept som är intressant med den här karln, det är inte vad som definierar honom i mina ögon. Jag tror mer på gemensamma projekt än på att spela minecraft, om man vill bygga en långsiktig relation. Så "provocerande" - ja, men knappast outhärdligt, för då hade jag inte befunnit mig där jag är.

2012-08-01 @ 13:54:18

Trackback