Att komma hem
Nu har hemresan börjat. Första etappen går från Osh till Bishkek, via inrikesflyg - en resa Benny, Joel och förra sommarens Pamir-gäng gjorde i buss för ett år sen, och inte hade några planer på att göra om igen, därför fick det bli flyg. Från Bishkek flyger de till Moskva, och sen till Stockholm. Det har jag full koll på. Jag vet också exakt när planet landar på Arlanda. Däremot har jag i tre veckor trott att det är den 1:a augusti som de kommer tillbaks - och det är det ju inte, det är imorgon! Rätt tid, men fel dag... Det gör ju ingenting, jag är hur nöjd som helst med min förvirring kring datum.
Dock är det en sliten man som kommer hem. Menyn imorgon eftermiddag har fått bytas ut till magvänlig mat av sorten kokt fisk och vitt ris. Det blir inte Amarone, det blir avslagen Cocacola. Han lär vara aningen mer tanig än när han åkte.
Före! Efter?
Det ska i alla fall bli väldigt roligt att få hem Joel. There is no place like home. Borta bra, men hemma bäst. East or west, home is best. Hem, ljuva hem. Undrar hur länge han stannar den här gången... ;) Jag lämnar härmed över bloggen till Joel igen. Det kan ta några dagar av återanpassning, men sen är han tillbaks här, med en fullständig redogörelse för förstabestigningarna. Jag återkommer i kommentatorsfältet, om inte annat!
Mot nya höjder!/Kristina
Kommentarer
Postat av: Anders
Känner jag Joel rätt kommer tillfällen att vara tf bloggare inte att saknas framöver.
Postat av: Kristina
Mmm, jag är rädd för det... Han har gått ner nio kilo på tre veckor. Fler berg så blir det inget kvar, ju! Men det är klart, får jag blogga så kanske han kan få klänga omkring på ett lagom högt danskt berg.
Trackback
